al

Nu är snart skottdagen över. Skottdagen som gjort att våren fördröjts med en dag, åtminstone enligt kalendern. Imon är det mars =)) !
Andra saker som känns fint just nu:

• Det är nästan fullt dagsljus när man sticker till jobbet på mornarna.
• Det finns så gott som noll snö kvar.
• Min jazzlärare tycker att jag ska, iaf prova, flytta upp till den mest avancerade jazzgruppen.
• Jag har så fina vänner.

Jag hade många fler saker i skallen under dan, men är för trött för att minnas dem.
Lite saker gör dock livet lite kämpigare. Tex att jag imon ska hitta en sjukgymnast och boka tid för mitt lårveck/ljumske. Det har blivit för plågsamt i dansen.

Nu, måste sova, upp tio i fem imorgon, fast jag vill se på Glee-reprisen =( .

Jag hade ju från början trott att jag skulle vakna upp bakis idag, men då jag inte fann nåt gäng att supa till med vaknade jag upp 0920, rätt pigg. Vaknade först 0415 bara för att upptäcka att jag bara hann se ~45 minuter av filmen jag startade på kvällen innan jag somnade, men det gick rätt snabbt att somna om efter att jag stängt av alla apparater.

Började dagen med Melodikrysset, som ju nämndes i tidigare inlägg, men sen kom jag liksom inte så mycket längre. Jag åt ett granatäpple (jag är KUNG på att handskas med såna) och då insåg jag att jag hade tillräckligt med frukt att öppna stånd med. Dock hade jag varken energin eller ambitionen till det, de räckte bara till att sno ihop en fruktsallad, mumigt så det förslår!

Två filmer betades av under dan, resten av Kill Bill vol. 2 (som var den jag somnade ifrån) och Black Swan.
När det senare blev kväll blev jag hämtad och körd hem till Ellinor och hennes kombo för en liten gemensam kväll. Vi tre, samt kombons flickvän satt i soffan och åt glass, drack te och kollade på Inseption. Ironiskt nog somnade jag när det var typ tio minuter kvar, så fick inte riktigt se hur den slutade.

Nu är jag åter hemma, trött som ett as var jag fram tills jag borstade tänderna, får se om det går lätt att somna ändå. God natt!

Nu ska jag lösa Melodikrysset live för första gången sen julafton - tror jag. En gång tidigare iår har jag haft en helledig lördag och idag har jag det alltså igen. Dock fick jag inte napp på några festligheter igår så jag satt hemma lika förbannat, enda skillnaden var att jag inte la mej för att sova vid tio.

Ikväll blir det inte heller det, lite mer åt det mysiga hållet med film och onyttigheter.

En riktigt kämpig dag på jobbet som, som tidigare nämnt, började 0400. Nu är det äntligen slut. Det gick ändå hyfsat bra idag, man var lite flummigare än vanligt, men kul hade vi. Dock fick jag nåt så in i fan ont i ryggen, får sova med kudde i svanken inatt.
När jag klev ut genom dörren på jobbet med cykeln möttes jag av det härliga, om än lite lågt gångna, solskenet. Det doftade vår och jag fick faktiskt anstränga mej för att inte le så tydligt när jag susade fram i det härliga vädret =) . En bra dag att välja att föda en tronarvinge på ;) .
Oh, kära vädergud, låt detta förbli, låt det aldrig mer falla snö och bli minusgrader!

Nu ska jag krypa ner i sängen med choklad och kolla på gårdagens Big Brother-avsnitt, för det har jag förtjänat <) !

Nä men så att det ... Drar väl till jobbet nu en sväng.

-.-

Ja, då har vi alldeles snart kommit fram till den fruktade dagen. Den dag då det på mitt jobbschema står 0400-1530. Alltså, jag börjar klockan fyra imon bitti, helt sinnessjukt! Då måste jag cykla hemifrån 0330. Då måste jag stiga upp 0230. Det är vid ungefär den tiden jag går och lägger mej när plikter inte kallar.

Idag har varit motgångarnas dag.

För det första utgår tågen från när jag cyklar hemifrån, för det spelar ingen roll när på morgonen jag cyklar, nog fan ska bommarna gå ner precis innan jag hinner fram till spåret! Till råga på allt satt det idag en gubbe med uppsträckt hand med spretande fingrar och tummen på näsan i ett fönster när tåget passerade mej och övriga väntande trafikanter.

På jobbet märkte jag att jag tagit fel påse i mörkret. Min mat stod kvar hemma medan jag hade lite random stuff med mej =/ .

Efter jobbet märkte jag att jag lyckats punktera mitt bakdäck. Jag ringde mamma, mamma fjäskade till sej en akutlagning hos en reparatör och jag fick ta promenaden med cykeln bredvid till samma (rätt stilige) reparatör.

Då märkte jag hur satans ont det gjorde runt ögonen, särskilt under. Av nån anledning har denna vintern torkat ut huden i mitt ansikte nåt så fruktansvärt, så medan cykeln plåstrades om fick jag en guidad tur i ögon- och ansiktskrämernas gigantiska värld.

Men när jag tillslut var på väg hem tittade jag ner på mitt högra styreshandtag. Där står det att det ska finnas tre växlar. Men sen både mamma och pappa var och mekade med cykeln i sensomras/höstas har ettan och tvåan varit samma växel. Så jag växlade ner. Fötterna bara ven runt med pedalerna, halledar, ettan funkar igen!

Nu ska jag alltså försöka sova, och sen hålla den sömnen till halv tre inatt. Fy fan, vad jag kommer vara trött imon. Tur att det är sportlov från dansen denna veckan.

Trots att det idag är fettisdagen samlade vi ihop oss i en liten skara i mammas kök och åt våfflor! Jag klämde sex, hade det varit semlor hade jag inte ätit lika många =) .

Gårdagen var kämpig.

• Upp för att ta sej till jobbet 0450
• Jobba till 1830
• Cykla hem i ösregn
• Göra sej i ordning snabbt som attan
• Bussen till stan för att gå på personalfest
• Komma hem 0230

... dina finnar!
När det inte är sommar och soligt så dyker finnarna upp i ansiktet. Alltså i invasioner, små och stora, lång- och kortlivade, svår- och lättklämda. Tyvärr är det så att de ofta söker sej till nya jaktmarker och enklast är då att färdas nedåt. Rygg och bröst blir även lidande av dessa blevmmor. Men så är det ju så att några, av den lite mer våghalsiga typen - den med egenskaperna stora, långlivade och svårklämda, har färdats ytterligare några tum söderut. Skinkorna.

Jag har googlat mej fram till att det är vanligt bland tjejer, att det definitivt inte är en ribbhöjare för killar och anledningar till att de uppkommer kan vara mycket sittande/instängdhet, byxornas sköljmedel från senaste tvätten, hormonförändringar osv.
Till detta kom det även förslag till bot, att byta tvätt- och sköljmedel var ett, men även att skrubba med borste, använda ansiktspeeling och acnesalva från apoteket.

Nu sitter ju jag väldigt mycket, tex på jobbet, svettigt blir det också när jag är på cykelsadeln och för att hålla värmen någorlunda i kylan har jag dessutom strumpbyxor under jeansen. Kan vara anledningar till dessa generande plitor i just sätesregionen.

Igår tog jag bussen till jobbet, det var kaos med all snö som fallit under natten! Själva jobbandet gick bra mot hur det var dagen innan, efteråt blev det årets första språngmarch! Jag såg bussen komma in i rondellen och då valde jag att ta till löpen i hundra meter hinder - i form av snödrivor, isgator och långsamma mänskor med matkassar och barnvagnar.
Jag hann med, lite tack vare att det redan stod en person vid hållplatsen och att den dessutom tog lite tid på sej vid betalningen.  Jag hatar att springa, det är så sjukt jobbigt och kräver en hel minut att få tillbaka andan. Bara att jogga är svinjobbigt. Gå i rask takts rörelsemönster skiljer sej ju inte så mycket mot lätt jogging, men nånstans i den övergången händer nåt med kroppen som gör att det blir betydligt tyngre. Jaja, jag kände mej skitsnabb iaf =) .

Idag har det varit en riktig skitdag. Fy fan, vad skönt att den är över nu. Massa krabb och strul på jobbet, kunder som skäller ut mej och mina kollegor, mina kollegor som skäller ut kunder, datastrul och tokstress. När arbetsdagen var slut hade det till råga på allt snöat en massa, till skillnad från igår när en helt underbar sol strålade på mitt fisbleka ansikte. Att cykla i ny, lös oplogad snö är riktigt jävligt, nästan totalt omöjligt, jag var skitförbannad på världen som låter sånt fanstyg falla till jorden.

När jag kom hem hade jag bara en och en halv timme på mej innan jag var tvungen att fara till dansen, per buss denna gång. En timme skulle gå till sömn, men givetvis när man precis kommit in i den där transen är det nån som vill en nåt. Så mycket sömn blev det inte den timmen, gick som en zombie och gjorde mej klar för balett.

Innan lektionen skulle jag ta ut pengar, men bankomaten gav mej endast kortet tillbaka. Jag fick trycka in önskat belopp samt om jag ville ha minneslapp, men ingen hundring. Ska kolla transaktionerna på kontot strax för att se om den är dragen ändå.

Trots att detta gick balettlektionerna inte så illa som jag från början trodde, jag var trött och gråtig hela dan, men äntligen gjorde dansen mej glad!

Imorgon tar jag bussen till jobbet, även om jag måste vänta en kvart på att nästa mänska kommer.

Det här med att vara trött har verkligen sina nackdelar. Inte bara att muskler kämpar emot allt som har med arbete att göra, hjärnan kopplar av lite för mycket samtidigt. Minnesenheten begränsas oerhört! Som det här med att komma ihåg saker man nyss bestämt sej för, eller komma ihåg att ta med sej saker, prylar alltså. Vad hjärnan väljer att minnas är ju intressant.

Som att man bestämmer att man efter kursen passar på att köpa lite behövligheter när shoppingturen imorgon blev inställd pga jobb. Det är väldigt avancerat att utföra på laglig och ärlig väg om man inte har fått med sej sitt kontokort. Man kan inte betala i kassan och man kan inte ta ut kontanter. Men det var inte bara kortet. Hela handväskan stod kvar hemma på sängen när jag kom åter, mobilen låg även den orörd vid datorn.

Vad är jag för nutida kvinna egentligen?

Gick in på facebook och såg att Whitney Houston trillat av pinn. Undrar om även detta år kommer bli ett "dödens år" där folk, välkänt av allmänheten, dör som flugor. Enligt mej har tre tidigare år varit det, -97, -07 och -11. Gå in på Wikipedia och kolla avlidna under de åren så är det nog en hel del namn man känner igen =( .

Men den lyxen, och behovet, är jag inte förunnad. Igår var det upp 0450 för att komma i tid till jobbet, direkt till fördjupningskurs i balett, kom hem lite innan sex, inväntade Glee och Gladiatorerna utan att tupplura, gav en tvfilm en chans men satte på Kill Bill med intentionen att även se tvåan. Men livet kom ikapp och nån gång mellan halv tolv och tolv stängde jag av både tv och sinnesintryck.

Jag var så satikens sömnig när jag vaknade och jag skulle enkelt somna om om jag fick. Dessutom var plogbilen utanför det första jag hörde vilket oftast betyder att det under natt och morgon fallit mer av det där vita, kalla, sliriga, blöta djävulskapet. Är det så svårt att bli vår?
Trots allt detta måste jag upp, ty jag har själv anmält mej till en fördjupningskurs till - musikteori. Jag trodde först det var musikteori som jag är van vid det, men såklart var det ur ett dansarperspektiv och kommer handla om olika taktarter med mera.

Efteråt ska jag handla lite kroppsvårdsprylar, snabbt som attan förhoppningsvis, sen ska jag hem och sova ut lite till innan jag ska fara tillbaka till dansskolan för tåklass.

Jag måste snart hitta en mer central lägenhet, jag står inte ut med de långa färdvägarna snart.

Dagen har varit nästan ofattbart trevlig. Ganska perfekt faktiskt!
Började med att jag fick sova tills jag vaknade av mej själv, då med energi och inspiration, som nämndes i tidigare inlägg. Strax efter lunch hade jag en shoppingstund med mamma, fann ett par jeans till halva reapriset (50 spänn!), införskaffade resårband och sidenband till mina nya framtida tåskor (dock inget läder, men den jakten återupptas på måndag) samt en mycket god, dock lite för hastig, lunchbuffé.

När mamma gick till jobbet gick jag till dansen för att dansa jazz. Det var rätt tungt i början efter uppvärmningen med styrka och grand battementer, men det ordnade upp sej allt eftersom. Kan nog snart börja räkna blåmärken på min kropp efter dagens kombination som innehöll mycket golvrörelser. När jag bytte om för dusch hade dansläraren följt med sin kompis in i omklädningsrummet.
- Du, al, skulle du inte passa bättre i prep-guppen?
- Ehm, jag vet inte, måste man inte göra audition för att vara med där?
- Du har ju gjort audition för mej i flera veckor och det är ju jag som bestämmer vilka som kommer med. Men jag ska prata med [chefen, tillika min balettlärare] först, men fram tills dess kan du väl fundera på hur du vill göra.

Sen gick hon. Prep-gruppen, nivån över Mellan som jag går i nu, står för preparation och ska vara som en preparation för att komma in på yrkesskolor. Så har jag fattat det. Var och kollade på en preplektion under ledarutbildningen och de är verkligen avancerade. Är rätt tveksam till om jag skulle hålla jämna steg i den klassen, men man kanske kan prova en eller ett par gånger.

Efter jazzen och duschen tog jag en språngmarsch till bussen mot Sandsbro. Den har jag aldrig åkt förr så jag bad chauffören om hjälp att hoppa av vid rätt hållplats eftersom utroparen lagt av. När jag tillslut kommit fram och klivit ut ropade chaffisen ut och frågade om jag jobbade på det stället jag jobbar, vilket jag bekräftade, för han tyckte väl att han kände igen mej.

Sen blev det tjejmiddag, mycket god mat och gott sällskap med sällskapsspel, skatt och även lite allvarligheter som samtalsämne. När alla var mätta, belåtna och lite trötta fick jag skjuts till min cykel utanför dansskolan och nu sitter jag här. Fortfarande mätt och oerhört nöjd över denna dagen. Tänk att torsdagar kan vara som denna!

Idag vaknade jag med lite för mycket inspriration. Så fort jag springer på en boll vill jag ta upp den och kasta upp den i luften. När man börjar få för många bollar i luften måste man kunna hantera det. Jonglörer är ju bra på det!
Exempel på dessa bollar jag har kastat eller vill kasta upp är

• Bädda rent i sängen, men det saknas ett örngott, därför måste jag tvätta det -
• - tillsammans med all annan smutstvätt som hopat sej nu under ett par veckor, men för att ha plats att göra det -
• - måste jag stryka upp det redan tvättade som tar plats i torskskåpet. Tyvärr är tvättstugan upptagen, så jag har tre ofärdiga projekt.
• Laga ett hål i mina strumbyxor.
• Göra om mina trasiga jeans till shorts, alternativt ta tyg från de mest trasiga och lappa de minst trasiga.
• Få tillbaks varje sak, som verkar ha egna ben, på sin riktiga plats.
• Redigera och bränna några fler Bumbibjörnarnaskivor, men då pekaren fortfarande är sjukt hackig, trots att jag fått tillbaka batteriet, är det i det närmaste en omöjlighet.
• Sätta in foton från ramarna på väggarna till ett album, kan dock inte påbörja det då jag inte köpt mej ett album ännu.

Och mycket, mycket annat, och allt innan jag ens hunnit klä på mej och äta frukost.

På ett dygn upptäckte jag tre saker som är riktigt jobbiga.

1. Att inse att det är söndag och att bussen går 48 istället för 57.
2. Att väckarklockan ringer när man precis drömt att man gått och lagt sej.
3. Att batteri och laddare till en dator kostar ungefär lika mycket som en helt ny dator där dessa delar ingår.

När vi ändå pratar om min dator så kan jag ju passa på att klaga över att fram tills jag bestämt mej hur jag vill investera får jag leva med denna temporära laddare som det är glapp i. Minsta lilla den råkar röras så stängs datorn av. Dessutom rör sej pekaren konstigt och irriterande nu när batteriet (som varit paj i två år) är borttaget.

Jag är oerhört tveksam till det, fast jag är ju inte buddhist. Grejen med det är väl att man ska göra massa goda gärningar för att livet ska vara god mot en. Är ingen religionolog (ej heller lingvist) , men det ska väl vara nåt åt det hållet.
I alla fall, jag var på blodgivningscentralen i fredags, fick mej tömd på en tiondel av mitt åderinnehåll och skrev på papper på att jag skulle ta emot min femtiolapp. Istället för sedeln valde jag att för den ge en nalle till nåt sjukt barn som fanns som valmöjlighet. Två goda gärningar på mindre än en timme.

Men vad händer när jag kommer hem efter några sega jobbtimmar med huvudvärk pga blodtömningen? När man sätter sej vid datorn för att blogga om dagen? Datorfan går inte gång. Inte en lampa blinkar, inte ett ljud hörs. Första tanken är ju så klart att den kraschat totalt, men efter lite mobilsurfande verkar det snarare vara så att det nu, efter batteriet för två år sen, är laddaren som pajat. Datorn får ingen ström nånstans ifrån.

Hoppas att det bara är att köpa nya reservdelar så man slipper gå och punga ut för en helt ny dator som inte innehåller allt det jag skulle sakna från den gamla.

Efter jobbet i måndags han jag bara med en halvtimmeslång tupplur innan jag for ner till sången och teatern. Jag var totalt slutkörd och hade noll energi, tog mej ändå igenom sången hyggligt, men jag var mest åskådare under teatern. Hoppade in under parövningar, då de annars var ojämt antal.

På tisdagen var det jobb på dagen igen, fick en timmes sömn kanske innan de två balettlektionerna. Baletten gick ju som bekant inte så bra förra veckan, då jag grät mej igenom en halv lektion och som sen höll i sej mellan cykelresan hem tills jag somnade.
Denna veckan gick det lite bättre, men ändå kom tårarna när jag kommit hem.

I går var jag ledig från jobb, men min chef tyckte ändå det var lämpligt att skicka sms till mej på morgonen för att fråga om jag kunde vara med och inventera nästa vecka >( . På kvällen var det dags för terminens första musikallektion och för första gången sen mina första sånglektioner i gymnasiet fick jag höra att jag inte använder min andning och magstöd korrekt. Sen tvåan på gymnasiet, via Amp och Pas förb, en sväng om sången på måndagar har jag hört att jag är lite för perfekt med min andning och magstöd, allt tekniskt sitter i ryggmärg och muskelminne. Jisses, lärare arbetar då olika =/ .
Steppen efteråt gick bra, men nån slags dansarglädje infann sej aldrig, kändes liksom lite monotont ...

Även ledig från jobb idag, men nån okänd ville ändå ringa och väcka mej klockan åtta på morgonen. Jag svarade inte, lyckades somna om och sova till elva. Tog mej till jazzen, fast under uppvärmningen tappade jag allt blod från huvudet, allt blev svart och flimrigt, så jag fick vackert sitta och vara åskådare under hela lektionen igen denna vecka.

Jahapp, imorgon blir en jobbig dag, då ska jag få reda om jag är lämplig blodgivare, är jag det ska jag även ge blod, sen får det nästan bli till jobbet direkt, lite onödigt att bara åka hem och vända. Hoppas jag mår bra efter blodgivningen, annars kan jobberiet bli jobbigt ...