al

En liten uppdatering:
Igår blev det arbete för min del, allt gick jättebra, tills det var dags att gå hem för dagen och räkna kassan. - 500. Vad i HELVETE!? Det fattas hur mycket pengar som helst, det är på öret 500 kronor minus i min kassa och den fanns inte att återfinna nånstans! Paniken stiger och jag vill bara falla ner i en egen liten hög och bli en sten eller en bajs eller nåt annat osmickrande obetydligt.
Tidigare på dan sa min chef till mej att han inte ville släppa iväg mej till Göteborg och hur mycket jag ville ha för att stanna kvar.
- En advokatslön!
- Aj, då ...
Och så händer detta, jag sa till honom att han kanske ska ta tillbaka det ha sa om att han ville ha kvar mej på jobbet. Bossen tar till sista utväg och räknar kassaskåpet.
- Vill du veta nåt kul? frågar han från kontoret medan jag sitter halvapatisk i personalrummet och stirrar in i väggen framför mej. Det är 500 kronor för mycket här.
Allting släppte, allt föll av mej, allt rann ur mej - bokstavligt. Jag lipade lite av lättnad och jag kunde skriva på dagsrapporten att jag streckat, ingen diff.
Dock kände jag av den halvtimmens adrenalininsöndring flera timmar efteråt och jag var lite skakig. Men jag cyklade hem till Jojje iaf och la över hennes Londonbilder på mitt usbminne, sen tog jag bussen till Moheda för att min far skulle föra över mina bilder till datorn och att jag sen kunde ta med dem tillbaka till Jojje.

Min katt Pontus hade födelsedag igår, 10 knaggar på den lille filuren. Vi firade med lax och ost, det tyckte han om <) ! Dessutom kom farmor och farfar på besök, så då fick han smaka lite sockerbulle också. Sen visade det sej att sista bussen tillbaka till stan går 1940. Klockan var 2105 ... Jag var säker på att det skulle gå nån vid 22tiden, men icke. Inte ens på fredagar.
Fick skjuts av fadern tillbaka hem.
Mmm, trött och mätt fölsedagskisse!

Svintrött var jag efter att ha varit vaken sen 0510, så jag somnade ifrån tvn. Och vaknade igen 0155! Haha, det var det löjligaste jag varit med om >)) !

Idag har jag provlegat en säng, köpt en säng, ätit en lyxshake från MAX och är nu åter hemma - liggandes i min gamla säng. Min nya Göteborgssäng hämtas inte förrän imon.

Det händer just nu.

Ja, inte med ett arbete som genererar pengar, utan evighetsarbetet Operation: Londoninlägg. Det kommer ta en liten tid, jag behöver hjälp med detaljer och tillgång till bilder. Det har jag inte ännu, så jag börjar med ett utkast.

Imon däremot, då är det dags att tjäna ihop lite slantar, semestern är slut. Inte pengarna dock. Shoppade inte så mycket som jag velat. När jag väl hittade kläder så hade jag knappt några kontanter kvar, och försäljarna tog inte kort. Typiskt. Hittade en sketasnygg väska iaf. Och blev en massa upplevelser rikare!
Och 1,5 kilo fattigare! Jag har gått och gått och gått och gått ...

Nu är den inne, den Stora Packardagen! Jag har noggrannt läst igenom Ryan Airs restriktioner igen för att försäkra mej om att jag verkligen får komma ombord.
Har dessutom kollat in det senaste om Londonvädret under vår resa och det ser ut som att jag får packa ner ett par byxor till ...

Ja, det vill man påstå iaf. Nu när svt visar enbart dokumentärer och filmer om månlandningen hoppas jag få svar på hur kamerorna som sände live kom till sin placering. Efter det kanske jag tror att månen varit bestigen igen.

Månen kan inte vara så intressant. Det har inte gjorts några månlandningar eller månpromenader sen -72. Och det är bara amerikaner som gjort avtryck. Varför? Ryssarna var ju jävligt på och hade gubbar (och stackars djur) i rymden, varför har inte de varit där och satt upp sin flagga?

Ja, jag vet inte. Jag har sett lite mer rörliga bilder än vad jag hittat på internet under alla dessa skeptiska år, men jag vet fortfarande inte riktigt om jag är övertygad.

Istället för att lämna jordytan med 384 000 km så gör jag det med 10 km. Eller nåt sånt, jag vet inte hur högt man kommer innan det är dags att landa i London. Jag är uppspelt och har börjat med packningen. Snart, snart, snart är det onsdag =)) !

Kanske inte idag just, men annars. När jag inte hinner blogga så orkar jag inte, det är hårt.

I onsdags var det party tillsammans med Jojje, jag cyklade direkt efter jobbet hem till hennes kompis nere i stan där det var förfest. Efter det blev det Pauze för hela slanten och vår trio utökades till sju. Dessutom ropade två grundskoleklasskompisar till sej Jojje utan att jag hörde det och de ska ha frågat henne vem hennes kompis var. Det var jag, som bara har gått i er klass 8,5 respektive 4 år! Sånt stort spår lämnade jag efter mej ... Jerks.

Efterfesten skulle först hållas hos samma kompis som förfesten, men sen ändrades de planerna och vi stannade hos Jojje. Vi stod i hennes hall när det helt plötsligt ringde på dörren, jag öppnade dörren på bred glänt, men inte en själ jag såg i loftgången. Men så tittade det fram ett blont huvud bakom dörren och frågade efter Jojje, när hon kom till dörren så sa han inte mer utan bara viftade med två cdskivor. Det var grannen två dörrar bort.
Hur det blev att efterfesten flyttades till honom är lite luddigt för min del, jag var ju själv väldigt luddig, men han lockade med sitt flipperspel och sen gick timmarna inne i hans lägenhet. Han var dock inte med så länge själv, han var sketfull och däckade pladask på mage på vardagsrumsgolvet.
För oss fyra som var kvar var det hålligång till halv åtta på morgonen.
Ja, en händelse under den tidiga morgonen, Jojje friar till mej, och jag tackar ja. Jag är nu officiellt hennes bästa vän. Jag hade ingen ring att ge tillbaka ...

Fredagen bjöd på jobb, pengaväxling, bankärenden, fika och en massa, massa mensvärk. Ingen rolig dag nånstans. Jag blev dessutom över 2000 kronor fattigare, men samtidigt 150 pund rikare!

Igår var det uppstigning 0500, jobb till 1830, kasta sej hem, in i duschen, göra sej iordning snabbt som fan och sen kom Therése. Då blev det partydags igen. Vi satt hemma hos mej till 23, sen åkte vi ner till Pauze. Jag upptäckte att jag hade ett missat samtal från ett, för mej, okänt nummer. Nummerupplysningen avslöjade att det var ytterligare en gammal klasskompis från grundskolan. Varför har hon kvar mitt nummer efter alla år? Iaf, hon ville att vi skulle komma bort till McDonald's till dem, vilket vi valde att göra. Där fanns fler gamla bekanta från högstadiet så vi satt ett bra tag och snackade skit.
Mitt i maten går min sista buss och jag får ta den 6 km långa promenaden i högklackat. Men det var ljummet och jag hade sällskap av Hjortsbergapojkarna jag kände för längesen. Dock hade de sin bostad halvvägs hem till mej och en av dem avvek. Den andra följde mej en bra bit på vägen, hela den långa skittråkiga raksträckan. Jag tyckte det var hemskt vänligt.

Fan, klockan är kvart över tre. Imon ska jag ner till stan och shoppa det sista inför resan, sen ska jag dinera med Therése. Tisdag får bli den stora packardagen. Fan, jag ska snart lämna landet, känns gött <)) !

Nu ser utsikterna ut som följer.

Ja, så var det snart dags för ytterligare en arbetsdag. Ska packa med mej lite saker för ovanlighetens skull, det ska bli ölatajm med Jojje och hennes polare ikväll, sticker direkt efter stängning. Då tänkte jag ha ombyte med mej, fräschare så kanske =) .

Jag har blivit småbesatt av 10dagsprognosen över London. Den täcker inte hela vår vistelse, men fredan ser ju iaf lovande ut! =))

Usch, vad jag har varit upptagen idag. Men vi har iaf en korrespondent som ska gå på en lägenhetsvisning åt Marsha och mej imon. Världens underbaraste Linnea Frid <)) ! Hon är allt bra snäll hon.
Frågan är bara om jag tycker att vi ska slå till ännu. Jag är fortfarande väldigt inne på att leta vidare efter en trea då detta bara är en tvåa. Jag värdesätter privatliv och ensamhet högt och dessutom är det en möblerad lägenhet vilket innebär att jag inte kan inreda det som jag vill och göra det till "mitt" hem.
Vi får se.

Jag fick nyss svar på en fråga som rätade ut frågetecknet till ett utropstecken. Av en ren slump. Jag wikipedade på en helt annan sak (där det fö visade sej att jag hade haft fel) och så gav det mej ett svar på en fråga jag grunnat på länge och som jag tror att jag aldrig skulle fått svar på om jag inte wikipedat på den andra saken. Det gör mej väl till mods.

Imon får jag nog baske mej ta reda på annat. Då hjälper dock inget Wikipedia ...

Jag har blivit väldigt berörd av Nour El-Refais sommarpratande, spelat Mahjong och ätit ungefär 14 glassar. Allt liggandes i sängen. Jag är fortfarande väldigt slö som när en sjukdom är på ingående, men ingen har vågat titta fram och identifiera sej än, vilket gläder mej.
Nånting har även börjat gräma mej, som om jag glömt nåt. Jag har inte en aning om vad det kan vara dock, alla mina planer verkar gå i lås och jag verkar kunna puzzla in allt jag vill göra och alla jag vill träffa mellan jobbtider. Allt kretsar kring mina jobbtider, det är bara så. Jobbar jag den dan tackar jag nej.
Men nu kan jag alltså inte komma på vad det skulle kunna vara som jag missat i mina planer, eller om jag är orolig över nåt annat, jag vet inte.

Jag är matt och trött, sov elva timmar inatt och vaknade så sömnig, så sömnig. Det känns som att det är på väg att börja svullna i halsen, det vill inte jag!
Under tiden min eventuella sjukdom bryter ut dricker jag en yoghurt från Skånemejeriet. Smaken är hallon/lakrits. Först kunde jag inte bestämma mej för om den var god eller inte. Efter halva kom jag på det: Det var den inte.

Det sprids sjukdomar på jobbet och folk ringer och vill sjukskriva sej. Efter det ringer de till mej och frågar om jag kan ta deras pass. Idag fick jag ett sånt samtal och jag gick med på att jobba 0900-1815 imon. Då blir det att ta det lugnt med alkoholen på kalaset idag. Vi är bjudna hem till min moster som har födelsedag.
Man kanske skulle börja göra sej iordning för det nu då ... Var ska jag börja?

Mitt i min skönhetssömn (det är jobbigt att kliva upp klockan fem) ringer mobilen. Klockan var 1836 och det var the long time no seen Memma! Hon hade dålig koll på bussarna hon skulle hinna med och ville ha nånstans att spendera de två timmar hon hade till övers innan hon blev hämtad.
Hon var mer än välkommen, jag bjöd på kaffe och glass och så snackade vi en massa. Härligt <) ! Det är väl det som är bra med att inte ha setts på länge, att man har så mycket att gå igenom.
Men tiden den försvann lika snabbt som den kom och Memma lika så =,( .
Nu ska jag baske mej hämta en öl och se om det finns nåt av värde på tvn.

Ja, trots att det inte alls känns som det, så står det fredag på almanackan. Min arbetskollega idag berättade hur hon lagt öl på kylning, hur hon skulle dricka dem hemma och sen festa till det med vänner och sen ut på krogen där alla 18åringar går ut, eftersom det är fredag. Det lät som min idealfredag. Det står inte nåt om fest på min almanacksfredag =,( . Jag får öla med mej själv. Det blev ju några över sen i midsomras.

Usch ana mej, är det redan morgon? Det var dock betydligt enklare att kliva upp idag än i tisdags, men det var fan inte roligt!
Brödrosten står inne i ett hörn på en köksbänk, mellan micron och spisen. Ovanför spisen sticker det ut en fläkt. Man får alltså sträcka sej under fläkten för att nå in till sina rostade brödskivor. Är man lite morgontrött eller bara allmänt oförsiktig kan man smälla i kanten på den där fläkten.
Det gjorde jag idag, och jag blev rejält kantstött, pekfingret jackades upp av det vassa hörnet. Men inte minsta tillstymmelse till blod syntes till förrän efter flera sekunder. Och då blev det en halv droppes ansamling inne i såret som snart koagulerade. Varför inte mer?
Jämför man med mina andra ytligare skrapsår på fingrarna som dränerat mej på denna färggranna kroppsvätska, så borde detta blivit en fontän som pumpat i takt med pulsen.

Men så blev inte fallet, jag får väl vara nöjd med att det bara svider så in i helvete.

Har i ett par dar suttit på denna hemsidan och spanat in världens kändaste övergångsställe i realtid. Det är skojigt att se turister fota sej själva när de passerar det. Just nu är det sex personer som inte bara går i samma takt, de hjular och håller på också, allt medan Abbey Road verkar vara en rätt tungt trafikerad väg.
Snart ska jag själv gå där =)) !

Jag är äntligen hemma efter en seg sista timme på jobbet. Usch, jag har varit så jävla trött och är fortfarande. Fan, jag fick rulla ur sängen när mobilen ringde vid fem imorse. Men det blir inget sova än på ett tag, i morse skrev jag upp en att-göralista. På den går att läsa:

Imon är jag annars ledig, ser fram emot att sova till minst 1200!

Nu fick jag igång internetet, jag kunde väl inte veta att det bytts lösenord.
Dock har inte mycket hänt värt att skriva om ... Jag hälsade på far och katt i helgen, jag har hämtat ut mitt pass och planerat Englandsresan med Jojje.
Idag gick det ut på att boka ett annat vandringhem och avboka det andra, skrev ut tunnelbanekarta och så skulle vi höra med respektive mobiloperatör om möjligheten att använda mobilerna utomands. Jag som gik dit för att få den tjänsten att funka överhuvudtaget fick en liten chock när Teliakillen sa att det redan ska funka.
- Men det funkade inte ens i Danmark, kommer det funka i England då?
- Är du säker på att du gjorde helt rätt med landsnummer och så, för jag blir väldigt förvånad om det inte skulle funka, för det ska det!
- Nä, jag skulle ringa från Danmark till Sverige och jag slog +46 och tog bort första nollan. Istället var det en dansk kvinna som pratade på om nåt oförståeligt.

Ja, så gick vi på. Jag skulle ändå försöka använda min mobil som det var nu, annars skulle nån här hemma ta sej till Telia och fixa ett slags utlandsabonnemang.
Men det fixar sej, det är femton dagar kvar! Åh, jag är så förväntansfull. Det enda jag egentligen oroar mej för är vi inte kommer hinna med allt vi vill på de fem dagarna.

På tal om när jag hämtade ut passet på polishuset träffade jag en kompis från gymnasiet som jag nog inte har träffat sen den tiden. Han skulle med hämta ut pass för att åka till Prag med sin fru! Omg, killen är nåt år äldre än mej och är en äkta man och make. Jag kände mej liten och väldigt efter! Två personer, oberoende av varann, har sagt att jag borde leta upp min framtida man i London. Jag får väl ta och göra det då =/ ...

Nu ska jag baske mej sova, imon gäller arbetstiderna 0700-1400 med uppstigning 0500, lika som idag! Att jag varit trött idag. Det kan inte ha varit enkelt att vara effektiv tillsammans med mej =:) .

Vilket bra jobb jag har. Egentligen. Man får träffa en massa nytt folk, och de man träffar ofta lär man känna ganska bra. Man har sina stammisar och man vet vad de vill ha utan att fråga.
Sen dyker det upp nya ansikten då man inte jobbat regelbundet på ett år. Vackra ansikten. Vart kom de ifrån? Det är främst två ansikten som tillhör personer av manskön jag tänker på. När ett sådant anlete visar upp sej är det som gjort för att säga eller göra fel, men än så länge har det gått bra. Nästan så jag längtar till tisdag då nästa arbetstid är =:) .

Urk, jag måste skriva ett inlägg bara för att jag ska slippa se det där äckliga varje gång jag går om min blogg.
Trött är vad jag är, vaknade ju halv nio och har varit på topp sen dess. Jag väntar nu på att mitt pass ska dimpa ner på polishuset så jag kan hämta ut det efter att jag fotat mej så fint (ehm ...) idag. Eftermiddan bestod dessutom i fika, låning av Londonböcker på bibblan och ölfika. Lagom till att jag skulle lämna city och bege mej hemåt per velociped börjar åskan och regnet härja och jag fick lov att pausa halvvägs i en tunnel.
Medan det värsta regnet avtog satt jag där inne bredvid min cykel och pratade med far min. Honom ska jag hälsa på i helgen.

Ööh, jag blev så vidrigt trött nu. Nu ska jag göra mej iordning för bädden, det är tidig uppstigning imon.

Aaah, fy fan, det här kommer jag drömma mardrömar om! Så jävla vidrigt!
Detta ska vara i North Carolinas kloaker.

Fy fan, min sadel är inte skön efter att ha suttit på den kilometervis fem dagar i rad! Men det är bra att ha cykel, det är billigare än buss och går snabbare än att gå.
Jag har fått tillbaka min mobil nu iaf, den låg på diskbänken i personalrummet <) . Efter det följe jag med mamma ner till stan, hon skulle till tandläkarn och då shoppade jag lite på rean under tiden. Vi blev klara runt halv tolv och då cyklade jag hem. Det blev lite stressigt på morgonen då InterAlarmet inte väckte mej som jag hoppats, så det blev ingen frukost för mej. Så jag gick på stan från 0930 til 1130 på fastande mage, och i den här jobbiga hettan. Det var nog inte så bra, jag kände mej svimfärdig när jag kom hem från stan. Min frukost består just nu av ett stort glas isvatten!

Om två timmar ska jag tillbaka ner till stan, får se om jag inte tar bussen istället så jag inte ser sletnare ut än vanligt nu när jag ska fotograferas och allt. Det är dags att skaffa pass nu så vi kommer innanför Englands gränser! Weii!

Idag har det varit en bra dag på jobbet, det har varit så in i helvete varmt bara! Alla utifrån kommer in och drar en pust över hur svalt och skönt vi har det inne hos oss, medan jag sitter och pustar, lökar och fläktar med hundralapparna (eller inte) av värmeslag.
Hihi, idag fick jag totalt 13 kronor och en bigarrå i driks! Man brukar inte få nåt!
(Inlägg: Usch, vad jag hatar att jag tappade min marmeladmacka på tangentbordet!)
Mannen som gav mej en tia sa att jag skulle köpa mej en kaffe för den. Vem fan dricker kaffe en sån här dag, är man inte kokhet så det räcker? Nä, när vi bommat igen köpte jag mej en Spirello för den tian, den var väldigt välkommen!
Inga diffar, bara att lägga kassalådorna i kassaskåpet, låsa och gå hem.
Men vänta nu? Höll inte jag i mobilen nyss? När fan stoppade jag ner den i väskan igen? Det har jag redan glömt. Fram till cykeln och rota. Var la jag den nu då? Nähe, inte i väskan. Fickan då? Nä.
Då ligger den kvar inne i personalrummet, där jag la den för att kunna diska mitt vattenglas. Kul!

Då blir det inte till att ringa eller messa mej ikväll, jag finns på msn! Och jag får cykla en morgonrunda imon om jobbet och plocka upp min stackars nalle. Men vem ska väcka mej?

Idag var min hemskaste dag på jobbet någonsin, och jag har jobbat med baksmälla, feber och halsont. Men aldrig tidigare med ett så kraftigt migränanfall som jag hade idag. Det började med en båge av flimmer runt mitt högra öga, det övergick sen till att hela mitt högra synfält utplånades. Jag kunde inte se knapparna rakt framifrån och fick känna mej fram för att trycka rätt.
Vänster öga, tinning och bakhuvud smärtade, tryckte, spände och bultade och fingrar och händer domnade av.

Snart funkade inte hjärnan ordentligt, endast de nummer som går på rutin passerade utan konstigheter. I övrigt agerade jag som om jag var i en dröm, hur jag än försökte göra rätt så blev det fel. Jag försökte skriva av alla siffrorna under en streckkod fyra gånger, inte en enda gång fick jag det rätt, ibland började jag med en tvåa, en annan gång började jag med en sjua och det hjälpte inte hur mycket jag försökte koncentrera mej.
När jag skulle leta upp en snabbkod stod det 1508, men hur jag än envisades med att trycka in det så blev det alltid 1509, trots att jag försökte fyra - fem gånger. Jag fick be min kollega komma och skriva in det åt mej.
Jag sa fel siffror och bytte ordning på siffror, jag sa fel namn på saker: "påse" blev "väska", "kvitto" blev ... tja, ingenting, jag kunde inte komma på namnet!

Efter några timmar klarade jag inte av huvudvärken och synfelet längre, det gjorde mej yr och då illamående. Två gånger fick jag vända fel ände mot toastolen. Och sen var det två timmar kvar! Trodde aldrig jag skulle klara kvällen ut.
Min kollega gav mej nån thailänsk värktablett och så fick jag syssla med sånt som inte kräver nån tankeverksamhet - sopning.
Tillsut gick allt över, jag hade bara spänningen i bakhuvudet kvar och sen var det dags att stänga och räkna kassan. Jag tog för givet att min kassa inte stämde och vi kom överens om det: "-Diffar jag inte idag så har jag inte rätt att diffa annars!". Jag diffade inte, inte ett enda öre skilde datorns och kassans summa.
Hur fan gick det till?