Från rutin till spontanitet

Hela veckan har i princip sett lika dan ut, tisdag till fredag. Upp i ottan - jobba - hem och byta om - dansa - duscha - sova - upp i ottan osv. Men på fredagmorgonen skulle det hela förändras. Jag hade på torsdagkvällen fått ett facebookmeddelande av nya administrationschefen på dansskolan.
När jag läste det på fredagsmorgonen meddelade jag den dåliga nyheten att jag befann mej på jobbet till klockan 19 och kunde ej deltaga. Men hon sa att hon ev kunde flytta fram auditionen för mej, antingen till efter sju eller till dagen efter.
Det visade sej bli till dagen efter, men jag for ändå till dansskolan efter jobbet och som tur väl var fröken Pihl kvar i bygnaden och skulle vara i si sådär en halvtimme till, så jag fick lite tid att spela in två bakgrunder på mobilen jag kunde sjunga till följande dag. Jag fick dessutom lite mer ingående tips och info om hur deras audition går till eftersom hon själv är med i Växjörevyns ensemble och har genomgått det. Och så fick jag reda på att detta sker strängt internt och att det enbart var tre personer som tillfrågats om audition.
Supernervig gick jag tidigt till sängs.
Lördan var inget undantag när det gällde att kliva upp i ottan för att arbeta. Men efter den korta dagen tog jag mej ner till dansskolan direkt med min förpackade dansväska för att iaf hinna repa lite innan auditionen. Jag fick tillåtelse av min burlesquelärare att använda mej av hans koreografi vi lärde oss på senaste lektionen och så fick jag ta stepp- och tåspetsdanserna helt improviserat, hann inte tänka ut nåt självkoreograferat, inte min starka sida.
När det tillslut blev dags sjöng jag Carolas Gloria och Sanna Nielsens Empty Room och dansade till Britney Spears Do Somethin' och ABBAs My Love My Life. Nån dramaövning som förvarnades blev det inte, men är nästan lite glad för det. Så nu är det bara att vänta och se.
Som sagt, superspontant detta, jag har inte ens tänkt ut hur jag ska lägga upp mitt liv för att hinna med allt.
Lördagen var inte slut där. Egentligen hade jag en fika inplanerad, men då auditionen kom lite i vägen så fick den skjutas på. Bara hem och göra sej klar för middag och utekväll med kollegorna. Vi började på Gräddhyllan, lite väl snofsigt för min smak, men maten smakade bra och så. Efteråt bar det av till Sports för lite extra förfriskningar. Jag som trodde att det skulle bli en tidig kväll för mej, utsliten som jag var, stannade till stängning kl 2 och så fick jag sällskap hem och fortsatte kalasandet till typ fyra. Stackarn fick lov att sitta i trapphuset medans jag tokstädade för att kunna släppa in nån =P .
 
Intensivt var det att vara jag denna veckan. Idag får jag vila ut lite iaf, men skulle egentligen behöva ta tag i den här städningen lite mer noggrannt.

You shall not be an Angel!

När jag var inne på Victorias Secret i London fick jag i provrummet, av en personlig utprovare med måttband och allt, reda på min BHstorlek i just VSs märken, men väl i "butiken" fanns ingen av de 4-5 BHarna jag tyckte var vackra nog att betala ~500 spänn för i den storleken! Varför, kan man undra. Antingen
1: Jag har Englands vanligaste BHstorlek, därför är de oftast slut.
Eller
2: Jag har Englands ovanligaste BHstorlek, därför tillverkas de enbart i vissa enstaka utföranden.
Så jag fick lämna utan en VSkasse =( .
 
I kväll tog jag upp jakten igen, på deras hemsida. I vanliga fall köper jag aldrig BHar på nätet då en bra storlek i en sorts BH passar bra, men en annan i samma storlek - även på samma sida - är helt åt fanders fel. Men nu hade jag ju full koll på min storlek, så vad kan gå fel? Bara att klicka på, tänkte jag.
 
Men jag stöter på problem.
1: Utbudet är skitlitet jämfört med allt som fanns i den fysiska affären.
2: De två BHar jag ändå finner värda att betala ~500 kronor för finns inte i min storlek.
 
 
Jag ska inte bära en Victorias SecretBH helt enkelt =( .

For till Willys

Här sitter en i lugnan ro när helt plötsligt nåt smäller till i den lilla grå. Ett infall säger mej att Willys är platsen man ska vara på just nu.
Så då fick jag allt rasta velocipeden och fara dit, såna starka instinkter får en allt lyda.

Do you remember the 21st night of September

Ja, det gör jag faktiskt, för jag hade beslutat mej för att inte hälla i mej så mycket alkohol den kvällen, ville vakna pigg dagen efter. Dock hjälpte inte det, jag vaknade upp som ett halvdött påkört djur på söndagen ändå. Men vi tar det från början.
 
Det är lördag morgon, klockan ringer 0530. Förkylningen håller ännu ett stadigt grepp, men kroppen värker inte som förut. Med nöd och näppe genomförs tolvtimmarspasset på jobbet och mest av allt just då är att fara hem, ta ut linserna och sen lägga kroppen vågrätt med slutna ögon och hålla den så i minst femton timmar framåt.
Men för att upprätthålla en viss social status så kan man ju inte tacka nej till allt man blir bjuden på, så sjukdom och utmattning till trots tog jag Caroline med mej till Teleborg på balkonginvigningsfest. Väl där höll jag mej till mina tre öl, avstod från sprit och för mycket vistelse ute på själva balkongen. Trevligt var det, men trevligare kunde
det varit om jag dels inte höll på att somna i den allt för mjuka soffan och dels somliga herrar i sällskapet kunde fatta vinkarna från min kusin och hålla sej lite mer passiva.
 
Så vi gick rätt tidigt, strax efter midnatt tror jag, ner till en pizzeria och krängde varsin kebabsallad. Efter farvälet var det bara att lomma hem och falla i däck.
 
 
Elva timmar senare klev jag ur sängen och försökte desperat kvickna till, hopplöst, det halvdöda påkörda djuret inom mej hade hittat ut! Och till råga på allt skulle det ut
och möta världen. Hittade Caroline igen och vi gick för en andrefrukost på Moshi Moshi, helt otroligt hur gott det kan vara! Synd att det ska kosta så mycket. Efteråt såg vi till att min chailatteoskuld togs på Espresso House. Som utlovat - väldigt gott.
 
När jag kom hem hävde jag mej i soffan och där somnade jag om. Så gick det med "inte vakna bakfull så man är pigg att få saker gjorda". Jävla virus.

Jag smälter

Bokstavligen. Och smultet sipprar ut genom näsan. Att det beror på sötgåsen är nog inte sanningen, för mitt innehåll har aktivt försökt lämna min kropp sen i tisdags, först kräk, nu snor. Man bara what the fuck!? Immunförsvar eftersökes! Ganska akut!
 
Men den fick mej på lite bättre humör iaf =) .
 
Kom till mej, gåsen! Jag älskar dej!

Sjukskriven

Kära dagbok!
I dag kom det kräks på jobbet. Då fick jag lov att åka hem och fortsätta kräkas istället.

Finn ett fel

Ja, här står man vid spisen för att koka lite korv. En simpel syssla kan tyckas, men jag kan inte hjälpa att jag känner mej spionerad på ...

Vila vid denna källa

Önskar att Bellman kom och sjöng det för mej. Men det blir ingen mer vila nu, hade behövt minst en dag till, men nu får det vänta till nästa söndag. Och idel långa pass på jobbet hela veckan.
Men det är bara denna veckan med, sen sjunker antalet jobbpass i veckan ner till ett. Det är också kass! Varför kan det inte vara lagom?

Stockholm, Stockholm, stad i världen

Fredagen den sjunde juni tuffade jag upp till Stockholm medan min kamrat Emma tuffade neråt. Men även hon till Stockholm. Som så många andra före oss möttes vi upp vid hålet på centralen och mot hotellet det bar.
Vi bodde på Rica hotell, här har jag bott en gång innan, det var hösten 2006 med pappa. Då åkte vi för att se Mamma Mia! för första gången. Den här gången var målet att gå på Dramaten och besöka ABBAmuseet för första gången.
Dramatenbesöket skulle ske redan samma kväll som ankomsten.
Utanför stod så klart Margareta Krook i sin rökhörna, klart man skulle hälsa på henne =) !
Valet av pjäs baserades mer på vilka skådespelare som var med än handlingen, och Marie Göranzon vägde tyngst, så det fick bli Andra Ökenstäder/Other Desert Cities. Övriga medverkande:
Ingela Olsson
Hans Klinga
Reuben Sallmander
och superhärliga Gunilla Nyroos. Jag kan faktiskt inte förklara varför jag tycker så mycket om henne. Hon är folkkär, fast bara för mej. Eller nåt ...
På väg tillbaks från Dramaten försökte Emma fota av Stureplanssvampen. Det gick sådär ...
Sen gick vi runt i hela stan för att hitta oss ett Burger King, hade bara skådat McDonald'srestauranger hittills. När det mörknat satte vi oss på Drottninggatan och googlade fram ett på Sergelstorg. Efter en efterlängtad burgarmeny gick vi åter till hotellrummet och drack lite medhavd likör.
 
Sen blev det lördag och äntligen hotellfrukost! Måste vara meningen med livet. Men nåt med ventilationen på rummet gjorde att vi båda vaknat med halsont, jag drack fyra koppar te i förhoppning att det skulle gå över. Dessutom var ljudisoleringen kass, vi hade fönstret mot matsalen och när de började härja där klockan sju så var det omöjligt att sova.
Med frukosten avklarad bar det av mot Djurgården och ABBAmuseet!
Röda mattan ledde oss in i en souvenirbutik där man kunde gå och botanisera bland dyrgriparna medan man väntade på att ens nummer skulle ropas upp så man kunde köpa sej biljetten in. Jag var sugen på en tygväska, men jag ville ha med ABBA på, inte ABBA the museum =/ .
Björns stjärngitarr.
Och så var man nere på själva museet och kunde börja sin rundvandring.
Waterlookläderna.
Ring Ring! En av museets små specialiteter.
På skylten står det
"RING RING
Bara fyra personer i världen har numret.
Så svara om det ringer."
 
Det ringde inte ...
En relik av studion.
Och mixerbordet, med Stikkan Anderssons pipa.
Här är en annan specialitet. Ett piano, till synes vilket som helst. Men när man minst anar det kan det börja spela utan att nån sitter vid tangenterna. Det är på nåt sätt direktkopplat till ett annat piano i stan, tillhörande Benny. Så när Benny spelar hemma, spelar det på museet.
 
Det spelade inte ...
Relik på Viggsöstugan.
En loge.
Ett klädmakeri.
Läskigaste dockorna ever made!
Dockorna från The Last Video.
Lite Fernandorekvisita.
Arrivalhelikoptern =) !
Och så var det scendags! Massor med folk i lokalen, så jag trodde det var jättekö, men tydligen var de bara där för att beskåda, för när personen som var uppe när vi kom in var klar så kunde jag gå upp. Sjöng Mamma Mia ihop med abborna och längtade tills jag kom hem och kunde de det inspelade resultatet på deras hemsida. Men döm om min besvikelse när jag förstod att enbart 30 sekunder var med - alltså inte ens fram till första refrängen! Hade man vetat det i förväg hade jag ju kunnat be Emma filma hela med mobilen istället =( .
Lite kläder i montrar.
Waterlookläder igen!? Vilka var det då vi fotade och beundrade precis i början?
En slags wall of fame med alla skivsläpp.
Lite andra Björn&Bennyskapelser - kostymer från musikalen Mamma Mia!.
Det var ju inte ett rätt och slätt ABBA-museum, det fanns en stor avdelning med massor av svenska kändisar, små bås för varje årtionde sen hundra år tillbaks där man kunde lyssna på massor med inspelningar från just det årtiondet.
Och här nedan ser vi exempel på två montrar, med Cornelis och Robban Broberg.
Och så tackade ABBA för sej med dessa tavlor.
Vägen tillbaks till Drottninggatan tog vi med en omväg. Förra året jag var i Stockholm sa vi i sällskappet att vi skulle tokspringa upp för trapporna på Tullgatan, men av nån anledning glömde vi bort det sen. Denna gången blev det inte heller att vi kutade upp för dem, men vi gick ner för dem iaf. 
Och när vi ändå var där stannade vi till vid Olof Palmes minnesplatta. Till vår förtjusning hade någon lagt blomster där =) .
Så blev det kväll, vi proppade i oss mat på ett Pizza Hut precis vid hotellet och framåt småtimmarna tänkte vi hitta en trevlig krog att ta några öl på. Vi hittade en på Drottninggatan, men de stängde typ en kvart efter vi kom in, så vi fick stressdricka upp våran dricka. Man bara, hallå? Det är lördag och mitt i Stockholm, kan ni inte ha öppet till två åtminstone!? Icke. Efteråt orkade vi inte gå runt och leta mer, så vi gick tillbaks och gick och la oss.

Sen blev det då söndag och dagen för hemfärd. Vi checkade ut och började vandra mot centralen då vädret blev totalt kaos! Ösregn utan dess like och blixtar med explotionsartat muller som följd. Man kunde känna hur det tryckte mot bröstet varje gång. Vi sökte skydd i en kyrka vars gudstjänst nyss avslutats, så det trängdes massor med folk precis innanför portarna som inte ville gå ut. Så då fick vi allt ta våra väskor och springa vidare.
Därmed hade vi massor med timmar att slå ihjäl inne på centralen, vi fikade och planerade Europaresan som inte blev av i år heller.
 
Allt blixtoväder hade gjort att nån elcentral slagit ut vissa ledningar som tågen skulle köra hem folk på. Det innebar omdirigering med tågkaos och tokförseningar som följd. Hem kom jag sent på kvällen, men bara en o'n halv timme senare än tänkt.

Från maj till första veckan i juli

Ja, då var det söndag, jag har noll inplanerat i dag, fri från både dans och jobb, så varför inte ta itu med lite sånt jag lovat. Nu är det september och höst, ännu varmt och soligt, men det blåser och gulnar. Då var det försommar och ljuvligt!
 
Vi tar höjdpunkterna
9/5 Kristi flygare spenderades i Linnevik. Detta är i utbyte mot släktträffarna söndagen innan jul. Mindre snö, mindre stickande i fötter, men annars samma folk och aktiviteter- såsom promenaden runt om i "trakten", grillning och Linnevik Open, golftävlingen. Men så drog farfar ut grollen och rastade den lite, det hade inte hänt om det varit december.
18/5 Upp på Samarkand bar det för att promota Kulturama. Det var lördag, men oerhört tomt på folk. Vi körde dansnumret vid tre tillfällen, och personalen på apoteket klagade på den höga volymen samtidigt som vi klagade på att vi överröstades av musiken från andra butiker. Men vi fick iaf visa upp oss lite.
21/5 Mina stackars trötta muskler behövde väckas till liv, så bokade in mej på en massage på Nuna. Hon hittade muskelknutar efter muskelknutar, men de värsta hittade hon i övre skinkan. Jag plågades svårt och fick pröjsa 500 bagis för att dagen efter vakna upp och se ut som jag blivit påkörd av en mindre lastbil.
22/5 Det var repvecka inför den årliga uppvisningen på konserthuset. Jag hade avklarat tåspetsrepet och skulle nu vidare in på steppen. Hann köra koreografin en gång och när den skulle göras igen kände jag hur ont det gjorde i svanken. Och hur jag än töjde och stretchade så gick det inte över utan blev istället värre. Jag måste säga, nu i efterhand, att det var synd att ingen filmade när jag försökte ta mej över badkarskanten innan och efter dusch! Herre Gud ... På kvällen var det bara att via internet boka in ett ...
 
23/5 ... besök hos en kiropraktor. Ryggskott var det jag var drabbad av, och jag behövde ju ryggen till både jobbet och dansuppvisningen till helgen. Ytterligare en sak som borde filmats var hur jag tog mej till kliniken hängandes över cykelstyret, som vore den en rollator.
Jag böjdes, veks och rullades ihop i konstiga ställningar så det knakade lite här och var i ryggen, sen betalade jag 500 spänn och lunkade hem, i sakta mak hängandes över cykeln. Redan nästa dag kändes det bättre, men det tog nån vecka innan det försvann helt. Fick även en tid 7 dar efter för att göra om alla knäckningar för att försäkra sej om att alla låsningar var borta. Det ingick inte i den första 500ingen ...
25-26/5 Så var det då dags för dansuppvisning. På den första av helgens fyra fick jag totalblackout och dansade runt lite som jag ville, hoppade åt fel håll, mindes inte alls koreografin. Men enligt nån som kände nån i publiken ska det inte ha märkts så man reagerade på det, det var ju för väl. Men det gick bättre och bättre för var gång, mindes lite mer för vaje föreställning.
(Jag väljer att förminska dessa bilder eftersom jag har lånat dem från en vän på facebook. Om jag kommer ihåg ska jag lägga in nya när jag fått dvdn på föreställningen)
 
30/5 Besökte Lina och hennes skrik-och-kräk-bebis Alvin.
7/6-9/6 For till Stockholm en weekend med Sundsvalls-Emma. Det får fasen komma i ett eget inlägg.
21/6 Midsommar! Hade ingen vän att vara med, så for till Halmstad med faren och övriga släkten. En trevlig kväll, men inte rolig i den bemärkelsen.
29/6 Jag hade jobbat, hade cyklat hem, gått på fest och hållt mej nykter, åkt hem och sovit för att vakna upp den ...
 
30/6 ... och en minut innan jag skulle fara till jobbet inte hitta min korthållare. Den med bankkort, körkort och alla andra jävla kort man har i den. Men jag var helt övertygad över att om jag inte hade den hemma så fanns den på jobbet. Men icke. Då fick jag panik, iom att jag var strandad på jobbet kunde jag inte fara hem och fortsätta letandet, tänk om jag haft den i fickan tappat den under cykelfärden hem från jobbet igår. Då hade nån bombis funnit den och haft kul med mina sista tusingar på krogen under lördagkvällen. Jag ringde ändå mamma och bad henne ringa och spärra det under dan, eftersom jag själv inte hade tid att ta reda på hur man går till väga med sånt.
9 timmar senare kunde jag ta mej från jobbet och hem. Kortläsaren hade legat i byxfickan, och den hade fallit ur. Men hemma och i badrummet när jag tagit av mej brallorna. Så det var bara att klippa det gamla och beställa nytt bankkort.
5/7 For till Gemla för att se bandet jag sökte som sångare till. Denna gången spelade de för en pensionärsdans, och jag gjorde misstaget att sätta mej i lokalen första halvlek, så jag fick allt upp och dansa vals och bugg med en handfull gubbar =/ . Efter pausen satt jag i logen bredvid scenen och tittade istället.
 
Ja, det var väl det mest utmärkande som hände under den perioden. Alla andra datum jobbade och/eller dansade jag, så jag hade nog fan att göra. Att jag dessutom i slutet av maj var helt slut både psykiskt, men mest fysiskt bidrog till att datorn fick vänta på uppmärksamhet. Man går bara hem och lägger sej.

Tyst som en mus

Var ute en sväng innan i dag och köpte torrschampo och en spontanklänning. När jag bara varit hemma i sisådär tjugo minuter hörde jag en man och kvinna ute i korridoren som pratade om det låsta förrådet och lägenheterna i huset. Sen försvann de och jag satte på Glee. Efter ett tag hörde jag någon komma upp för trappen igen och jag pausade Glee, stängde av ljud på dator och mobil, även vibrationen. Och då ringde det på dörren. Tyst och blickstilla satt jag kvar i soffan. Jag hörde aldrig personen gå igen, så jag satt så i tjugo minuter innan jag vågade starta Glee igen på låg volym för att vara på den säkra sidan.
Och som av en händelse hamnade Kurts knapp mitt i Oet =) !
 
Förresten kom det ingen lapp i brevkastet.

Falska förhoppningar

Varje gång jag ska kolla till mobilen visar den att jag har en ny händelse på Facebook.
Men varenda gång jag går in på Facebook finns inte en enda röd etta någonstans.
Det har alltså varit så här i flera timmar och jag har dessutom startat om mobilen två gånger. Varför gör den så här?
 
Oh, och by the way, den där spliten jag skrev om i förra inlägget som jag var så stolt över, det var nog inte så bra att jag genomförde den. Troligtvis var det den som orsakade den smärta jag har i knävecken och en bit upp på låren nu. Känns som träningsvärk fast stickigare när jag försöker tänja baksidorna. Jag gissar på muskelinflammation eller muskelbristning, men förhoppningsvis bara nån slags överansträngning. Fuck, skadad och i behov av vila, och dansterminen som inte startar förrän i morgon ...

Denna blogg har för närvarande bloglovin
RSS 2.0