al

Min orkidé och jag befinner oss på samma våglängd. Vi känner oss båda lite vissna och hängiga, lite nere och uppgivna.

Inte bara Kristus som farit uppåt, undertecknad har även lyckats lämna jorden, om än bara några decimeter.

Det är jättesommar ute, det doftar så underbart, särskilt precis efter regn! Älskar denna tid på året. Min absoluta favoritdofter - spirea syrén står i full blom. Spirea kanske inte har den där ljuvliga doften, men den doftar mycket. Och den väcker starka barndomssommarminnen då lekparken hemma var omgärdad av spireahäck.

Sen önskar jag att någon kunde manipulera fram en syrén i krukväxtversion som blommar och doftar året om.

Måndag igen och i kväll är det återvändning till arbetet som gäller. Men tro inte att jag legat på latsidan för det! Mellan 0930 och 2000 både lördag och söndag har jag spenderat min tid på konserthuset. Ett genrep och två dansföreställningar per dag, för mej sex danser per föreställning. Några bilder tog jag inga, men det dyker nog upp några jag kan låna från någonstans ifrån vad det lider.

 

Nu kan jag släppa tåspets, burlesque, stepp, balett och Expressions ett tag och bara ha fokus på cheerleadingen i en månad, då Italien nalkas.

Personligen vet jag inte vad som skulle kännas värst. Jag lider av empati, en stor svaghet. Men alla är uppenbarligen inte drabbade.

Har suttit i fyrtio minuter och skrivit ett megainlägg om svek. Men jag raderade det, för det blev för "personangreppigt" och argt. Jag är ju inte arg egentligen, bara sviken och sårad. På vänner som kommer med positiva löften, men som inte står för dem sedan. Vänner på jobbet och vänner på fritiden.

Kan grovt sammanfatta några exempel.

1. Då:"- Du ska få lite andra arbetsuppgifter i dag än dina vanliga, träliga, monotona."

Nu: Befinner mej på min vanliga plats och väntar på att bli avbytt ända tills arbetsdagen är över. Snarare regel än undantag att detta inträffar.

 

2. Då: "- Åh, jag skulle också vilja besöka London, kan inte vi åka?"

Nu: Resan är bokad, men jag blev inte tillfrågad. Källa: facebook.

 

3: Då: "- Bara jag hade råd kunde vi åka på solsemester."

Nu: Finans till solsemester blev tillgänglig, men även här blev jag inte ens tillfrågad. Källa: facebook.

 

Tre av flertalet exempel. Det finns även så simpla som att tre personer oberoende av varandra har lovat mej att de "ska säga till nästa gång de planerar att besöka Gekås" i grupp eller på tu man hand. Har hittills inte inträffat trots att alla tre har varit där minst en gång sedan löftet yttrats. Eller "vi måste festa ihop snarast" eller "den filmen vill jag se, kan vi inte gå på den". Slutar med att löftesgivaren tar med sej någon annan, åter igen avslöjat av facebook.

Tag notis om att det inte är jag själv som kommer med förslag, tjatar eller puschar. Jag har kanske någon gång i något samtal nämnt att "det här tycker jag är roligt att göra på jobbet" eller att jag ska till London inom en snar framtid. Skulle jag föreslå resa så skulle jag puscha för roadtrip i Europa, färd på Transsibiriska järnvägen eller besök i de femtio förenta staterna av Amerika.

 

Nu skulle ju de som känner mej kunna försvara sej med att jag har något slags autism light och har svårt att glömma saker och ting, medan de själva inte riktigt har minne till att komma ihåg allt de uttalar sej om.
Kan man inte stå för vad man säger ska man inte avge några löften eller hopptändare alls, som vuxna mänskor borde man har lärt känna sej själv så pass vid det här laget.

 

Och jag har faktiskt "gjort slut" med vänner som tänjt lite för hårt på just detta. Jag kan vara blåögd, flexibel och tåla mycket, men bara ett tag. Tillslut brister mina band till personen och alla chanser den hade är slut, helt iskallt, om vi så känt varann i tio år eller tio veckor.

 

Det blev visst ett långt inlägg ändå, men ändå kappt hälften. Nu ska jag gå och lägga mej för att vakna upp till en ny arbetsdag där jag kommer bli tillsagd vad jag ska göra, men i slutändan kommer göra det jag alltid gör, helt oförändrat. Ombyte förnöjer ju, inte löften om det som inte hålls.

Fullt upp har jag just nu! Herre min Je, jag är så sömndrucken, men en kan inte ta någon tupplur, för arbete väntar runt hörnet precis.

 

I lördags var det personalchef hos chefen, himla najs, bara det att när jag väl kommit i mitt esse så beslöt sej alla andra för att fara hem. Så det blev så att jag blev kvar med chefen och dennes granne och blev lovad skjuts hem dagen efter.

 

På söndagen kom jag hem som utlovat, trött efter en fåtimmarssömn och gick och la mej en stund till. Vaknade efter ett par timmar igen och tänkte leva normalt, men dessvärre ville skallen annorlunda. Hade flimmer för ögonen och tryck och skav i bakhuvudet - migränen var i full gång, och den ville inte ge med sej på hela dagen trots ständigt sängliggande.

 

Måndag morgon var det tidig uppstigning för att ta sej till arbetet, direkt därefter bar det av till första klädrepetitionen på dansskolan.

 

Tisdagen var identisk med måndagen förutom att jag hade ett litet längre hål mellan jobb och dans, så jag utförde en hope ärenden såsom att hämta paket på posten och förtidsrösta till euparlamentet. Jag hatar att alla partipapperna står framme så alla kan se vilken man plockar innan man går in bakom skynket och är anonym.

 

I går var det onsdag och den var fri från arbete, så den spenderades lite grann ute i solen. Lunchade med kusin Caroline och när jag kom hem förberedde jag och packade för dagens klädrep. Vid repetitionernas slut hade vi en sista tåklass och sen lyckades jag på nåt sätt dröja mej kvar med några av de anställda och vid elva på kvällen for vi till McDonald's för kvällsmat. Var sedan i säng efter midnatt och nu är jag här.

 

Jobbet var det, ja ...

 

En vanlig fredag till synes, for till arbetet, trött i varenda lem, så ock i bål som huvud, kände för att kräkas, men lyckades hålla emot.

När klockan slog halv nio fick jag änterligen fara hem, blev sittandes en stund framför televisionen innan jag slog slag i saken och tog mina papprester till sopsorteringen och samtidigt passade på att hämta ut mina eftersända linser på konsum.

Därefter var jag redo att krypa till kojs, men strax innan midnatt fick jag kontakt med omvärlden.

Regn, regn, regn i över en vecka i sträck! Men även det har sina ljusglimtar.

Kom hem efter ett kort pass på jobbet och la mej på sängen för att ta igen lite förlorad sömn. Gick så där. Jag som bockar för Sällan/aldrig när frågan Hur ofta får du facebookaviseringar ställs fick knappt en blund då mobilen gick bananas och störde. Typiskt.

I går kom jag hem kvart i elva efter att först ha jobbat och sen haft "film-/myskväll" med hejarklacksgruppen. Rätt misslyckad grej, faktiskt om jag får vara ärlig.

Så jag satte på svt play för att kolla på esc från begynnelsen, efter tre låtar somnade jag. Vaknade flera gånger under natten för att fortsätta programmet och det dröjde ända till kvart i nio innan jag var tillräckligt pigg för att ta mej till slutet utan sömnavbrott.

Programmet förvånade och irriterade mej. Det som förvånade var att Sanna placerade sej så högt som på tredje plats. Jag som tvivlade på att hon ens skulle ta sej till finalen.

Det som irriterade mej var politikens medverkan i programmet. Kommentatorerna surnade till när publiken buade åt Rysslands bidrags framgång och tyckte att man skulle lämna politiken utanför. Men när man ska vara politiskt korrekt och rösta fram en transvestit (-sexuell?) som vinnare så går det tydligen utmärkt.

För inte var låten så jädra bra?

 

Sen ramlade jag över detta, har inte tyckt Sannas låt varit särskilt fantastisk, men när jag hörde detta fick jag nästan rysningar av välbehag.

 

Stämsång is the shit! Synd att kören inte fick högre volym på sina mickar under uppträdandet.

För exakt en månad sedan asade jag upp min fullproppade resväska för alla trappor och damp ner i soffan. Konstigt, det känns som att det gått mycket längre tid sedan dess!

Vaknade när klockan stod på 0438 och var hyfsat pigg vid tillfället, så klev upp och tog itu med diskomgång nummer två. Den första gjordes i går strax innan läggdags och den tredje ska göras så fort tvåan har torkat och diskstället blivit tomt.

Och så när man står där upp till armarna i gamla matrester så inträffar det osannolika att man blir hungrig. Så då får man ta en mat- och datorpaus.

Tänk om jag bara var modig och självsäker nog att göra det ensam, det svåraste är ju att få tag på nån att göra det tillsammans med, då det kommer ta ett himla tag att göra och kosta en hel del pengar. Nån som har pengarna, nån som kan ta sej tiden och nån som man kan stå ut med. Svårt att få alla komponenter att synka varann.

Klev upp kvart över åtta i morse för att försöka komplettera min spellista till stepplektionen, då hade jag väl sovit i ungefär fyra timmar. Tyvärr syntes min trötthet mer än den kändes. Var orolig för min lektion, cyklade till Kulturama tidigare och spelade lite piano för att fokusera på lite annat innan start.

 

Efter lektionen blev jag superparanoid, eftersom det var "privatpersoner" som beställt denna enda entimmesklass som födelsedagspresent ville jag så gärna att de skulle känna att de fått valuta för pengarna och att de kände att de kunde hänga med och lära sej nåt, ha kul. Dessutom med Kulturamas rykte på spel. Så jag var väldigt mån om att få reda på av chefen vad de hade sagt om mej och min lektion, kanske att de inte vågade säga vad de egentligen tyckte till mej personligen.

 

Blir alltid sån när det har med mina prestationer att göra. Dels vill jag ha bekräftelsen så man kan falla tillbaka lite på den när jag själv känner mej osäker, dels vill jag ha kritiken, om nåt jag gör är dåligt vill jag veta det så jag slipper göra bort mej nåt mer.

 

Iaf, efter klassen så släppte det mesta i anspänningsväg och jag kände mej otroligt trött, nästan som att jag fick skyhög feber och knappt orkade hålla ögonen öppna. Jag cyklade hem och sov innan hejarklacksträningen, vaknade upp ännu tröttare, men när träningen kommit ungefär en fjärdedel in så kom lite energi tillbaka. Eventuellt övertrötthet. Nu ska jag gå och lägga mej igen!

Kommer precis från en personalfest som gick i eldens tecken. Först blev det grillad mat som senare övergick i värmeljus och till sist brasa i en plåtho, därför luktar jag rökt böckling. Det väcker minnen från åren på kolmilan i Agunnaryd. Undrar om det fortfarande håller igång.

Denna gången höll jag mej nykter, för behöver hålla skärpan i morgon.

 

I morgon håller jag i en privat workshop i stepp och jag behöver förbereda mej. Först och främst mentalt, men så måste jag fixa ihop en spellista och föra över till mobilen, blev lovad en länk till en lista på Spotify, men den har jag icke fått.

Jag är supernervös ...

Dagen började rätt bra, hade lite ork och skulle fixa mina missfärgade byxor. Men hej hopp, så slog ett rejält skallebank ut mej fullständigt, så jag blev liggandes i sängen hela dagen.

Nu klockan nio masade jag mej till soffan för att kolla på Fucking Åmål, var jäkligt längesen jag såg den. Hej nittiotalet, haha. Allt man förträngt väcks åter till liv.

Den andre i maj, hux flux. Valborg firades i Emmaboda med Lina, Stefan och lille Alvin med god mat, dryck och skratt. Hur elva timmar kan gå så rasande snabbt, det är för mej en gåta. Vi hann inte ens spela kubb och slösade bort en hel timme på hembygdsgården utan att majbrasan tändes så gick hem. Jag fick dock se en något nedbrunnen från tåget, med lågor och allt, så helt utan bål blev jag inte. Ej heller någon Glad Såsom Fågeln eller Vintern Ra, men två versioner av Halleluja och lite annat modernt från radion av Kulturskolan.