al

Jaha, då var man fräsch igen då efter ett danspass. Herre min Je vilka svaga magmuskler jag har! =O Det är ju mest armarna man använder på jobbet och så...

Det känns som det varit en konstig dag idag, även fast det kanske inte har det. Började inte jobba förrän 0830 idag, men trots en o'n halv timmes sovmorgon var jag tröttare än vad jag brukar vara när jag börjar 0700. Märkligt sånt.
Intet ont anande startar jag mitt arbete och sen sätter min mage igång. Det blir ett oavbrutet diskretrapande som smakar ägg! Så jävla vidrigt så det är inte sant. Den som vill sympatisera med mej kan ju vräka i sej ett ägg eller två, eller tre. Smaka sedan riktigt noga på de gaser som kommer upp. Där har du sura uppstötningar! Vet inte vad jag åt för fel under gårdagen eller till frukost (som  bestod av exakt samma ingredienser som vanligt) men magen gillade det inte. 
 (Havreävja med solroskärnor och linfrön, äpple, morot, knäckebröd med kalkon och gurka och te)

Sist jag hade sura uppstötningar var i högstadiet, under min anorexiaperiod. Ja, dvs jag hade inte anorexia, men jag åt så gott som ingenting; ingen frukost, ingen lunch i skolan, nåt smått när jag kom hem (typ macka, frukt eller panpizza) och sen nåt på kvällen. Efter över ett halvår av denna diet sa magen ifrån. Jag hade ofta äggrapar och efter ett par gånger stod jag inte ut med dem utan fick kräkas för att de kväljde mej så...
Hjärnan sa också ifrån i nian en gång. Jäkligt läskig grej. Under en matte lektion satt jag (av nån anledning) skräddare på ett bord och liksom lutade mej över benen. Jag orkade inte sitta rakt eller röra mej. Jag leddes till matsalen under lunchrasten och åt av nån anledning. Då kände jag som att livet kom tillbaka till mej! Helt plötsligt fick jag en massa energi och kraft. Så jag tog en portion till, men det var inte lika effektivt, då mådde jag illa istället av mättnad =) Det var fläsk med brunabönor, men jag skippade bönorna...

Iaf, ett glas samarin och lite tid senare måddes det bättre, jag och mamma åkte till Samarkand och jag handlade brallor.
Andras tvättmaskiner käkar strumor, min käkar jeans. Vette fåglarna vart alla mina byxor är. Upptäckte i morse att fyra par är alldeles för lite.

Detta var det 100e inlägget! Hoppas att jag orkar skriva 100 till. Hoppas att folk orkar läsa 100 till... Är mer skeptisk till det.. =))

Här är förresten pennan jag fick!

Ja, så hade jag velat beskriva denna söndag. Jag ville sova lääänge och valde att hoppa över dagens gudstjänstsjungande där samlingen skulle vara 0845! -No freakin' way! Men då jag steg upp 0430 igår och ska stiga upp 0630 imon så gjorde jag detta val.
Med denna sovmorgon kunde jag ligga och dra mej till klockan 1000. Då steg jag upp och lagade frukost. Eller min nya benämning Frukt-ost.


(Spana in den snyggt twistade moroten!)

Bilden på Frukt-osten innehåller följande:
1 banan
1 äpple
1 morot
1 mango
1 avokado
+ keso

Nu är det inte en djup tallrik fylld med keso med lite banan och äpple ovanpå, utan det ligger bara som ett täcke på en röra av skivat äpple och banan! =)

Japp! Jag har kommit på ett sätt (eller jag har läst mej till ett sätt) att skicka över bilder till datorn!!
Denna procedur måste jag gå igenom:
* Stäng av mobilen
* Ta ut batteriet
* Stoppa tillbaka batteriet
* Håll in knappen C samtidigt som man stoppar in USB-kabeln i mobilen
* Vänta

Nu ska jag ta mej en till avokado! =))

Idag har jag varit på jobbet HELA dan! Från klockan 0700 till alldeles nyssens! Herre min Je.. 
Så vad har hänt där då? Njo, förutom att jag hälsade 9 av 10 personer Glad och Trevlig Påsk så blev jag faktiskt erbjuden ett svartjobb! Jag var tvungen att fråga min kollega för dagen om sånt var vanligt. Det trodde han inte.

Vad själva svartjobbet skulle gå ut på begrep jag inte riktigt men det hade nåt med att snygga till pallar för upphämtning. Eller nåt sånt. Ja, då snackar vi ju inte om pallar man sitter på, utan varupallar. =)
Jag svarade att jag skulle höra av mej om jag kände att intresset och behovet steg och jag fick en skitsnygg kulspetspenna! <)) Wohoo!! Skulle givevis lagt in en bild på den, men mobilen har kvar sin lilla bugg... Dumma den.
Pennan är vinröd.

Saker och ting börjar samla ihop sej när det gäller min utbildning. Jag har en referens, som dessutom tänker hjälpa mej när det gäller val av låt till audition, jag försöker förtvivlat lära mej dansa, jag har skaffat personbevis och passfoto... Ja, det enda som saknas är ett personligt brev och ett papper om mina erfarenheter inom sång, dans och teater. Det sistnämnda ska väl inte vara så svårt att sno ihop, det värsta är det personliga brevet.
Jag ska dikta ihop en sanning om hur jag är som person! Sånt är jag kass på. Sen stämmer sin egen bild på en själv oftast mycket dåligt med hur andra ser en! 
Jag ska maila, ringa och prata lite med mina nära vänner så får de ge mej några passande, helst positva, egenskaper =) Jag kommer även få hjälp av en kollega på jobbet!
Jag har till sista april på mej... Sen ska det väl bli audition... Dansen.. =/

Har helt tappat lusten att jobba. Dagen som började relativt bra slutade med ett ständigt insöndrande av adrelanin från binjuremärgen... Sånt känns inte alls bra.
Det startade tack vare, eller pga, en utskällning av min chef.. Jag klarar inte att bli utskälld, knappt tillsagd! Hade ingen aning om att han kunde vara så iskall, rå liksom.
Det hela började med att jag upptäckte att jag inte kunde jobba ett visst datum, för sent då schemorna redan satt på väggen. 
"-Lilla vän, du vet att man säger till innan, om man vet att man inte kan jobba. När schemat är klart är det upp till dej själv att lösa ditt problem! Sånt måste du ansvara för annars fungerar inte det här systemet. Det här är ingen jävla lekplats!"

Inte exakt ordagrant, men i det hela taget var det så här han tilltalade mej. Jag som satt i min förtvivlan och var nära till lipen för att jag varit så klantig, var mycket tydigt utåt sett, ledsen och ångerfull över mitt misstag. Men ändå behandlar han mej som en jävla översittare, som en medeltidshövding som älskar att sparkar sin träl i knävecken!
Och just lekplats! Har jag nånsin betett mej som att det här arbetet var en lekplats? Har jag inte slitit som alla andra? Alltid gjort mitt yttersta för att uppnå de krav och mål som ställts? Mår inte jag skit varje gång jag diffar minsta lilla? Hur vågar han??

När jag sedan skulle fråga min kollega, i desperation, om hon hade ett annat datum att byta med mej, mötte jag honom. Jag försökte mej på ett Hej då, men det behagades inte replikeras. När jag frågat kollegan var jag tvungen att gråta ut lite på hennes axel, skvallra.. Det enda hon sa var:
"-Skit i han!"
Fy fan vad jag mådde bra sen!

Ingen jag frågat har hittils svarat på min förfrågan om bytt arbetstid, men det känns lite bättre i magen.
Undrar hur det blir att jobba imon, om jag möter honom..

Jag kan inte hantera utskällningar...<,((

Ja, kanske inte mycket till rubrik, men med den vill jag verkligen understryka att jag har två underrubriker. Här börjar det:

Underrubrik 1
Vems idé var det med snö?
Ja, efter en timmes snoozande med neddragna persienner var jag intet ont anande att någon under morgonen hivat ut en massa bråte så min gräsmatta blivit vit. Detta blev jag dock varse om när jag sen steg upp, och det gjorde mej inte på skitgott humör precis..
Så alla skitungar: Ut och åk pulka nu för satan!

Underrubrik 2
Genvägar och senvägar
Ja, den ramsan har väl alla hört förut, men jag var definitivt med som den natten mellan lördag och söndag. Efter att ha spenderat kvällen nere istan tillsammans med Th.D och melodifestivalenblev jag vänligt men bestämt utkastad 0055. Jag, som precis börjat "komma igång", ringde runt efter en fortsättning, dvs Bobban. Men icke.. Jojje var 3-4 mil från mej så det var inte heller aktuellt.
Så, med brist på valuta i plånkan blev det promenaden hem. Då folk var oroliga att jag skulle ta sjövägen tänkte jag vara lydig och ta en annan väg, om jobbet, där är en massa hyreslägenheter finns, en massa folk som kan se efter mej mao.
Jag visste precis var jag var och hur jag skulle gå, om det inte var så att det fanns en inhägnad av nå slag som man var tvungen att gå runt. Och jag gick och gick, tills jag kom fram till en större väg, tog till höger, eftersom det var rimligast då jag gått väldigt mycket åt vänster.. Kommer till en järnvägsövergång som jag känner igen och sedan får jag välja att antingen gå till höger, som visar "universitetsområdet" och "S:t Sigfridsområdet" 4, eller till vänster som inte har nån skylt alls. Mitt minne talar om för mej, att om jag går åt höger så hamnar jag inte alls vis universitetet utan vid precis samma trafikkorsning där jag svängde in. Det vore ju dumt, gå åtta kilometer i onödan. 
Det fick bli vänster, det var ju fortfarande dit jag skulle. 

Det var en lång och tråkig väg, jag hade en sjö till höger om mej, den sjö jag brukar ha till vänster om mej när jag lämnar jobbet, så kommer jag bara runt den så är jag på rätt köl! Sjön blir tillslut passerad och ersätts av skog. Nånstans måste jag ta till höger och gick in på små enskilda vägar. En bit in på den första vägen hamnade jag vid ett jättehus. Nån rikemansvilla naturligtvis och efter det huset suddades vägen ut och jag fick vända. Becksvart var det också skall tlläggas...
Mellan alla träd såg jag slottet, så det hade jag som ett gott riktmärke, lika så den upplysta himlen från Växjö stad.
Det kom få bilar brummande på vägen, men de som kom ville jag av nån anledning inte visa mej för, så jag hoppade ner i ett dike eller gömde mej bakom ett träd varje gång! Detta var skitkul! =)) (Tyckte jag då..)
Ett stycke senare hamnade jag vid en gul enskild-väg-skylt, minns inte vad det stod, men det lät bekant. Nu var jag verkligen ute på landet, en massa lagårdar och "landethus" passerade jag, och sen kom oron till mej. En vägkorsning! På småvägar! Då fann jag en stolpe med sletna vägvisre på, till höger stod det "Telestad" och "Åsnen runt". "- Telestad låter ju som Teleborg, det kan ju inte vara på helt fel väg" tänkte jag och valde att gå till höger.

Rent orienteringsmässigt visste jag exakt var jag var, så om jag kände för att vända om hade jag full koll på hur jag hade hamnat där jag var, dock geografiskt hade jag inte minsta clue om var jag befann mej, hur långt från stan jag var osv.

Men vidare gick jag, med min påse innehållande Jägermeister och med en pepparsprej i jackfickan. Den var främst aktuell inne i stan, så de enda gångerna den fick min uppmärksamhet var när jag kontrollerade att den inte var tappad efter de gånger jag slängt mej i diket.. =)
Gick och gick, vit gatubelysning var det, jag fick den röda himlen på min högra sida och det kändes helt rätt. Slottet såg jag inte mer, men med stan lokaliserad fortsatte jag att gå.
0226, dvs en o'n halv timme efter jag ringt Bobban, kom jag till skylten TELESTAD. Jaa, det låter onekligen som Teleborg och jag spatserar vidare. Där var det inte lika tyst som på övriga vägen, hade en högt porlande bäck på min vänstra sida. Det var mysigt att lyssna på, men inte lika, sen när två strålkastare börjar lysa åt mitt håll, Ingenstans att kasta mej! Aldrig att jag häver mej i en jävla bäck! Utan reflexer hoppade jag därför över ett staket och in i en trädgård, inte för att gömma mej den här gången, bara för att undvika en överkörning =)

På slutet av denna skogsväg kände jag igen mej! Det tyckte jag var ytterst märkligt, men jag mindes också när jag var där. Jag och mamma hade kört in på ytterligare en sidoväg just här för att dumpa min syster på nån övernattning med klassen. Det var ju skitlängesen!
Wohoo, framme vid den stora vägen, med oranga lampor! Enligt skylten som pekade in mot dunklet var det 1 km till Skirsnäs. Ännu en skylt fanns, där stod det Teleborg!

Nu var den stora frågan, är det vid rondellen här framme man svänger vid för att komma hem, eller finns det en till bakom mej? "- Åsch, orka gå bort och kolla", tänkte jag och jag tog vänster vid den närmaste framför. Låång cykelväg, men jag kände fortfarande inte att jag var på fel väg. Det hade jag för övrigt inte känt nån gång under min lilla kvällspromenad.
Tillslut! Den nybyggda spökstaden (som Aradil beskrev det för mej) uppenbarade sej vid min högra sida. Jag var ju så gott som hemma! Jippi!

0304 stod min videoklocka på när jag hängde av mej jackan. Då hade jag nageltrång i låren...


Jaa, det var min lilla berättelse om mitt lilla äventyr i traktens skogar. Nu sitter jag och kollar på kartan där jag ser exakt hur jag vandrat, och grämer mej över att jag inte tog till höger efter järnvägskorsningen.....

Ja, det ser ut som att det får bli en fredagkväll tillsammans med modern! Hon var i fullt sjå med att baka nån sockerkaka och när det stod en bunke med tillhörande överblivssmet och slickepott blev jag 10 år igen! Med allt som följer därtill... Smetade ner hela min tröja, så fick rota upp åt gammalt malätet från 80-talet... =)) Okej, kanske inte så illa, men det var nog närmare tidernas begynnelse än nu, den var på tapetern.
Synd förresten att det var smet och inte deg. "Av deg blir man seg", men "av smet blir man FEEET"!

Igår reducerade jag min linsetuisamling till två. Detta i sin tur innebar att tjugoåtta stycken hamnade i soporna. Då är det inte sagt att det är samtliga etuier från hela min linstid, har glömt, gett bort och slänkt ett par stycken genom åren, men det är nog inte av någon större betydelse. Det kommer ju med ett etui med varje box linsvätska.. Vad ska jag nu göra med allt utrymme i badrumsskåpet?

Idag är jag förresten redan seg, så deg hade väl försatt mej i koma, sockerkicken gör mej väl hetspigg ett tag framöver! Seg är jag tack vare mitt jobbarschema, min långsamhet och den långa tillverkningen av frukost på mornarna. Att vakna 0435 två dagar i rad är på intet sätt nyttit för mej.
Ja, jag är så seg att jag glömde vad den stora slutklämmen med detta sammanställande skulle vara ... =/

Jag har lyssnat på Steg för steg som vanligt, förra veckans var barnsligt lätt, Legolas!! Den här veckan var knivigare, jag hade sen i onsdags varit helt insnöad på att svaret skulle vara Majs, men det var Potatis.. Så självklart och uppenbart, men ändå inte.

Nu ska jag snart ta reda på om det kommer bli nån sockerkaka över till mej, eller om systern verkligen behöver ha med sej allt till att sälja för klassresan... =)
Det är en rätt skojig historia, hennes klass ska till Berlin, i utbildande syfte, typ två dar innan sin nionde skolavslutning <))

Japp, det stämmer, var nog på mitt livs (frivilliga) längsta promenad idag. Den startade hemifrån 0955, sen tar det 25-30 minuter att bara komma ner till cykelvägen runt sjön och sedan skulle jag klara av halva omkretsen av den för att komma ner till Vattentorget och Bobban. Då var väl klockan ca 1040.
Tillsammans med Bobban promenerade jag ett varv runt vattensamlingen tills vi kom åter till Vattentorget. Där skildes våra vägar och jag fick gå resterande halvan av sjörundan plus den halvtimmeslånga vägen hem från sjön.
När jag kom till skolan här intill visade den på 1240.

I knappt tre timmar hade jag därmed varit i ständig rörelse och hela tiden växlade nederbörden mellan ös och dugg. Inget idyllväder precis..
Jag tog en dusch, åt middag och gick och la mej efteråt. Sov till 1820 och drömde märkliga drömmar med människor från Andra Avenyn. Så det kan bli.

Nu är jag ganska så nyssens hemkommen från körsjungeriet, lite trött också så jag hoppas på att somna tidigt då uppstigning sker 0440 imon. Inte alls skoj faktiskt...

Grattis lilla Jojje på din födelsedag!!

Ja, jag har isolerat mej lite... Har inte haft datorn påslagen på ett par dagar. Å andra sidan har det inte hänt så väldans mycket i mitt liv! Suttit och kollat på En Himla Många Program, jobbat lite och var på dansen igår. My Lloyd vad det är jobbigt! 

Näe, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.. I fredags dök en gammal-gammal klasskompis upp på jobbet och jag blev faktiskt hembjuden till henne. Men jag hade varken ork eller alkohol till förfest hemma, och dessutom finns hon inte med på Eniro, jag som tänkte vara trevlig och skicka iväg ett "tack-men-nej-tack-SMS".

I söndags fick jag näsblod, bara så där! Satt och kollade på ett Youtubeklipp och sen var det kört. Läskigt sånt...

Nu ska jag spela synt! <)

Då ska vi se, jag lovade en fortsättning på förgående inlägg. Dock vet jag inte om det finns så mycket mer att tillägga... Minns inte längre då tröttheten hängt ett täcke över mej, inget att slumra till under, oturligt nog...
0440 -piip piip- två dar i rad var ingen höjdare. Trots att jag var vaken hela onsdagen sen just den tidpunkten så var jag givetvis svinpigg när jag tänkte att "nu är det dags att gå och lägga sej". Alltid är det så! Somnade visserligen tidigare än vanligt, men 0100-0440 var inte tillräckligt med skönhetssömn för min hjärna.
Det märktes med en gång på jobbet att det inte kopplade riktigt, kroppsdelarna emellan.

Nu ska jag försöka mej på att lägga in bilder från mobilen igen, min mamma hade en CD-skiva med nåt program som kanske kan bota det jag är sjuk till. Sanningens ögonblick är kommen, och om det funkar så finns de fina naturbilder jag fotade under min promenix här. Då blir mitt livs längsta inlägg ännu längre.

(Nää, det gick inte)

Himlans en sån långer dag det har varit idag. Och än är den inte slut... Jag har varit (kroppsligt) vaken sen 0440, däremot har jag varit som i en dimmig dröm mellan typ 1200-1400. Då var det dags att promenera hem ifrån arbetet och SOLEN SKEN OCH GASSADE!!! <)) Ibland är livet helt enkelt underbart hur trött man än må vara!
Jag gick förresten inte hem efter jobbet, jag gick till posten. För att hämta ut ett paket som inte var litet nog för att passa i brevlådan. I detta paket fanns wellpapp och bubbelplast så Gud sej förbarme, jag började nästan oroa mej för att det var tomt på önskat innehåll... Men icke, efter mycket användande av sax och våld hittade jag den: den signerade After Shave-LP:n!

Den stirrade jag på i flera ögonblick och sen öppnade jag mitt andra paket som legat i brevlådan igår, men som jag aldrig iddes öppna. Mera GAS; nämligen En himla många program-boxen. Har hunnit med 1 o't halvt avsnitt...

Nu kommer jag alldeles nyssens hem från OnOff där jag varit med moder och syster. Mitt ärende var: Ännu mera GAS: nu boxen Fem Första Filmerna. Herre Gud vad jag kommer tröttna på dem <)) Jag är ju bara inne i en liten fas!
När jag skulle betala och visa leg uppkommer följande lilla dialog, med mamma som förste talare: 
-Det där ser ju precis ut som ett körkort! När fick du det?
-Det har jag inte fått, det har jag fått betala dyrt för.
-Så du har köpt ett leg som ser ut som ett körkort?
-Näej ... 
(Lite dötid passerar och det faktum att det är ett äkta körkort börjar sakterligen smälta in i mamma.)
-Så du menar att du får köra bil med det kortet?
-Jaa, enligt pappret iaf, men jag kan inte köra bil.
(Vi går in på Team Sportia, eller Intersport, vad det nu är som ligger bredvid, och kommer ifrån ämnet.)

När vi senare sitter i bilen för att systern vill gå in och handla Gyllene Svanen-mat uppstår nästa intressanta samtal (M-Mamma, S-Syster, J-Jag):
M: -Vad ska du ha?
S: -Lilla menyn.
M: -Vad kostar det?
S: -52 tror jag.
M: -Jaha, tänk så mycket köttfärs jag hade kunnat handla för det och steka hamburgare ...
J: -Varför låter du henne gå in och handla då?
(I det ögonblicket blev jag ganska lättad, det visade sej att min syster visst hade ett samvete!!)
S: -Aa, men jag vill inte ha McDonald's längre...
M: -Men gå in och handla nu!
S: -NEJ!!
(Så håller det på många gånger fram och tillbaka, innan systern ger upp och går tjurigt in och handlar sin mat.)
M (till J): - Var du tvungen att säga så?
J: -Vad?
M: -Det var väl jävligt onödigt!
J: -Jaha, men jag bara undrade, det var ju du själv som sa ...
M: -Men jag fattar liksom inte varför du skulle yttra dej över huvud taget!
J: -Yttradefriheten gäller väl mej som alla andra

---

Oops... to be continued!
Sjungadags!

Andra chansen hålls i Kiruna på lördag. Utan Björn Gustavsson. Jag har inte helt förstått varför... Eller kanske rättare sagt; jag har inte förstått alls. Jag kan mycket väl tänka mej att det är tack vare honom som Melfest slog tittarrekord i Karlskrona i lördags. "One-man-show" för Christians del, tycker SVT. Skumt...

Jag blir Cerebral Pares-störd på min JÄVLA mobiltelefon och dess USBkabel! Vad är det för fel på den/dem? Är det jag som gör nåt helt galet? Jag trodde att det var precis som vanligt, när jag ska föra över bilder till datorn: stoppa in USBkabelns ändar i dator repektive mobil, trycka på Filöverföring och sen startar dataprogrammet! - Som VANLIGT! Nä, istället kommer man så långt till Förbereder för filöverföring och sen startar mobilen om sej och man får snällt knappra in PINkoden.
Jag blir tokig, tokig, tokig och detta frestar nåt enormt på mitt tålamod, ett tålamod som lika väl skulle kunna kallas envishet!

Hjälp mej, snälla nån! =,((

"Varmaste vintern på 100 år" var det första jag läste när jag loggade in på datorn. Ooh, växhuseffekten! Bara det; det betyder ju att det var ännu varmare vintern 1908, var det växthuseffekten då också? Ja, antagligen, eftersom att de största miljöbovarna till att släppa ut växthusgaser är korna. Den här globala uppvärmingen har alltså pågått så länge det funnits däggdjur med sura tarmar!

Nä, det känns som en innegrej mest att tjabba om dettta... Nån poäng finns det antagligen, men jag är inte helt övertygad ... =/ Växthuseffekten innebär: Varma vintrar, tropiskt klimat på sommarn, översvämningar, hårda vindar osv... Herre Gud, blåste det aldrig under höstar och vintrar på 1700-talet? Bellman var nog aldrig med om nån storm, då fanns inga bilar och inga växthusgaser, det var förmodligen drivor med snö vareviga vinter på Gustav Vasas 1500-tal!

Idag har det varit strålande väder! Solbrillor på! Enda nackdelen den här dan var att man fick stå och skämmas medan mammas Thomas skällde ut den stackars apotekkvinnan i receptluckan ... =/
Var också inne på lassarettet idag för förstagången på 16 år, vad jag kan minnas.. Har väl varit där tre gånger i hela mitt liv: min födelse, när jag skulle operera ut en tand som försvunnit upp i tandköttet igen efter en smäll med en kastrullkant och min systers födelse.
Men man kanske ska skratta sej lycklig över att man inte behövt vistas där nåt mer..

Ja, den rubriken blev en rätt bra och sammanfattande beskrivning på helgen hittills. Igår gick jag ut med Aradil och vi fick goda möjligheter att träna på röststyrkan. Efter det lilla besöket tänkte vi (mest jag kanske =) ) att efterfest vore helt på sin plats nu, då jag inte fick en förfest som jag är van vid. Detta blev rätt krabbigt, men tyckte ändå att vi löste det bra: Buss till mej, hämta alkoholfyllda vätskor på flaska, buss tillbaka till stan för att därifrån ta taxi hem till henne. Hon var ju gräsänka och allt! =))

Jaa, minns inte precis vad klockan var sist vi kollade på den innan vi tog emot natten i sovande tillstånd, men 0440 känns bekant. Visseligen bara 40 minuter senare än vad jag somnat dygnet tidigare...

Dan efter lyssnade vi på Melodikrysset och jag har lärt mej att Aradil har drabbats av en förbannelse med valspråken "Det blir aldrig som man tänkt sej" och "se upp med vad du tänker, för synden straffar sej själv".
- Hoppas benet läker snart! =(

Melodifestivalen var då nästa händelse. Låtarna var faktiskt över förväntan i kvällens deltävling! Björn Gustavsson skulle ha nått sin hittills högsta punkt som komiker, enligt mej, om han inte var så dålig på att spela full. Själva grundidén var verkligen underbart humorstisk, men göteborgsdialekten försvann och istället framträdde en sluddrig urstockholmare à la Jerka. (-Var får jag allt ifrån? får mej osökt att tänka på GASs Kasinofeber också.. Ett - (minus) ) Men det var långt ifrån en dålig kväll! Jag är helnöjd! =))
Nu väntar Macken och lite Bailey's som kronan på verket, pricken över i:t, grädde på moset osv.. =)

Har också kommit på att aprillönen inte blir tråkig!