al

Natten till lördag fick jag ett sms från en gammal kollega i den förra butiken jag arbetade i om att det vankades personalfest på lördagkvällen. Jag svarade nästan genast och berättade att hon råkat skicka till mej och varför hon inte tagit bort mej bland hennes kollegekontakter. Men allt var tydligen i sin ordning och hon svarade "Du har aldrig slutat för mig. Hade jag bestämt hade du jobbat kvar ;)"

Blev så väldigt glad och varm i hjärtat att jag inte somnade förrän runt två på natten och jag som skulle stiga upp för att jobba halv sex.

 

Men jag tackade för inbjudan och var faktiskt med. Vi åt och drack och drack och drack. Och snackade en jädra massa jobb =P . Satikens trevlig kväll! Promenerade hem på natten i bara strumporna och var lite för lullig efter tre liter starköl.

 

Men klockan ställde jag iaf och klockan tio var jag åter i Kulturamas lokaler. Bakfull så in i fan genomförde jag fem timmars öppet hus och testade på fem olika danser som jag eventuellt skulle anmäla mej till. Det var svårt i år eftersom det både är utbytta lärare och förändrade kursnivåer. Båda prep-grupperna är nedlagda och ingen stepp alls, så det får bli balett fortsättning, jazz avancerad och jazz burlesque i dansväg. Sen hoppas jag att sång & artisteri kommer igång och att tåspetsklassläraren de tydligen av en slump sprang på i dag lyckas värvas.

 

En ny jazz- och balettlärare från Ukraina har börjat. Han talar inte svenska alls, utan det får bli engelska om alla ska förstå varann hädanefter. Och av nån anledning fattade han nån slags tycke för mej, för att jag var lite rörligare än andra på klasserna eller nåt. Jag blev på alla hans klasser jag var på placerad längst fram i mitten för att framgå som exempel eller förebild, or whatever.

 

Och döm om min förvåning när jag lyckades trycka ner mej i en split på burlesqueklassuppvärmningen, jag som inte ägnat en minut åt stretch eller träning sedan sista föreställningen i maj! Bilden är från i våras, men jag gjorde lika dant i dag.

Ja, jag kom tillbaks hel och halvren från de brittiska öarna för en dryg vecka sedan. Och den resan tog verkligen musten ur mej! Hela tisdagen, onsdagen och torsdagen blev det att jag sov in på eftermiddagarna för att masa mej till soffan och lägga mej och halvsova till en massa Glee-avsnitt, och när klockan blev sen kväll blev det att masa sej tillbaks till sängen och sova vidare. Jag kanske inte tålde det klorsmakande vattnet, eller så behövde kroppen extra lång tid och mycket energi för att rena kroppen från alla de nitton stop öl som passerat min strupe under veckan som gått.

 

I helgen vankades det även kräftskiva, så då blev det mer öl och framför allt sprit. Ingen god idé. Nånstans. Och ju mer jag snapsat i mej, desto svårare är det att avstå från en till. Jesus kristus, så bakfull som jag var i söndags! Det var ett Jag-ska-aldrig-mer-dricka-moment. Men det har jag redan brutit, pappa och jag invigde hans irländska souvenirwiskeyglas, dock inte med wiskey utan med Jägermeister. Inga mängder alls eftersom det var blanka vardan, mer som en symbol.

 

Ja, jag ligger så många inlägg efter, har ju alla maj-juni-händelser också, och så nu utlandstrippen. Men i dag var det första dagen på jobbet, ingen mjukstart alls, så vi får se när orken, lusten och tiden faller samman. Och när tekniken funkar som det ska!

Jag hoppas att jag fått med mej allt och att allt är ordnat som det ska. Och så hoppas jag att veckan går jävligt långsamt, så det känns som minst två.

Så veckan ser ut som följer:

Växjö-Stockholm-Dublin-London-Malmö-Växjö.

 

Tjing, tjing!