al

Jag vet inte varför jag väntat, jag ser inga som helst anledningar till att inte stå med i registret. När jag faller ifrån har jag ju inget som helst behov av det jag tills dess levt med. Kan man rädda nåns liv, om det så gäller en enskild människa med akuta behov eller bidra till långsiktig forskning som räddar större folkgrupper, så är jag gärna med.



You want a piece of me?

Visste ni att det finns en enda (folkbokförd) person kvar i Sverige som är född på 1800talet? Hon heter Saro och fyllde 111 nu i sommar =) . Hoppas hon har ett bra och lyckligt liv och är vid god vigör!

Jag kunde inte bestämma mej så det blev inget av det. Men jag ville. Varför? Jo, jag har blivit traumatiserad för livet, jag har upplevt en av det äckligaste händelserna jag varit med om. Ni minns att jag skar min ankel sönder och samman i fredags. Det har slutat blöda och ser nu ut så här.
Imorse (läs: 1330) skuttade jag in i duschen och passade på att göra mej av med den utväxta behåringen under armarna. Samma hyvel som i fredags plockas upp och ... Vad är ..? Brr, skinnslamsan som skalades av på ankeln satt kvar på baksidan av hyveln, det var så jävla äckligt!

Så här ser det ut när man stickat upp ett helt garnnystan. Det är en bit kvar innan man ser att det ska bli en knästrumpa. Vad man dock kan se är att den är alldeles för stor. Därför ser strumpan numer ut så här.

Bara att börja om ... Igen, med storleken mindre.

Hur gick det med mina apor igår då? Tja, jag såg aldrig av dem så jag behövde inte ge dem informationen som stod. De fixade så jag kunde se hela Änglagård på tuben. Det slog mej igår att jag aldrig sett den i sin helhet, men den fanns upplagd där, om än med ganska dåligt ljud. Och vad gör Helena Bergström i den? Jo, hon gråter >)) !

Imon lovade jag att hoppa in på jobb... Det kommer bli sex jobbdar i rad för mej, söndag-fredag och sen söndag-onsdag. Det är mycket arbete just nu, och än så länge tycker jag det bara är roligt, får se hur länge jag orkar med det =P .

Jag tänkte jag skulle kolla på lite klipp på tuben, men ett klick på en länk gav mej det här svaret:


Jag fattar inte, är det seriöst?

Imorse blev det så iaf, ingen sol så långt mina oskyddade ögon kunde skåda. Fick cykla till jobbet i ösregn, minde kul. Hoppas det blir bättre imon. Tidig uppstigning, klockan ringer 0510. Jag kan behöva sova, speciellt när jag nu ikväll höll på att sätta i mina linser, jag som redan hade linser i som jag skulle ta ut. Jag bytte par imorse och de gamla låg kvar i etuiet, men virrigt var det =S .

Nattinatt!

Jag snittade upp senan på utsidan av ankeln i onödan. Mitt i läkningsprocessen messar jag Jojje (som skulle vara min utgångspartner) och säger att jag blir lite försenad. Men då får jag ett samtal till svar. Det visar sej att hon tagit fel på dag och sitter i en bil på väg från Stockholm och har 20 mil kvar hem.
Lite snopet när jag satt där med kajalen i handen och kvällens tunika på kroppen, taggad för att spendera lite av den nyinkomna lönen.
Inte hade jag nån backup heller, jag känner ta mej fan ingen i min egen stad! De få som verkligen bor här har just den kvällen valt att lämna den, annars är alla jag känner utspridda över hela landet, från Skellefteå i norr till Malmö i söder ...

Jag fick sitta hemma och kolla på Mannen På Taket istället. Undrar hur många gånger jag ska behöva se den innan jag slutar störa mej på hur folk går klädda och hur de inredde hemmen. Det är för mej ofattbart att det är autentiskt, att det verkligen har sett ut så i Sverige =P .

Ikväll sitter jag stilla, det har varit jävligt segt idag, regnigt och grejer. Dessutom förväntas jag vara glad och trevlig imon på jobbet så det blir att snart krypa till kojs.

Och min pincett är borta igen.

Ja, jag tyckte att jag hade bråttom, men när jag nu torkat blodspår från golvet kan jag ju lika gärna blogga om det.
Eftersom jag ville vara lite fräsch ikväll stoppade jag in mej i duschen, passade då på att avlägsta lite oönskad utväxt på benen. Dock har jag fått världens sämsta rakhyvel i min ägo. Nio utgångshål för blod kunde jag räkna till när jag var klar med höger ben. Inte lika många på vänster, men ... RITSCH! Aj så in i helvete!

Hoppas ni får en trevlig kväll!

Det har varit två händelselösa dagar i mitt liv. Det mest ansträngande för både kropp och själ har varit att jag blev tvungen att riva upp allt jag dittills hade stickat. Jag hade tolkat mönstret fel, och det krävdes nån decimeter för att inse det. Sen fick jag starta om och riva upp kanske sju gånger innan jag begrep hur mönstret egentligen skulle tolkas. Krabbigt ...

En annan grej som jag fullkomligt älskar eller avskyr är internskämt. Jag hatar när andra sätter igång med sina i min närvaro utan att jag fattar eller de förklarar. Speciellt när det aldrig tar slut heller och man sitter där som femte hjulet och ser bara korkad ut när de andra flabbar häckarna av sej.
Men när jag är med på ett internskämt, då har jag nog som roligast! Två exempel från en nylig dåtid.

Exempel 1. Ett spontansms till Sibbe:
Vem gråter alltid på film?
Svar:
Helena Bergström!
Historik:
Under en omgång Partyalias skulle man gissa vilken kändis en medspelare hade på kortet framför sej, allt under tidspress. Sibbe satt med Helena och hastade ut "Hon gråter i alla sina filmer!". Jag vrålar "Helena Bergström!" och Sibbe vrålar tillbaka "Ja!". Alla andra brast ut i nåt förvånat läte och undrade hur fan jag kunde veta det.
Det var tydligen bara Sibbe och jag som hade dragit den parallellen.

Exempel 2. Ett paket till Jojje.
I paketet ligger filmen Bitter Moon med bla Hugh Grant.
Historik:
En kväll på högstadiet visas just den filmen på tv. Jag såg den med pappa och Jojje satt hemma hos sej och kollade på samma film. Nästa gång vi ses i skolan pratar vi om denna sjukt konstiga rulle, och vi verkar vara de enda i klassen som sett den. Något citat från filmen har dragits genom åren, Jojje har visst sett den nån gång igen, men jag har aldrig varit i närheten av den igen.
Vi har varit runt i videobutiker i hopp om att kunna hyra den, men lämnat dem tomhänta. Och så nu, jag hittade den på en filmsida på nätet! Så, för att inviga Jojjes nya lägenhet om nån vecka så ska vi se filmen.

Love it, love it, love it. Ingen annan fattar nånting ...

Nu är det snart dags att fara till jobbet. Idag är det ju löningsdag, så det blir en runda på krogen ikväll också =)) !

Igår var en värdelös dag ... För det första var jag rätt sömnig, efter att ha sovit mindre än sju timmar, när jag begav mej till jobbet för en heldag där. Allting började bra. Men så slutade kortläsaren att fungera normalt, dvs vi kunde inte ta Maestrokort alls, och för de andra som ville betala med sitt bankkort gällde följande:

1. Dra kortet
2. Knappa in kod
3. Vänta i upp till 60 sekunder
4. Ta fram leget
5. Signera ett kvitto trots att du använt dej av pinkod

Ja, så fick det bli från två-tre på eftermiddan till stängning klockan sex om det inte fanns några kontanter tillgängliga. Många blev frustrerade (fast ingen klådde mej) , vissa blev sura och en minut har aldrig känts så lång som igår. Det blev naturligtvis långa köer pga detta väntande, men det var bara att att ställa in småmusklerna för att forma till valpögonen för att verkligen bedyra hur ledsen och frustrerad jag var över detta, och be varje kortbetalande person om ursäkt minst en gång.

Det var inte kul att vara jag då. Anledningen till detta har jag inte riktigt klart för mej, problemet låg inte i den enskilda butiken iaf. Samtliga butiker i kedjan i hela södra Sverige hade ingen kontakt mellan kortterminalerna och banken "helt enkelt", och det var tydligen bankens uppgift att få igång det havererade systemet.

Jag var nog ännu tröttare vid hemfärd än vid ankomst.

Sen blev det måndag. Jag lärde mej ingen som helst läxa efter gårdages för få sömntimmar utan öppnade upp ögonen efter mindre än fem timmar efter jag slutit dem - ännu sömnigare denna morgon alltså.
Väl i kassan vi öppning bad jag till någon, som kunde tänkas råda över detta, att kortbetalningarna skulle vara som vanligt igen. Men icke ... Hela morgonen fram till runt middag var det samma runtin som gällde.
Nån enstaka kund behövde faktiskt inte skriva på nåt kvitto och nån annans kortköp funkade normalt, och glädjen växte sej stor inom mej. Men säg den lycka som varar. Nästa kund fick vackert stå och vänta.

Men så plötsligt verkade fler kortköp normala, men jag vågade inte glädjas för tidigt. Tio snabbt genomförda kortbetalningar, dessutom med Maestrokort så fanns det ingen hejd på glädjen. Problemet var löst. Mina sista timmar på jobbet var en fröjd =) .

För att toppa detta så tog jag ett tupplur på maten, det var alla tiders! Jag kan nog konstatera att jag inte har struma, jag hittade min pincett äntligen (mellan resårmadrassen och bäddmadrassen, hur fan det nu gick till när den hamnade där) så ikväll blir det att plocka fram fakiren i mej och utsätta sej för självplågning >) !

Jag sitter och kan inte låta bli att pilla på den lilla bölden jag har utmed min vänsta käklinje. Hela dan har jag svurit åt det jag tänkt var en bautafinne, men nu känns den ännu större än innan. Tänk så håller jag på att utveckla struma =O !


Huu ...

Sen tycker jag att min pincett ska dyka upp igen! Jag börjar bli igenväxt.
Bäst jag lägger mej och sover nu, ska jobba imon. Night!

Sitter på sängen och stickar lite, klibbig som attan. Duschen är ett måste ikväll! Det skulle verkligen behövas nån timmes rejält åskoväder för att rensa upp i denna fuktiga, syrefattiga luft! Dock har det väntade åskaskuren ha valt en annan bana än över mej. Nu har det visseligen börjat regna och man hör muller på avstånd, men det verkar inte bli mer än så.

Annars idag har jag slagit ihjäl några svettiga timmar på stan med Emma som hade hål mellan sina båda pass på lasarettet. Jag hittade ett par shorts med detsamma, just det som jag var ute efter. Vi tog oss till Koh Thai för en supergod lunch! Och när vi kände att vi gjort allt vi kunde där gick vi åter igen Storgatan upp till torget och sen tillbaka, tittade in i några butiker på vägen såklart.

Efterrätten bestod i glass och pga upptagna sittplatser på Storgatan så gick vi bort och satte oss vid konserthuset istället. Mysig park där, med en fin fontän. Och ett inte lika fint bronskonstverk =/ ... Jag tycker den är äcklig och undrar varje gång jag går förbi varför kommunen tyckte att den skulle stå där.

Nu är jag hemma och stickar, väntar på att Merlin och Pip-Larssons ska börja =) ! Sen dusch och läggdags, jobbdag imon.

Här sitter jag, en fredag, och stickar på nåt som för hoppningsvis ska bli ett par knästrumpor, kollar på tv och dricker saft. Har precis kollat på American Beauty, sjukt konstig film. Däremot var slutet underbart, dvs eftertexterna! Då spelades denna.

Underbar <) !

Dock var jag inte lika nykter igår, jag och Jojje satt och ölade hemma hos henne. Vi gick inte ut nånstans för vi var tvungna att hålla lite koll på stackars vovven som spenderat en natt på djursjukhuset. Jag tog inga bilder igår, men jag har några till övers som är några veckor gamla =) .

Imon ska jag trotsa det väntade regnovädret och träffa Emma på stan i några timmar, ta en lunch och kanske hittar nåt klädesplagg. You never know.

Nu blev jag medlem på denna sida "resesallskap.se". Det kom ur att jag satt och kollade olika möjligheter på att flytta till och jobba i London. Jäkla Bobban triggade igång den lusten.
Efter ett flitigt googlande hittade jag detta. Det hade väl varit najs kanske nångång i framtiden, mellan två jobb, men med en näve sparpengar.

Sitter och chattar med Bobban på msn. Ja, det är fint väder och jag är ledig, men ändå har jag valt att skita i utomhuset idag. Mitt vuxna, mogna och egna beslut.

Iaf, Bobban berättar att hennes framtidssituation ser ut precis som min. Ändå är hon så himla nöjd, glad och positiv.
Utdrag ur konversationen:

al säger:
usch, bodil, vad har vi gjort för fel i livet för att förtjäna detta?
bodil säger:
detta är livet!
al säger:
att vara arbetslös och bostadslös om två månader?
bodil säger:
om man röstar på moderaterna jaa
höhö
al säger:
jag tror knappast att sossarna ger mej pengar så jag kan hitta en lägenhet heller..
bodil säger:
nää, men det är ju ganska hårt...flytta till norge, där finns det jobb
eller london
al säger:
vad ska jag jobba med i london =/ ?
bodil säger:
på en bar tex
al säger:
jag kan inte blanda drinkar och så ..
bodil säger:
man får väl lära sig, majas kompsiar flyttade dit och började jobba direkt på en bar. dom kunde inte heller nåt sånt
för det mesta dricker engelsmän öl

Ja, vad ska man säga? Önskar att jag hade Bobbans syn på tillvaron.

Hoppas jag inte kollat fel på schemat så jag jobbar morgon imon. Det skulle bli segt om nån ringde om fem timmar och undrade var fan jag håller hus =/ . Bäst jag kollar igen ... Nope, en tom ruta.

Idag var det jobbdag däremot. Jag råkade missbedöma tiden så fick stressa som fan på cykeln (vars tredje och högsta växel har slutat funka, så man får trampa som en jävel på tvåan) i den tropiska hettan. Väl framme var man knappast kramvänlig =S . Annars flöt dagen på bra, men en ovanlig grej hände ungefär en halvtimme innan stängning.
En tant av utländsk härkomst, tillika stamkund som jag inte fört några längre samtal med, men ändå sagt mer än "hej" och "tack" till, kom fram till mej.
"- Ursäkta, men jag måste fråga, skulle du kunna tänka dej att åka till London?"
Ja, det kunde jag ju inte ljuga om, självklart skulle jag kunna tänka mej att åka dit, det är det jag drömmer om.
"- Du förstår, jag har en dotter som bor där. Du kanske kunde ta hennes telefonnummer eller mail och, hälsa från hennes mamma, ni kunde pratas vid."
Sen rabblade hon upp hennes och dotterns liv från fem år tillbaka, en olycka gjorde att dottern inte ville komma till Växjö igen, hon går med käpp men klarar sej själv i sin tvåa. Jag skulle bo hemma hos och hänga med henne under min vistelse. Vilket inte skulle varit helt fel iofs. Billigare och trevligare med en mänska som kan stan.

Jag fick hennes mailadress, och mamman fick mitt, jag kände spontant att det var bättre om dottern hörde av sej i så fall. Vad skulle jag säga liksom? "Hej, din mamma brukar handla hos mej och hon sa att jag skulle skriva till dej!" . Känns lite väl konstigt.
Eller? Borde jag skriva?

Ja, det händer inte så mycket i mitt liv och sen mina besked blottats har jag inte varit så sugen på liv. Detta är väl de främsta anledningarna till att det inte uppdateras här så ofta längre.
Igår brände jag ansiktet på Öland. Jag hade smort in mej, men jag fick torka ansiktet från svett med en handduk så smörjan försvann väl där ...

Idag har jag, pappa, farmor och farfar varit runt i skogsbygden och spanat in gamla hus från farföräldrarnas barndom. Jävligt varmt har det varit iaf. Uhu, sitter och klibbar fast i soffan.
Jämför denna skogsbilden från Linnevik mot den i vintras. Vilken är bäst egentligen? Jag håller nog på sommaren.

Sen fick jag ju svar på mitt mail. Skickade till "godiskillen" som var på jobbet för ett par år sen.

Hallå al,

Jag ska ta mod till mej och skicka iväg ett mail till en person jag inte träffat på två år. Det är, som rubriken beskriver, min absolut sista utväg. Sen är det adjöss. Jag kommer krascha på samhällets botten.

Gårdagen var najs, då jag var lyckligt ovetande om det jag vet nu.
Lite förkrök hos Therése, som bjöd på drinkar, och sen gick vi ner till Pauze för en öl, som blev två.

När jag cyklade hem cyklar jag ju som alltid förbi lasarettet och den här gången tänkte jag på Memma som jobbade nattpasset där inne just då. Dock kunde jag inte komma in för att hälsa på henne så vi ska ta en lunch ihop nästa vecka =) .

Idag var det då jobb och jag bytte av chefen. Jag passade på att berätta för honom att jag ska tacka nej till skolan och att jag ville jobba ett år. Men se, det gick inte. Det visade sej att en av kollegorna ska komma tillbaka efter sin mammaledighet och då skulle det bli en dags schemalagd tid i veckan över till mej. Inget man kan försörja sej på alltså.
Nu har jag ingenting. Absolut noll. Alla mina planer raseras. Jag har inga planer kvar.

2010 har varit det värsta året i mitt liv.

Nu får det vara nog med solstrålning på min nakna hud för idag. Har tagit en välbehövlig dusch efter att ha svettats som en gris på balkongen. Fint väder, men att lyckas hålla sej fräsch i det är en konst. En konst som inte jag har talang att utföra.
Men nu är jag lite fräschare, ska träffa Therése ikväll, hon var ölasugen och jag är ju inte den som bangar på det =P . Iofs är det arbetsdag imon, men en eller två öl ska jag nog klara av, börjar inte förrän 1500.

Nu måste jag ta ett glas vatten till, innan jag storknar.

Nu sitter jag och kollar igenom min kropp efter fästingar. Jag fick lust till en liten promenad, det har ju inte varit lika hett idag. I elljusspåret har jag inte varit på ett par år nu, än mindre uppe på Klintaberget, så jag styrde kosan ditåt.
Är det bara jag, eller har grusvägen krympt i storlek?
Till höger har vi pilträdet. Jag vet, det är egentligen en gran, men det har funnits en vit pil på det så länge jag minns =) . Följer man pilen upp och går utmed åkrarna ska man så småningom komma till ett litet, snett, förfallet hus. Idag var jag nyfiken och ville se om det fortfarande stod kvar. Och döm om min förvåning!
Hallå huset =)) !

Åter till spåret och mot stigen upp till berget. Men ... Helt plötsligt kommer jag till kurvan med alla stenarna. Dvs, jag har gått förbi stigen. Stormen Gudrun har förvandlat elljusspåret till oigenkännlighet! Bara att vända och försöka se den gamla skogen framför sej.

Bilderna från när en liten al befann sej i den här skogen var och varannan vecka i flera år, sitter för fastetsade för att jag nu ska känna igen mej de få gångerna jag går rundan.




Här ska det ha varit tät skog. Och den högra bilden ovan, som visar hur vägen delar sej, borde ha visat två lika breda vägar, i en tät skog och ett stort träd som står i "klykan" mellan vägarna. Nu är den vänstra, korta, vägen en sönderkörd stig ...
Hur som helst hamnade jag på rätt stig upp till berget. Jag vänder mej om och förfasas över hur kalt det är =( .

Skylten som blev kvar från 70talet? Vet inte, jag har inte sett den uppsatt just här innan iaf.

Ja, det var inte mycket kvar av stigen upp till Klintaberget minsann. Rena djungeln som inte lämnar mycket mellanrum längre.
Jag såg heller inte av trädet som växte genom stängslet, antingen har det blivit för vildvuxet framför det, eller så har man låtit byta ut stängslet och därmed tagit bort trädet.

Men stigen var ändå konstant, den tog mej hela vägen upp.

Även här uppe var det förändrat, här har det alltid varit tät skog i bakgrunden. Det gick även att se en bilväg nedanför stupet som aldrig varit synlig tidigare.

Utsikten var sej lik iaf, och så även önskebrunnen som jag aldrig sett utan vatten. Det syns att vattennivån varit betydligt högre, men vatten, det fanns det =) ! Dock hade jag inga mynt, så nån önskning blev det inte.

Då hade jag inget mer ärende där uppe, bara att ta samma trånga väg ner till spåret igen. Åter hamnade jag i kurvan och vägen med de farliga stenarna. På den goda tiden när man tvingades springa här på gympan, fick ma se upp så man inte snubblade eller halkade på dem. Farligt!

Ut ur skogen kom jag också så småningom. Jag tog vägen om skolan och gick därför förbi Åkestenen (eller Åkerstenen, vet faktiskt inte vilket som är rätt) . Där har jag lekt flera gånger, inne i klyftan och kämpat mej upp till toppen. Tydligen är den fortfarande lika poppis bland småttingarna, vilket gläder mej.
När jag kom till skolan, som fö inte är jättelik sej från min tid där, såg jag att de tänker minska ner på fotbollsplanen genom att anlägga en byggnad där -.- ... Jag blir så besviken.

Ja, det är inte klokt vilket långt inlägg man kan få ihop på en 70 miuter lång skogspromenad.

Rubriken på inlägget är även titeln på en av de tyskafilmer jag och några klasskompisar spelade in på högstadiet, i just detta elljusspår. Nostalgi.

Det var en god dag i fredags. Jobbade till två, tjänade stålar, och blev efteråt upphämtad av Therése. Nercabat gav vi oss ut till Evedal för att njuta av denna underbara sommar. Medan vi låg och svettades insåg vi att vi var sugna på grillat. Och så fick det bli.

Hem och fräscha upp sej och så ner till stan igen och grilla <) . Mums! Efter en massa skitsnack drog vi ner till Pauze och tog några bärs till. En liten efterfest på det och jag var hemma runt fem på lördagsmorgonen. Ett knäckt dygn således. Love it =)) !

Jag lyssnar på Christer I P3 som idag handlar om hur man vet att man börjar bli gammal. Folk ringer och mailar in sina tecken. Jag sitter och funderar på mina.

1. Jag väljer att sitta inne trots att solen skiner, för att det är för varmt.
2. Jag börjar känna igen skådespelare från gamla svartvita 40talsfilmer.

Det är de jag kommit på. Kanske demensen har börjat sätta in.

Det ränner omkring tre karlar på grannarnas tak.

I mitt huvud i punktform just nu

• Jag älskar sommaren, dels för att jag får så förhållandevis vacker hy då.
• Kvällens tips för halvblinda som jag - Leta upp glasögonen innan du tar av dej linserna.
• Jag har idag sålt mina livs första kådisar, dessutom fick jag vara "expert" och förklara skillnaderna mellan dem =/ .
• Jag tycker att män ska börja använda hatt på heltid och lyfta på den som hälsnings- och adjögest, precis som förr i tiden!
• Jag känner för att träna, men det är för djefvulens hett för det.
• Jag måste ta in tandtråden i mina rutiner igen.

Det var nog allt just nu.

Ja, jag vet, jag ska upp om mindre än sex timmar. Men vem kan sova när tv visar såna här hunkar i programmen efter varann =P ?


Nu kommer jag drömma gott <) ! God natt!

Från Therése, sms 1: Hej vännen! Jobbar du imorgon? Tänkte annars om du vill följa med till Evedal, ska antagligen bli hot hot hot! =) Puss

Från al, svar 1: Yeah, jobbar till 14 ...

Sms 2: =( kanske efter det då?!

Svar 2: Då gör jag det gärna B-) !

Sms 3: Gött! =) när kan jag hämta dig?

Svar 3: Tja, jag kan ju ha ombyte med mej till jobbet så du hämtar mej där. Borde vara klar runt 1415.

Sms 4: Då bestämmer vi det =) ses då! Puss

Svar 4: Yehey =)) ! Puss puss

Uhu, jag svettas ihjäl, jag kommer aldrig kunna somna i denna hettan. Jag vet inte hur man öppnar fönstrena, jag kan inte rubba handtaget =/ .
Därför hänger jag kvar vid datorn en stund och skrämmer upp mej själv. Jag har satt åkommorna undernärdhet och leukemi på mej själv. Anledningen? Mina blåmärken!

Efter midsommarhelgen kom jag hem med armar och främst benen fulla med blåmärken, som uppkommit utan anledning. Visst att jag var drucken, men att jag skulle slagit dit eller liknande, det skulle jag ha minnts, så illa däran var jag aldrig. Okej, jag ramlade av en bänk en gång och landade på rumpan, men där har jag inga blåmärken.
Har jag slagit i mina ben nånstans måste det ha varit så lätta stötar att jag antingen inte lagt det på minnet eller så har jag inte känt det alls. Så verkar det vara med mej. Jag kan ta ett exempel från i vintras.


Som alla kan se så hade det uppkommit blåmärken lite var stans på benen, de två första har jag ingen aning om vart de kommit ifrån, det stora på låret antar jag uppkom när jag hjälpte Julle att flytta, men minns inte alls när jag slog i det.
Sen satt vi i skolan och jag skulle rätta till mej på den stol jag satt, och slog i knät så inåta helvete i en liten metallpinne under bordet framför mej. Ja, det gjorde så ont att jag mådde illa ett tag efteråt. Kortet nedan togs samma kväll, samtidigt som de ovanför togs.

Nån som ser nåt blåmärke? Nej, inte jag heller. Allt som blev av den jättesmällen var ett litet ynka märke, det syns faktiskt lite. Jag fattar inte.

Varför får jag dessa blåmärken utan nån anledning!?
Undernärdhet eller leukemi? Det är vad jag lyckats googla fram. Fan, man kanske skulle ta sej förbi vårdcentralen en dag och kolla av näringsnivåerna och blodvärdena =( ...

Hua ...