al

... dina finnar!
När det inte är sommar och soligt så dyker finnarna upp i ansiktet. Alltså i invasioner, små och stora, lång- och kortlivade, svår- och lättklämda. Tyvärr är det så att de ofta söker sej till nya jaktmarker och enklast är då att färdas nedåt. Rygg och bröst blir även lidande av dessa blevmmor. Men så är det ju så att några, av den lite mer våghalsiga typen - den med egenskaperna stora, långlivade och svårklämda, har färdats ytterligare några tum söderut. Skinkorna.

Jag har googlat mej fram till att det är vanligt bland tjejer, att det definitivt inte är en ribbhöjare för killar och anledningar till att de uppkommer kan vara mycket sittande/instängdhet, byxornas sköljmedel från senaste tvätten, hormonförändringar osv.
Till detta kom det även förslag till bot, att byta tvätt- och sköljmedel var ett, men även att skrubba med borste, använda ansiktspeeling och acnesalva från apoteket.

Nu sitter ju jag väldigt mycket, tex på jobbet, svettigt blir det också när jag är på cykelsadeln och för att hålla värmen någorlunda i kylan har jag dessutom strumpbyxor under jeansen. Kan vara anledningar till dessa generande plitor i just sätesregionen.

Igår tog jag bussen till jobbet, det var kaos med all snö som fallit under natten! Själva jobbandet gick bra mot hur det var dagen innan, efteråt blev det årets första språngmarch! Jag såg bussen komma in i rondellen och då valde jag att ta till löpen i hundra meter hinder - i form av snödrivor, isgator och långsamma mänskor med matkassar och barnvagnar.
Jag hann med, lite tack vare att det redan stod en person vid hållplatsen och att den dessutom tog lite tid på sej vid betalningen.  Jag hatar att springa, det är så sjukt jobbigt och kräver en hel minut att få tillbaka andan. Bara att jogga är svinjobbigt. Gå i rask takts rörelsemönster skiljer sej ju inte så mycket mot lätt jogging, men nånstans i den övergången händer nåt med kroppen som gör att det blir betydligt tyngre. Jaja, jag kände mej skitsnabb iaf =) .

Idag har det varit en riktig skitdag. Fy fan, vad skönt att den är över nu. Massa krabb och strul på jobbet, kunder som skäller ut mej och mina kollegor, mina kollegor som skäller ut kunder, datastrul och tokstress. När arbetsdagen var slut hade det till råga på allt snöat en massa, till skillnad från igår när en helt underbar sol strålade på mitt fisbleka ansikte. Att cykla i ny, lös oplogad snö är riktigt jävligt, nästan totalt omöjligt, jag var skitförbannad på världen som låter sånt fanstyg falla till jorden.

När jag kom hem hade jag bara en och en halv timme på mej innan jag var tvungen att fara till dansen, per buss denna gång. En timme skulle gå till sömn, men givetvis när man precis kommit in i den där transen är det nån som vill en nåt. Så mycket sömn blev det inte den timmen, gick som en zombie och gjorde mej klar för balett.

Innan lektionen skulle jag ta ut pengar, men bankomaten gav mej endast kortet tillbaka. Jag fick trycka in önskat belopp samt om jag ville ha minneslapp, men ingen hundring. Ska kolla transaktionerna på kontot strax för att se om den är dragen ändå.

Trots att detta gick balettlektionerna inte så illa som jag från början trodde, jag var trött och gråtig hela dan, men äntligen gjorde dansen mej glad!

Imorgon tar jag bussen till jobbet, även om jag måste vänta en kvart på att nästa mänska kommer.

Det här med att vara trött har verkligen sina nackdelar. Inte bara att muskler kämpar emot allt som har med arbete att göra, hjärnan kopplar av lite för mycket samtidigt. Minnesenheten begränsas oerhört! Som det här med att komma ihåg saker man nyss bestämt sej för, eller komma ihåg att ta med sej saker, prylar alltså. Vad hjärnan väljer att minnas är ju intressant.

Som att man bestämmer att man efter kursen passar på att köpa lite behövligheter när shoppingturen imorgon blev inställd pga jobb. Det är väldigt avancerat att utföra på laglig och ärlig väg om man inte har fått med sej sitt kontokort. Man kan inte betala i kassan och man kan inte ta ut kontanter. Men det var inte bara kortet. Hela handväskan stod kvar hemma på sängen när jag kom åter, mobilen låg även den orörd vid datorn.

Vad är jag för nutida kvinna egentligen?

Gick in på facebook och såg att Whitney Houston trillat av pinn. Undrar om även detta år kommer bli ett "dödens år" där folk, välkänt av allmänheten, dör som flugor. Enligt mej har tre tidigare år varit det, -97, -07 och -11. Gå in på Wikipedia och kolla avlidna under de åren så är det nog en hel del namn man känner igen =( .

Men den lyxen, och behovet, är jag inte förunnad. Igår var det upp 0450 för att komma i tid till jobbet, direkt till fördjupningskurs i balett, kom hem lite innan sex, inväntade Glee och Gladiatorerna utan att tupplura, gav en tvfilm en chans men satte på Kill Bill med intentionen att även se tvåan. Men livet kom ikapp och nån gång mellan halv tolv och tolv stängde jag av både tv och sinnesintryck.

Jag var så satikens sömnig när jag vaknade och jag skulle enkelt somna om om jag fick. Dessutom var plogbilen utanför det första jag hörde vilket oftast betyder att det under natt och morgon fallit mer av det där vita, kalla, sliriga, blöta djävulskapet. Är det så svårt att bli vår?
Trots allt detta måste jag upp, ty jag har själv anmält mej till en fördjupningskurs till - musikteori. Jag trodde först det var musikteori som jag är van vid det, men såklart var det ur ett dansarperspektiv och kommer handla om olika taktarter med mera.

Efteråt ska jag handla lite kroppsvårdsprylar, snabbt som attan förhoppningsvis, sen ska jag hem och sova ut lite till innan jag ska fara tillbaka till dansskolan för tåklass.

Jag måste snart hitta en mer central lägenhet, jag står inte ut med de långa färdvägarna snart.

Dagen har varit nästan ofattbart trevlig. Ganska perfekt faktiskt!
Började med att jag fick sova tills jag vaknade av mej själv, då med energi och inspiration, som nämndes i tidigare inlägg. Strax efter lunch hade jag en shoppingstund med mamma, fann ett par jeans till halva reapriset (50 spänn!), införskaffade resårband och sidenband till mina nya framtida tåskor (dock inget läder, men den jakten återupptas på måndag) samt en mycket god, dock lite för hastig, lunchbuffé.

När mamma gick till jobbet gick jag till dansen för att dansa jazz. Det var rätt tungt i början efter uppvärmningen med styrka och grand battementer, men det ordnade upp sej allt eftersom. Kan nog snart börja räkna blåmärken på min kropp efter dagens kombination som innehöll mycket golvrörelser. När jag bytte om för dusch hade dansläraren följt med sin kompis in i omklädningsrummet.
- Du, al, skulle du inte passa bättre i prep-guppen?
- Ehm, jag vet inte, måste man inte göra audition för att vara med där?
- Du har ju gjort audition för mej i flera veckor och det är ju jag som bestämmer vilka som kommer med. Men jag ska prata med [chefen, tillika min balettlärare] först, men fram tills dess kan du väl fundera på hur du vill göra.

Sen gick hon. Prep-gruppen, nivån över Mellan som jag går i nu, står för preparation och ska vara som en preparation för att komma in på yrkesskolor. Så har jag fattat det. Var och kollade på en preplektion under ledarutbildningen och de är verkligen avancerade. Är rätt tveksam till om jag skulle hålla jämna steg i den klassen, men man kanske kan prova en eller ett par gånger.

Efter jazzen och duschen tog jag en språngmarsch till bussen mot Sandsbro. Den har jag aldrig åkt förr så jag bad chauffören om hjälp att hoppa av vid rätt hållplats eftersom utroparen lagt av. När jag tillslut kommit fram och klivit ut ropade chaffisen ut och frågade om jag jobbade på det stället jag jobbar, vilket jag bekräftade, för han tyckte väl att han kände igen mej.

Sen blev det tjejmiddag, mycket god mat och gott sällskap med sällskapsspel, skatt och även lite allvarligheter som samtalsämne. När alla var mätta, belåtna och lite trötta fick jag skjuts till min cykel utanför dansskolan och nu sitter jag här. Fortfarande mätt och oerhört nöjd över denna dagen. Tänk att torsdagar kan vara som denna!

Idag vaknade jag med lite för mycket inspriration. Så fort jag springer på en boll vill jag ta upp den och kasta upp den i luften. När man börjar få för många bollar i luften måste man kunna hantera det. Jonglörer är ju bra på det!
Exempel på dessa bollar jag har kastat eller vill kasta upp är

• Bädda rent i sängen, men det saknas ett örngott, därför måste jag tvätta det -
• - tillsammans med all annan smutstvätt som hopat sej nu under ett par veckor, men för att ha plats att göra det -
• - måste jag stryka upp det redan tvättade som tar plats i torskskåpet. Tyvärr är tvättstugan upptagen, så jag har tre ofärdiga projekt.
• Laga ett hål i mina strumbyxor.
• Göra om mina trasiga jeans till shorts, alternativt ta tyg från de mest trasiga och lappa de minst trasiga.
• Få tillbaks varje sak, som verkar ha egna ben, på sin riktiga plats.
• Redigera och bränna några fler Bumbibjörnarnaskivor, men då pekaren fortfarande är sjukt hackig, trots att jag fått tillbaka batteriet, är det i det närmaste en omöjlighet.
• Sätta in foton från ramarna på väggarna till ett album, kan dock inte påbörja det då jag inte köpt mej ett album ännu.

Och mycket, mycket annat, och allt innan jag ens hunnit klä på mej och äta frukost.

På ett dygn upptäckte jag tre saker som är riktigt jobbiga.

1. Att inse att det är söndag och att bussen går 48 istället för 57.
2. Att väckarklockan ringer när man precis drömt att man gått och lagt sej.
3. Att batteri och laddare till en dator kostar ungefär lika mycket som en helt ny dator där dessa delar ingår.

När vi ändå pratar om min dator så kan jag ju passa på att klaga över att fram tills jag bestämt mej hur jag vill investera får jag leva med denna temporära laddare som det är glapp i. Minsta lilla den råkar röras så stängs datorn av. Dessutom rör sej pekaren konstigt och irriterande nu när batteriet (som varit paj i två år) är borttaget.

Jag är oerhört tveksam till det, fast jag är ju inte buddhist. Grejen med det är väl att man ska göra massa goda gärningar för att livet ska vara god mot en. Är ingen religionolog (ej heller lingvist) , men det ska väl vara nåt åt det hållet.
I alla fall, jag var på blodgivningscentralen i fredags, fick mej tömd på en tiondel av mitt åderinnehåll och skrev på papper på att jag skulle ta emot min femtiolapp. Istället för sedeln valde jag att för den ge en nalle till nåt sjukt barn som fanns som valmöjlighet. Två goda gärningar på mindre än en timme.

Men vad händer när jag kommer hem efter några sega jobbtimmar med huvudvärk pga blodtömningen? När man sätter sej vid datorn för att blogga om dagen? Datorfan går inte gång. Inte en lampa blinkar, inte ett ljud hörs. Första tanken är ju så klart att den kraschat totalt, men efter lite mobilsurfande verkar det snarare vara så att det nu, efter batteriet för två år sen, är laddaren som pajat. Datorn får ingen ström nånstans ifrån.

Hoppas att det bara är att köpa nya reservdelar så man slipper gå och punga ut för en helt ny dator som inte innehåller allt det jag skulle sakna från den gamla.

Efter jobbet i måndags han jag bara med en halvtimmeslång tupplur innan jag for ner till sången och teatern. Jag var totalt slutkörd och hade noll energi, tog mej ändå igenom sången hyggligt, men jag var mest åskådare under teatern. Hoppade in under parövningar, då de annars var ojämt antal.

På tisdagen var det jobb på dagen igen, fick en timmes sömn kanske innan de två balettlektionerna. Baletten gick ju som bekant inte så bra förra veckan, då jag grät mej igenom en halv lektion och som sen höll i sej mellan cykelresan hem tills jag somnade.
Denna veckan gick det lite bättre, men ändå kom tårarna när jag kommit hem.

I går var jag ledig från jobb, men min chef tyckte ändå det var lämpligt att skicka sms till mej på morgonen för att fråga om jag kunde vara med och inventera nästa vecka >( . På kvällen var det dags för terminens första musikallektion och för första gången sen mina första sånglektioner i gymnasiet fick jag höra att jag inte använder min andning och magstöd korrekt. Sen tvåan på gymnasiet, via Amp och Pas förb, en sväng om sången på måndagar har jag hört att jag är lite för perfekt med min andning och magstöd, allt tekniskt sitter i ryggmärg och muskelminne. Jisses, lärare arbetar då olika =/ .
Steppen efteråt gick bra, men nån slags dansarglädje infann sej aldrig, kändes liksom lite monotont ...

Även ledig från jobb idag, men nån okänd ville ändå ringa och väcka mej klockan åtta på morgonen. Jag svarade inte, lyckades somna om och sova till elva. Tog mej till jazzen, fast under uppvärmningen tappade jag allt blod från huvudet, allt blev svart och flimrigt, så jag fick vackert sitta och vara åskådare under hela lektionen igen denna vecka.

Jahapp, imorgon blir en jobbig dag, då ska jag få reda om jag är lämplig blodgivare, är jag det ska jag även ge blod, sen får det nästan bli till jobbet direkt, lite onödigt att bara åka hem och vända. Hoppas jag mår bra efter blodgivningen, annars kan jobberiet bli jobbigt ...

Nånstans, i eller kring sängen, ligger mitt sista nässtift och vägrar bli hittat.

Så var denna jobbvecka över, bara för att komma igång igen på måndag =) . Veckan har frestat på både fysiskt och psykiskt, det har varit mest påfrestande på det mentala planet.

Tisdag: Den tuffaste dagen, den som jag skrivit om i inlägget innan. Dagen flöt på bra fram till mitten av första balettlektionen, då bröts allt isär. Jag gjorde inte alls bra ifrån mej, men till en början kunde man liksom skratta åt den haltande form man var i efter juluppehållet, men när det aldrig blev bättre så blev det mer och mer frustrerande. När lektionen var slut hade flera tårar redan fallit och uppgivenheten infunnit sej, jag var måttligt peppad på efterföljande tåklass. Genomförde den dock, mycket tack vare att läraren sett hur trötta vi alla (särskilt jag) var, så slutet på lektionen fick till massage av fötter och vader - det kunde jag klara av!
De som såg mej på cykeln hem kunde se en storgråtande vuxen mänska, jag kunde bara inte hejda mej tills jag kom hem, då och då kom även ett litet hulkande utmed cykelvägen.
Jag kände att jag mist allt värdefullt, dansen som är det sista jag har kvar som skänker mej trygghet och glädje sviker mej också.

Onsdag: Började med jobb och till skillnad från tisdagen hann jag åka hem och sova innan jag for ner till steppen. Det var riktigt jobbigt att arbeta denna dagen, för ögonen var helt igensvullna av all gråt kvällen innan, samt att deppen höll i sej hela onsdagen. Tom min chef tyckte jag såg ledsen ut, och jag kände att det inte var nån idé att försöka låtsas som ingenting, så jag sa att jag var det. Han ställde dock inga följdfrågor, han hade sett min statusuppdatering. Jag är tacksam för det, för om jag hade börjat prata om det skulle tårarna börja rinna igen.
Steppen på kvällen gick dock bra, lektionen bestod i repetition från förra terminen och till skillnad från baletten dagen innan så satt rörelserna kvar och jag fick känna mej lite duktig igen. Kanske tack vare tuppluren på eftermiddan.

Torsdag: Jobb, hem och sova, ner till dansen. Dagen kändes mycket bättre, fast nån livsnjutarkänsla hade inte infunnit sej. Jazzen på kvällen gick över förväntan. Av nån anledning har läraren inbillat sej att jag är stensäker på jazzuppvärmningen, så hon bad mej ställa mej längst fram och leda alla andra, främst de nya för terminen så hon själv kunde gå runt bland eleverna och korrigera. Ingen press! Jag är inte alls säker på uppvärmningen, jag har skitdålig koll på vilka moment som kommer efter vilka, men jag har nånstans på vägen lyckats fejka det.
När det så småningom var dags för kombination valdes en som över häften gjort förut på nån ta igenlektion som jag inte kunnat vara med på pga jobbet. Men jag har nog aldrig lärt mej en kombination så snabbt i hela mitt liv, jag bara kopplade allt! De som kunde fick visa en gång, sen fick vi en kvick genomgång och sen var det klart att köra =O . Det var lite som att dansen dessa två dagar ville be om ursäkt för tisdagens "svek". Ursäkt godtagen så länge det går bättre på nästa veckas balettlektion.

Fredag: Äntligen sovmorgon, sen iväg till arbetet. När jag kom hem på kvällen var jag ändå så trött att jag somnat vid halv elva.

Lördag: Dags dato. Arbete vankades och när jag kom hem efter lunch var det fotvård som gällde. Ett hett fotbad i badkaret och sen massage och insmörjning efteråt. Sen en tupplur och nu är jag här, två Bailey's in i Gladiatorerna. Var inbjuden till utgång, men jag har ledarkurs imorgon vid tio så jag tackade, men avböjde. Det hade varit askul annars.

Till skillnad från den lugna, sköna söndagen så ser dagens schema lite tajtare ut.
0520-0630 Göra mej i ordning för dagens äventyr
0630-0700 Cykla till jobbet
0700-1530 Jobba
1600-1700 Ledarmöte
1700-1840 Köpa en ny eyeliner, hitta nåt att äta samt byta om till baletten
1840-2010 Balett
2015-2100 Balett tå
Sen hem och komma i säng så snabbt som möjligt för att hinna sova lite innan klockan ringer 0520 igen.

Idag hade det varit läge för en riktig stanna-i-sängen-söndag. Det började så också, inatt sov jag ikapp det jag missat i veckan, vaknade klockan 13 och inte det minsta bakfull efter igår. Sen stannade jag i sängen till klockan sex ungefär då det var dags att göra sej i ordning för en dansstund. Ikväll var det balett tåklass, riktigt skönt så här på söndagskvällen! Får se vilka muskler som användes och känns av imorgon =) .

Nu sitter jag i sängen igen, äter frukt och kollar ikapp på lite tvprogram jag missat under veckan som passerat. Imorgon är jag ledig från jobb, men på kvällen är det terminspremiär på sången och teatern. Rösten min är så gott som återställd nu, bara när höga toner i brösröst ska tas så skär det sej lite grann.

Nu ska jag ta mej en frukt till, sen tar jag nog faktiskt och börjar göra mej klar för sovning.

Inte mycket tid över till datorn denna vecka då den sett ut som följer.
Jobba, sova, äta, dansa, sova, äta, jobba, sova, äta, dansa, sova ... Och så vidare tills idag, har precis avslutat en jobba-sova-ätasession, nu är jag på göra-sej-iordning- och dricka-fördrinksessionen!

Ska hem till en kompis, äta lite ( =P ) och sen får jag se om jag följer med dem till Grace eller inte. Ekonomin får samvetet att höja rösten lite. Även att det spelas så sanslöst hög musik där känns inte så lockande. Jag kanske kan få nån med mej till Pauze/Sports eller Bishops Arms istället.

Nu är det helg =)) !

Ikväll börjar dansen för terminen, en liten tjuvstart veckan innan alla andra kurser börjar. Jag måste sätta upp ett mål för denna terminen. Det känns inte alls bra att varje gång jag berättar att jag dansar tvingas svara Nej på frågan om jag då kan gå ner i spagat. Till sommarn ska jag kunna gå ner i spagat tycker jag, tänk om man kunde ha en liten personlig tränare på axeln som kunde påminna en om det också och piska en lite.

1. Vi har ben.
2. Men ingen röst.

För andra gången i mitt liv har jag drabbats av förkylning som sätter sej på stämbanden. Dock är denna gången värst. Igår var jag hes som attan och lät som nån som försöker spela trumpet som egentligen inte kan, idag är jag i princip helt stum, det kommer bara luft och lite gnissel. Enbart när jag talar med överdrivet djup röst kommer det fram ljud.
Jag tycker det är så fascinerande med heshet, särskilt när jag så sällan är det själv. Jag kan inte låta bli att försöka sjunga, det kommer nog inte påskynda mitt tillfrisknande dock =/ ...

Inte bara var det första gången jag var inne i den nya ishallen, eller ja, arena ska det väl kallas nu när den är lite mer upphottad än den förra, jag var även på min första hockeymatch nånsin! Och den stora frågan jag sedan jag lämnade är: Varför i helvete har jag aldrig varit på nåt liknande förr? Okej, jag kan köpa att det inte varit lika mycket folk eller hög stämning medan Lakers låg i allsvenskan, men man kunde ju åkt och kollat på HV71! Det är lite dyrt med biljetter dock, så det skulle ju gå åt några lappar om man gick ofta, men får jag leva och ha hälsan var detta absolut inte sista gången!

Första minuten gick till att försöka vänja sej vid att det inte sitter två förståsejpåare som babblar ständigt medan man kollar. Åtta sekunder efter den passerade minuten gjorde Växjö mål. Hela matchen slutade med vinst till Växjö, dvs jag kastade inte pengarna helt i sjön <) . Bredvid mej satt en herre som var sitt eget sällskap och hade många och högljudda åsikter om spelet och spelarna. Han gick på som om han vore hemma i tvsoffan tillsammans med sina fyra ölpåverkade polare. Jaja, antar att det är roligare med en engagerad publik än tvärt om ...