Intensivt och nojigt

Klev upp kvart över åtta i morse för att försöka komplettera min spellista till stepplektionen, då hade jag väl sovit i ungefär fyra timmar. Tyvärr syntes min trötthet mer än den kändes. Var orolig för min lektion, cyklade till Kulturama tidigare och spelade lite piano för att fokusera på lite annat innan start.
 
Efter lektionen blev jag superparanoid, eftersom det var "privatpersoner" som beställt denna enda entimmesklass som födelsedagspresent ville jag så gärna att de skulle känna att de fått valuta för pengarna och att de kände att de kunde hänga med och lära sej nåt, ha kul. Dessutom med Kulturamas rykte på spel. Så jag var väldigt mån om att få reda på av chefen vad de hade sagt om mej och min lektion, kanske att de inte vågade säga vad de egentligen tyckte till mej personligen.
 
Blir alltid sån när det har med mina prestationer att göra. Dels vill jag ha bekräftelsen så man kan falla tillbaka lite på den när jag själv känner mej osäker, dels vill jag ha kritiken, om nåt jag gör är dåligt vill jag veta det så jag slipper göra bort mej nåt mer.
 
Iaf, efter klassen så släppte det mesta i anspänningsväg och jag kände mej otroligt trött, nästan som att jag fick skyhög feber och knappt orkade hålla ögonen öppna. Jag cyklade hem och sov innan hejarklacksträningen, vaknade upp ännu tröttare, men när träningen kommit ungefär en fjärdedel in så kom lite energi tillbaka. Eventuellt övertrötthet. Nu ska jag gå och lägga mej igen!

Kommentarer
Postat av: Gubben

Visst ska man ha både positiv och negativ kritik om det hjälper till i utvecklingen. Ha det så bra resten av veckan! Hur har det gått med dina studieplaner?

2014-05-05 @ 21:57:53
URL: http://mhats.blogg.se

Åsikter och invändningar här:

Namn:
Kom ihåg mej

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din text:

Trackback
Denna blogg har för närvarande bloglovin)
RSS 2.0