Sängliggandes

Nu ger jag upp för i dag. Efter en långdag på jobbet och en massa massa buffémat i kväll för att fira syrrans födelsedag så känner jag mej klar för i dag. Ska dessutom upp samma tid i morgon som i dag. Eller en halvtimme senare helst, när klockan ringer.
Det ville inte min hjärna i morse, mitt i drömmen behövde den tänka ut nåt, ett minne, men det var tydligen så komplicerat att göra på egen hand, så jag var tvungen att väckas för att hjälpa till. Det slutade med att jag kom fram till att minnet var bluff.
 
I drömmen var hjärnan helt säker på att jag blivit misshandlad och fotograferad med mitt svullna, blålila ansikte. Dessutom skulle min käke ha gått av på mitten och jag ska ha tyckt det var obehagligt att äta medan högersidan av tandraden inte satt helt fast i tandköttet.
 
Det var lite kämpigt att, klockan fem på morgonen, yrvaken, tänka ut först när denna misshandel skulle ha inträffat, sedan övergå till mer tveksamhet om det inträffat - "jo, men visst har det hänt, jag kommer ju ihåg fotot och min lösa tandrad" - för att tillslut verkligen fatta att det inte alls finns nåt foto, ingen har massakrerat mitt ansikte och att det i princip är fysiskt omöjligt att vandra omkring med en käke som kapats på mitten och som inte sitter fast i ena änden ...
 
Att det ska ta sån tid att komma på det!
 
(Det här inlägget skulle publicerats för en timme sen, om jag fick bestämma, men Firefox ville "inte svara" ...)

Kommentarer

Åsikter och invändningar här:

Namn:
Kom ihåg mej

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din text:

Trackback
Denna blogg har för närvarande bloglovin)
RSS 2.0