al

Dagen som började så bra, gick på stan och utförde ärenden, fick tom tid hos optikern på eftermiddagen när jag bara skulle gå in och boka. Men så ställde jag mej och diskade, då började det pirra i bröstet och magen, precis som det känns när man är kär, nervös eller orolig. Jag avbröt mitt diskande och satte på en film för att få mina egna tankar att upphöra. Det funkade ett litet tag, men har nu tagit övertaget.

 

Jag måste hålla mej sysselsatt, skriva här, se på nåt som rör sej för att jag inte ska bryta ihop helt, som förra gången på jobbet. Nu rinner bara tårar.

Alla är lediga i morgon, utom jag som ska upp och jobba, men jag vågar inte gå och lägga mej. Usch, vad ensam jag är ...