Do you remember the 21st night of September
Ja, det gör jag faktiskt, för jag hade beslutat mej för att inte hälla i mej så mycket alkohol den kvällen, ville vakna pigg dagen efter. Dock hjälpte inte det, jag vaknade upp som ett halvdött påkört djur på söndagen ändå. Men vi tar det från början.
Det är lördag morgon, klockan ringer 0530. Förkylningen håller ännu ett stadigt grepp, men kroppen värker inte som förut. Med nöd och näppe genomförs tolvtimmarspasset på jobbet och mest av allt just då är att fara hem, ta ut linserna och sen lägga kroppen vågrätt med slutna ögon och hålla den så i minst femton timmar framåt.
Men för att upprätthålla en viss social status så kan man ju inte tacka nej till allt man blir bjuden på, så sjukdom och utmattning till trots tog jag Caroline med mej till Teleborg på balkonginvigningsfest. Väl där höll jag mej till mina tre öl, avstod från sprit och för mycket vistelse ute på själva balkongen. Trevligt var det, men trevligare kunde
det varit om jag dels inte höll på att somna i den allt för mjuka soffan och dels somliga herrar i sällskapet kunde fatta vinkarna från min kusin och hålla sej lite mer passiva.

Så vi gick rätt tidigt, strax efter midnatt tror jag, ner till en pizzeria och krängde varsin kebabsallad. Efter farvälet var det bara att lomma hem och falla i däck.


När jag kom hem hävde jag mej i soffan och där somnade jag om. Så gick det med "inte vakna bakfull så man är pigg att få saker gjorda". Jävla virus.

Kommentarer
Trackback