al

Ja, jag vet, det är döden dött här, men det är lite så jag känner mej just nu. Jag skyller på blodgivningen, att det är den som hämmar min energi just nu. I torsdags fick jag tom gå från jobbet, för första gången nånsin, för att jag knappt orkade hålla uppe huvudet. Orkade inte lyfta armarna en längre stund - ohållbart, sen sov jag fem-sex timmar när jag kom hem, var vaken några där jag slöglodde vid tvn och sen gick jag och la mej och sov för natten.

 

Den tröttheten kommer och går, idag sov jag till elva, då var jag pigg och kände för att ta mej till stan eller Samarkand för en shoppingrunda, men tyvärr hann jag aldrig iväg innan tröttheten föll på igen. Nu ligger jag här ... Känner för en tupplur, jag. Gör jag jämt nu förresten. Och så är jag ständigt törstig vilket i sin tur gör att jag är ständigt kissnödig. Diabetes? Let's hope not.