al

Jag klev av tåget och köpte ett ettdygnsspårvagnskort på Pressbyrån inne på centralen. På väg till Nordstan blev jag stoppad av en kille som ville informera om Amnesty. Jag hade ju inte bråttom alls så jag lät honom informera på i ett par minuter. Dock hade jag inte intresse av att bli medlem där och då, så jag bad om att få åka hem och läsa på lite innan jag bestämde mej. Det är riktigt jobbigt att inte kunna vara otrevlig och avfärdande ibland, det är därför jag aldrig svarar i telefon när det är potentiella telefonförsäljare som ringer.

Sen gick jag och skrotade lite på Nordstan och Arkaden innan Malin messade om att hon kommit hem från skolan och det var fritt fram för mej att ta 60bussen dit. Vi började med att gå till närmsta pizzeria och käka på min bekostnad som tack för husrum. Efter att jag tryckt i mej en hel "Hawaii utan ananas med kebabsås och feferoni" (fråga inte, knasig pizzabagare bara vars humor jag inte riktigt hängde med på. Göteborgshumorn kommer inte med generna, den kommer med riktnumret.) och jag blev rätt mätt, om man säger så ...




Glad och uppspelt över att vara tillbaks i Göteborg.




Sen handlades morgondagens mellanmål om auditiondagen skulle vara lång, vi gick hem och kollade på lite Idol, jag satt med pappa i telefonen som bokade mej en tågbiljett hem. Jag vågade inte chansa på att det skulle finnas några platser kvar om jag bokade dagen efter, men för säkerhets skull tog jag det senaste tåget utan byten - 1807. Fick även se inspelningen av vår slutföreställning i PAS förberedande som vi gjorde våren -10. Jag blev faktiskt förvånad över hur tajta vi var i dans och sång! Och lycklig.

Uppstigning 0630 på fredagen, packa allt, på med danskläder och bort till Redbergsplatsen för att hoppa på 6an till SKF. Först
Dansprovet: Instudering med en skitskön koreograf i ungefär en timme - så långt allt lugnt. Sen kom juryn in, med dem en videokamera. Då visades koreografin upp två och två eller tre och tre, jag var i först ut med en tjej till. Klart att man dansade fel så fort kameran sattes igång! Lite besviken blev jag.

Efter dansprovet gick jag in i duschen, tog på mej mina vanliga kläder och var i gång med att borsta håret när jag blev inkallad på
Sångprovet: Utan att ha hunnit sjunga upp tog jag mina noter, gick in till juryn och pianisten, visade alla utmärkta repriseringar och ställde mej redo. Jag fick presentera mej och min låt inför kameran igen och så körde vi igång Gloria. De tackade och sa att de inte behövde höra min andra låt (som i mitt fall var Empty Room. Hade jag vetat att jag bara behövt framföra en av låtarna hade jag valt den, för den får jag med mer känslor i.)

Efter det var jag klar för dagen. Då var klockan tolv. Sex timmar tills tåget hem skulle gå, vad fan ska man hitta på? Sömnig efter tidig uppstigning och endorfinladdad förmiddag samt asande på en resväska orkade jag inte strosa runt på stan.

Timme 1: Satt kvar i omklädningsrummet, åt min matsäck och pratade med de andra tjejerna som sökte.
Timme 2: Satt i Brunnsparken och tittade på spårvagnarna som åkte förbi, fick bevittna ambulansmän som tog hand om en medvetslös överdoserare, avfärdade ännu en Amnestyvärvare med att jag redan pratat med en kollega till henne och medverkade i en skolundersökning om paraplyer. Förflyttade mej sedan till toan på Nordstan eftersom blåsan tryckte på lite för mycket.
Timme 3 och 4: Satt på Gustav Adolfs torg i den varma solen, kollade på en säkerhetsvakt som gick varv på varv runt statyn, på folket som gick förbi och på sparvarna som hoppade runt mina fötter. På hela den tiden hade jag totalt sju personer på platsen bredvid mej. När klockan var fyra gick jag till centralen.
Timme 5 och 6: Satt på en bänk i väntsalen och kollade på alla hundratals människor som for förbi mej. Tjugo i sex visade tavlan vilken perrong mitt tåg skulle gå från och då gick jag direkt dit. Vid utsatt tid rullade jag ut ur Göteborg.