al

Idag ska jag lägga mej (och somna) så tidigt jag bara förmår, satans migränattack har kommit över mej igen. Ska bara äta lite innan.
Som jag skrev i tidigare inlägg så hade jag på känn att kroppen kommer säga ifrån efter dessa dagar med tidig uppstigning. Om det beror på det vet jag iofs inte, men jag antar det.
Alltså - jobb idag, hem och byta om och cykla tillbaka ner till stan för att börja med musikalklass. Redan då syntes det tydligen på mej att jag var trött. Ungefär 40 minuter in i lektionen, precis när jag satt mej efter att ha sjungit, dyker den flimrande masken upp och blockerar synfältet nere till vänster för att alltjämt förflytta sej tvärs över hela synfältet.
Efter lektionen fick jag tillgång till ett litet låst rum i en vrå och tillsammas med en soffkudde och en filt låste jag in mej där och försökte sova fram till stepplektionen 1,40 timmar senare. Det var svårt, hjärnan och kroppen var inte samspelta. När hjärnan börjat leka med tankar och bilder utom min kontroll så hajade inte kroppen att den skulle slappna av. I den djupaste transen precis innan den riktiga sömnen kunde benen eller axlarna plötsligt sprätta till och man fick börja om från början.
När det sedan var dags att kliva ut i det skarpa ljuset hade flimmermasken lagt sej till ro bakom ögat igen, utom mitt synfält, istället hade värken i nacke, bakhuvud och öga satt in samt att tungan domnat av. Lukt av brandrök som tog sej in genom ventilerna i salen spädde på ett illamående och i detta tillstånd genomförde jag en stepplektion!

Dumt, tycker kanske vissa, jag tycker jag var duktig. Nu kryper jag ner och försöker somna på riktigt.