al

Oh ... My ... God! Vilken bra musikal. Och Hanna Hedlund ... Vilken kvinna, vilken karaktär, vilken röst! Jag blev mest positivt överraskad, men även lite negativt. För det första var det bara en enaktare, för det andra var det bara en sångmusikal. Inga dialoger alls, ett och annat talparti som ingick i låten fanns, och så läste den manlige aktören (Christopher Wollter) ur en bok ett tag utan att sjunga. Men annars, en fantastisk musikal. Rolig!

Och nu, två dar innan jag lämnar stan, har jag varit livrädd. Ett gäng gangsters lyckades skrämma upp mej på bussen genom att först prata om att en av dem släpptes ur fängelset för ett par dar sen efter att ha suttit där i sju månader. Sen började de diskutera hur de antingen hade huggit eller skulle hugga ner nån med skruvmejsel.
Då pluggade jag i musik i öronen och ville inte höra mer. Dock kände och såg jag deras blickar resten av bussresan och jag var livrädd, tänkte att är det nån kväll jag ska hittas våldtagen och dräpt så är det ikväll!

Så blev dock inte fallet, tack gode Gud! Jag hoppade av vid min hållplats medan kåkfararna åkte vidare.
Jag återgick till mitt klädstrykande och -packande, nu satte jag mej vid teckningen igen. De blir svårare och svårare. Härnäst ska jag ta till suddgummit.