al

Hoppas jag inte kollat fel på schemat så jag jobbar morgon imon. Det skulle bli segt om nån ringde om fem timmar och undrade var fan jag håller hus =/ . Bäst jag kollar igen ... Nope, en tom ruta.

Idag var det jobbdag däremot. Jag råkade missbedöma tiden så fick stressa som fan på cykeln (vars tredje och högsta växel har slutat funka, så man får trampa som en jävel på tvåan) i den tropiska hettan. Väl framme var man knappast kramvänlig =S . Annars flöt dagen på bra, men en ovanlig grej hände ungefär en halvtimme innan stängning.
En tant av utländsk härkomst, tillika stamkund som jag inte fört några längre samtal med, men ändå sagt mer än "hej" och "tack" till, kom fram till mej.
"- Ursäkta, men jag måste fråga, skulle du kunna tänka dej att åka till London?"
Ja, det kunde jag ju inte ljuga om, självklart skulle jag kunna tänka mej att åka dit, det är det jag drömmer om.
"- Du förstår, jag har en dotter som bor där. Du kanske kunde ta hennes telefonnummer eller mail och, hälsa från hennes mamma, ni kunde pratas vid."
Sen rabblade hon upp hennes och dotterns liv från fem år tillbaka, en olycka gjorde att dottern inte ville komma till Växjö igen, hon går med käpp men klarar sej själv i sin tvåa. Jag skulle bo hemma hos och hänga med henne under min vistelse. Vilket inte skulle varit helt fel iofs. Billigare och trevligare med en mänska som kan stan.

Jag fick hennes mailadress, och mamman fick mitt, jag kände spontant att det var bättre om dottern hörde av sej i så fall. Vad skulle jag säga liksom? "Hej, din mamma brukar handla hos mej och hon sa att jag skulle skriva till dej!" . Känns lite väl konstigt.
Eller? Borde jag skriva?