al

Det är frågan.
Jag vet inte vad jag ska göra i helgen, jag har ingen att vara med. Jag har så få vänner i min närhet, och det känns som i lite för sista minuten att bestämma med nån milavis här ifrån. En har bihåleinflammation, en åker iväg fem mil för att bartendra och den tredje vill antagligen inte träffa mej. De är mina options.

Ja, vi hade ju ett snack, min vän och jag. Eller, ja, han snackade och jag satt bredvid och grät. Och gråter jag kan jag inte prata. Hade tom förvarnat honom att det skulle bli han som får föra talan eftersom jag var så ledsen. Innan jag gick därifrån gav vi varann en kram och när jag ett par timmar senare messade och talade om att jag kände mej lite bättre, magvärken hade släppt och jag grät inte, så skickade han morgonen efter tillbaka ett meddelande där han indirekt talade om att han var arg/besviken - nåt ditåt - på mej.

Varför? Jo, för att jag blev ledsen över nåt han sa som ett skämt, och som jag verkligen borde förstått varit ett skämt eftersom jag borde känna honom vid det här lagret, och att han aldrig i livet skulle säga nåt sånt och mena det.
Visst, jag borde kanske ha sett det som ett skämt och, ja, jag känner faktiskt honom rätt väl så jag borde förstått att han inte menade det.
Men jag kan inte rå för att jag blev ledsen =( . Och nu är jag ledsen igen, för att han är arg på mej.

Och blir vi inte vänner innan helgen så har jag ingen att vara med ... Tar nog isf bussen hem till faderskapet nån gång efter jobbet. Sen är jag ledig några dar.
Nu har jag skrivit av mej tillräckligt. Uppstigning om sex timmar.

Natti.