It better be worth it!

Nu har armvärken kommit igång på riktigt, nu känns det inte längre som träningsvärk, snarare som att jag har ett fett blåmärke under mitt miniplåster, lika med den Europakarta till blåmärke jag fått på låret. Får jag gissa skaffade jag det medan jag stressade i Julles flytt, men jag minns inte alls att jag ska ha slagit i nåt.
På jazzen kände jag först att det kliade så in i helvete, sen att jag var hård och öm. När jag efter skolans slut gick på toa passade jag på att kolla efter när ändå byxorna var nere. Shit, när hade jag ett sånt stort blåmärke sist, inte konstigt att jag hade ont!

Sen velar jag också om jag ska duscha ikväll eller imon. Hmm, svårt val, jag måste tänka lite till. Under tiden jag bestämmer mej tejpar jag ihop lite noter till morgondagens sångredovinsning.

Kommentarer

Åsikter och invändningar här:

Namn:
Kom ihåg mej

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din text:

Trackback
Denna blogg har för närvarande bloglovin)
RSS 2.0