al

Vad händer med de mänskor man en gång kände? Helt plötsligt beter alla sej annorlunda, som över en natt, medan man själv står på samma nivå som förut. Är det min skyldighet att utvecklas? Jag tyckte det var bra som vi hade det, jag trivs med den jag hela tiden varit, lite allmänt tramsig och inte ta saker på för stort allvar. Eller jag gjorde det tills alla helt plötsligt började ifrågasätta det... Givetvis är jag också allvarlig, ansvarstagande och ordningsam, men jag gillade att vara den lite "roliga", jag gillade att andra gillade det. Så är det tydligen inte längre, man ser lyftna ögonbyn, himlande ögon och sneda blickar, ett ifrågasättande "Mmm..".
Kanske måste jag hitta en parter att leka Mamma, pappa, barn med...