al

Efter en god natts sömn på soffan vaknade jag halv elva på förmiddagen. Klev upp och tog en dusch och hann knappt ut ur den innan jag har skaffat mej planer för dagen.Tillsammans med kusin Caroline intogs dagens första mål på relativt nyöppnade Frasses, och sen gjorde vi stan i solskenet. Mest fick Caroline sina ärenden uträttade, men även jag fick ännu en tid bokad på Nuna. Slängde in en fika också när vi ändå gick Storgatan fram.

 

Imorgon är en stor dag. Efter 5,5 år och mycket om och men ska Sundsvalls-Emma komma tuffandes ner till mej. Efter år av msnande och messande ska jag få höra hur hon låter =) . Hemskt nervöst och uppjagande, tror inte sömnen kommer bli lika god som sist =P .

 

Måste ju även påstå att soliga dagar efterlämnar en skaplig utsikt! En utsikt som dessvärre inte görs rättvisa genom fönster med mobilkamera ...

I nån månad har jag haft min ena skåpslucka stående på golvet då det övre gångjärnet lossnade och av ren håglöshet kom det inte upp tidigare.

 

Men idag, så! Tog fram mitt lilla skrin med skruvar och fäste snäppet större än de tidigare och nu sitter det på plats igen!

Som om inte det vore duktigt nog så står maten dessutom på spis och i ugn, androgynt multitaskande =)) !

Har kommit lite på efterkälken här igen, men denna gången beror det inte på inspirationsbrist, snarare att det varit lite mycket att syssla med.

Vi tar onsdagen till att börja med - kaosdag, rent ut sagt, fast ändå inte dålig på nåt sätt. Ringde till Nuna och kollade vilken dag jag faktiskt var bokad, och mycket riktigt - hjärnan hade rätt, kalendern fel. Sjukt ologiskt, men så var det i detta fallet, det var alltså onsdag jag hade behandling. Det blev smörja på smörja och så det jag längtat så mycket efter - portömning! Av en professionell portömmare. Ont så in i bänken gör det, men samtidigt, oh, så skönt.

Den timmen var så avslappnande att jag var dödstrött när jag kom hem, så jag la mej helt sonika och tupplurade. Vaknade av ett sms från min danslärare som frågade om jag skulle komma på steppen.

"Javisst! Kvart i åtta va?" svarade jag.

"Japp :) Vi hade jazz 1730 nu"

Say what!? Hade ingen aning om det, trodde det bara var på torsdagen, så en timme för senad stapplade jag in på jazzklassen, och den dryga timmen som var kvar gick bra, lika så steppen direkt efteråt.

Stor förvirring den dagen.

 

Sen blev det torsdag, jobbade på dagen, hade den andra jazzklassen på kvällen, där emellan hann jag både med att lämna intyg och betyg på Arbetsförmedlingen, köpa en foundation och bira på bolaget, samt ta en liten lur för att ladda batterierna.

 

Idag är det fredag. Det enda som hänt är väl att jag jobbat, men det var en rolig jobbdag, fick sysselsätta mej med flera olika saker, inte monotont alls, super!

Hemma tuppade jag av en stund, fräschade till mej utifall nåt spontant kul skulle inträffa och diskade upp berget i hon.

Inget spontant kul har hittills hänt, jag och tvn har fredagsmyst ihop såsom det varit flera fredagar nu. Hade känts bättre att fredagsmysa med nån av kött och blod, vilket inte kommer ske inom det närmsta iaf då jag har tidig uppstigning på lördagen för arbete =( .

 

Men kvällen är ännu ung, låter hoppets låga fladdra en liten stund till.

Idag har jag fått pengar utan att vara på jobbet. Istället drog vi fyra kollegor till ostkusten på ergonomikurs. Varför vet jag inte egentligen, de tog upp exakt samma saker och information som vi tidigare läst i häften ... Men det var en rätt trevlig utflykt.

 

När jag kom hem blev jag dessutom bjuden på mat nere på pizzerian av mamma med sällskap. Dock hade de inte tid att vänta på min sena ankomst så de hade ätit klart innan jag ens fått in min mat. Jag fullständigt avskyr att sitta och vräka i mej mat när ingen annan gör det, känns som att de iakttar och hör varenda tugga jag tar.

 

Sen så har jag en bokad tid för ansiktsbehandling, i kalendern står det torsdag, men allt inom mej säger att det ska vara imorgon! Helt sjukt osäker är jag på mej själv om jag verkligen skrivit det på rätt dag. Får kliva upp vid nio och ringa bort till dem och kolla.

Får skylla på att jag glömt kalendern på jobbet eller nåt för att inte framstå som helt jävla retard =P .

Lördagen blev bra, träffades några tjejer och kollade på melfesten och snackade massa kul skit innan vi fortsatte ner till Lagerlunden och tillslut en "nattmacka" på pizzerian mittemot. Så hilma mys!

 

Igår sov jag ikapp en massa förlorade timmar och glodde på Familjen Macahan.

 

Idag jobb till tre med lite tårta inkluderad, och sen bara hemma. Tog en lur, åt lite godis och tvgluttande för hela slanten.

 

Imorgon ska jag till Kalmar på kurs, det blir nog intressant =/ .

 

Jag är sugen på korv.

0730 steg jag upp idag och trampade bort till mammas lägenhet för att få två maskiner upptvättat. När tvätten blivit upphängd och klockan slagit tolv tog jag mej en tvåtimmarslur och efter det blev det först en promenad till ica och sen en till bolaget. Och så satte matlagningen igång, lasagne har jag varit sugen på sen igår kväll. därför fick det bli det. Nybörjare och allt så fick jag till slut ihop det och gott blev det, herre Je, synd och skam att det inte fanns folk här hemma att smaka!

En portion orkade jag tyvärr bara äta så nu blir det nog en vända i duschen efter dagens allt stök!

Det är inget jag firat stereotypiskt med romantisk frukost och middag, chokladask- och rosbukettmottagande eller kel och gos med en älskade, men den har varit rätt bra ändå.

Det första bra kom med posten.

I dubbel bemärkelse. Helpasset på lördagen hade fallit på min lott, därför hände det ju inget lajbans på fredagkvällen. Dock hade jag inte blivit bjuden på nåt att tacka nej till, så även med en fri lördag hade det blivit tråk. När jag kom hem på lördagskvällen satte jag mej ner vid tvn, var helt utan planer, tyvärr.

Men en gammal jobbarkompis undrade om jag inte ville hänga med ner till stan när hans förfest så småningom skulle förflytta sej nedåt. Jag tackade ja, men när det väl blev dags och jag satt uppklädd och sminkad hörde jag inte av honom. Han fick väl ragg eller nåt. Så jag fick klä ner mej igen.

Sen kom deppen igen.

 

Den höll i sej hela söndagen, jag svarade inte på några sms, jag bara grät eller tomstirrade ut i luften som en annan grönsak. Jag trodde att måndagen skulle bli lika dan, men när mamma skickade att hon planerade att komma förbi på kvällen bestämde jag mej för att ta itu med allt jag skjutit upp såsom dammsugning, diskning och strykning.

Det uppehöll tankarna lite iaf, fast under strykningen kunde det falla en och annan tår, så jag satte på tvn. Jag vet inte varför, men mina besökare sa att de kom för att göra mej glad och de hade med sej en hallmöbel till mej. Inte för att jag inte blev glad eller tacksam, för det blev mycket snyggare och mindre oreda i hallen nu, men det hade räckt att de hade kommit på fika, och lite oftare.

Förra gången mamma var uppe hos mej var i november när hon hjälpte mej bära upp mitt nyinköpta julpynt. Pappa har jag heller inte träffat sen mellandagarna. Fina saker tillför ju en harmoni i ens liv, men vad ska man med det om man är helt ensam ibland dem? Då hade man ju lika gärna kunnat sitta hemma på sockerlådor.

 

Förra helgen var bättre, då sken solen och jag och Emma hade våffeldag ihop med melfesten. Och så var jag inte så deppig ...

Idag har jag tagit mej för fler saker än igår, jag är helt slut och ändå har jag saker som blev ogjorda.

• Jobba till halv ett
• Sitta på Arbetsförmedlingen i över två timmar
• Trängas på bolaget
• Diska upp berget i hon
• En timmes tupplur
• Laga mat
• Äta mat
• Skrapa ihop i en matlåda inför morgondagen
• Slänga kartonger på återvinningen
• Tvätta håret

1. Till Samarkand och fikat. Topp topp! Superskönt att få skratta lite.

2. Packat upp mina handdukar, täcken och kuddar.

 

Sen var det visst inget mer ...

Det sista jag åt var tomatsoppan innan baletten, ca halv sex. Det sista jag drack var vatten under balettlektionen, det sista ca halv nio. Det var igår då alltså. Sedan dess har jag bara fått i mej snor som runnit ner i halsen och tårar som fallit ner till mina läppar både igår tills jag somnade i soffan och idag.

 

Jag låg kvar i soffan där jag somnat fram till tretiden i eftermiddags. Hade fått mess från posten att jag var välkommen att hämta mina paket och jag tog mej i kragen. Försökte med smink kamouflera mina abnormt svullna ögon, med misslyckat resultat naturligtvis. Undrar vad personalen på konsum tänkte när de såg mej.

 

Paketen var så stora så jag fick komma i två omgångar i det fruktansvärda väglag och väderlek, jag kunde börjat böla enbart för det. När jag kom hem la jag tillbaka mej i soffan och här har jag varit tills nu. Jag klev upp och kokade ris, om jag äter av det vet jag inte än, men kanske lite. Sen ska jag packa upp mina paket tänke jag, men orkar jag inte kan jag ju lika gärna göra det en annan dag.

Säg den lycka som varar, heter det ju. Men jag skulle vara glad om den iaf varade längre än ett par tre veckor. Det gör ont. Jag gråter. Jag har stått 45 minuter i duschen och gråtit. Varför vet jag inte, kamouflage kanske. Ifall nån skulle komma på en. Dock inte så troligt, jag som är en sån ensam människa.

Man vill ju inte erkänna det, knappt ens för sej själv, men det gör ont att se andras lycka när man inte känner det själv. När man ser och läser om det på facebook, andra bloggar och i verkliga livet. Alla är så jävla lyckliga! Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna att ha ett så miserabelt liv, jag vill också känna som de.
Desperation är ju knappast särskilt attraktivt, men mer eller mindre medvetet greppar man om så det tunnaste halmstrå som kan lyfta en till vägen mot lycka. Det brister naturligtvis, det behövs starkare material än så, men trots att man vet om det så väl så faller man snopet ner, sätter sej förnedrande på rumpan och känner smärtan stråla upp i hela kroppen, så förlamande att man inte ens vill försöka resa sej.

Fick nyss reda på att dansen är inställd för resten av veckan, och då jag inte har mitt nästa jobbpass förrän lördag innebär det att jag inte kommer träffa en mänska på fyra dagar. Förmodligen kommer jag inte ens lämna sängen mer än för att uträtta toalettbesök.

Jag har så mycket kärlek inom mej, men ingen att ge det till.
Jag har så mycket kraft inom mej, men inget arbete att lägga det på.
Jag har så mycket sprudlande idéer inom mej, men inget hem att ge utlopp för dem i.

Det enda jag gör är att torka tårar och snor i det badlakan som skulle torka mej. Sånt är hemskt ofräscht, det är väl därför som det blir så här. Vad annars kan jag skylla på? Snälla säg till mej!