al

Den 24e födelsedagen har bara tjugo minuter kvar att existera, så varför inte blogga om den? Allt började med ett sms 0610, en halvtimme innan mitt alarm skulle ringa, det sms som tog hem prisen som det mest kreativa. Från pappa: Hejsan hejsan hejsan hejsan här är radio Götebarg ... och sen lite grattis efteråt. Det är ett litet litet utdrag ur GASs föreställning Träsmak.

Iaf, till den underbart korta arbetsdagen där jag även fick tid att umgås lite med mina kollegor. Cyklade sedan hem, packade upp mina paket jag fick av mamma igår. I det ena paketet fanns en lampfot och då var det inte jättesvårt att lista ut vad det andra innehöll. Jättefin lampskärm!

Mycket längre hann jag inte vara hemma, jag unnade mej en bussresa ner till stan och musikalskolan och steppen. Innan musikalskolan berättade läraren att hon nästan slitit av ett ledband i foten och inte riktigt ville smälla med foten på en stepplektion. Förståligt, och hon undrade om jag kunde hoppa in och vikariera för henne medan hon besökte doktorn med foten.
Sagt och gjort, medan jag höll på att förbereda mej inför detta förtroende genade en kille genom salen jag satt i, när han såg att det var jag stannade han.
- Varför var du på våran lektion igår? Om det är okej att jag frågar det.
- Ja, det klart du får fråga. Jag går ledarutbildningen här och en av uppgifterna är att gå på en annan ledares lektion och se hur den jobbar.
- Aha, hoppas jag får ha dej som ledare sen!
- Aaawe!
Lilla jag smälte som smör. Denne spenslige, feminine gymnasiepojke har aldrig sett mej leda en lektion, bara sitta vid en spegel och kolla på en hel balettlektion.
Men sen var det dags för mej att hålla i en stepplektion och trots att jag var supernervös tycker jag att det gick bra, hoppas bara gruppen kände lika dant.

Nu är jag åter hemma, har svarat på massor av gratulationer på sms och facebook samtligt som jag firat mej själv med lite ostkaka. Eller snarare lite för mycket ostkaka, blev allt lite illmående. Dags att sova, är totalt slutkörd efter dagens stapatser!