al

På vägen till jobbet såg jag fram emot att få komma hem så jag kunde öppna mitt Bubbleroompaket och överraskas av vad jag köpt till mej själv. Alla (okänt antal) klädesplagg utom två har fallit i glömska.
Väl på jobbet hade jag inte tid att tänka på mitt paket, sjukt mycket att göra hela tiden, jag fick inte ens en liten drickapaus, än mindre lunch.
Stressen kom igång när kortterminalerna tappat kontakten med banken och ingen kunde betala med annat än kontanter. Det gäller liksom att se så förtvivlad ut som möjligt och ta på sej hela skulden för att kunderna inte ska skälla ut en.
Mitt under denna stress, med så mycket folk och så mycket som händer och krånglar blir jag dessutom blåst på en hundring av två kunder. Jag tar emot 900, lägger ner dem i lådan och väntar på resten av växeln då summan blev ex 910:- . Då påstår kvinnan att jag fick 1000 och då hennes sedlar ligger blandat med övriga kassapengar kan jag inte bevisa att jag har rätt. Jag får tro henne på sitt ord, men resten av mitt arbetspass går mina tankebilder tillbaka till den där sedelbunten och jag vill fortfarande ha det till att det bara var 900 där.

Efter avslutat pass och räknad kassa bevisas mina farhågor, jag har ~100 kronor minus i den. Jag ska ha ett litet samtal med chefen imon ... Längtar inte direkt.

Jag har sänkts till botten, livsglädjen är lika med noll och mitt paket ligger lika oöppnat som när jag kom hem.