al

Jag känner verkligen hur sviterna av min körtelfeber börjar rinna av mej, men det gör mej visst inte övermänsklig. Men även fast jag sovit alldeles för få timmar under natten så faller jag inte som en odlad gran nån vecka innan jul, på sängen. Istället övergår mitt sittande läge succesivt till ett mer vågrätt, och då är det inte lätt att hålla sej vaken. Medvetandet försvinner mitt i Christer i P3s andra halvlek och kommer så sakterliga tillbaka tre timmar senare, rakt in i ett dansprogram.

Så även fast jag snart är helt frisk från min virussjukdom måste man sova. Och dricka. Törstig!