Monologer. Wating For The Parade och Fröken Julie

Jag har märkt att det är en del som söker på monologer och kommer in på min blogg. Bara det att det inte finns nån monolog där. En liten hjälp på traven ...

Waiting For The Parade
(John Murrell)
När Billy och jag var nygifta grälade vi hela tiden. Om allt. Mina kläder, hans kläder. Vi grälade om ifall vi skulle ha barn eller inte. Hur många, om det skulle vara pojkar eller flickor, vad de skulle heta ... Vi grälade om fotbollslag. Jag kan ingenting om fotboll. Vi grälade om religion och politik, som ingen av oss kunde något om. Vi grälade till och med om ifall det verkligen var nyttigt för oss att gräla så mycket.
En dag, när vi bara hade varit gifta i några månader, hade Billy varit iväg och köpt rep och kom hem lite tidigare från jobbet. Jag låg och sov och när jag vaknade var jag bunden till händer och fötter. Jag kunde inte röra mig en millimeter. Och där stod han och flinade som idiot. - Från och med nu, sa han, så ska vi inte gräla mer. Varje gång vi känner att vi är på väg att börja gräla så ska vi älska istället. Och går du inte med på det så ska jag strypa dig och dumpa kvarlevorna i floden.
När jag tänker tillbaka på det kan jag nästan se honom framför mig. Jag kan se hans ögon i alla fall, jag kan se hans händer, och hans tänder. Men resten av bilden är liksom i skugga.

Fröken Julie
(August Strindberg)
Tror ni inte att jag kan se blod? Tror ni jag är så svag? Åh, jag skulle vilja se ditt blod, din hjärna på en träkubbe, jag skulle vilja se hela ditt kön simma i en sjö - som den där. Jag tror att jag skulle kunna dricka ur din huvudskål, jag skulle vilja bada mina fötter i din bröstkorg och jag skulle kunna äta ditt hjärta helstekt!
Du tror att jag är svag, du tror att jag älskar dig, därför att min livsfrukt åtrådde ditt frö. Du tror att jag vill bära din avföda under mitt hjärta och nära det med mitt blod - föda ditt barn och ta ditt namn! Hör du, vad heter du? Jag har aldrig hört ditt tillnamn - du har väl inte något kan jag tro. Jag skulle bli fru "Grindstuga" - eller madam "Sopbacke" - som du, som bär mitt halsband. Du dräng, som bär mitt bomärke i dina knappar, jag dela med min köksa, rivalisera med min piga! Åh! Åh! Åh, du tror att jag är feg och vill fly! Nej, nu stannar jag, och så må åskan gå!
Min far kommer hem ... Finner sin chiffonjé uppbruten ... Sina pengar borta. Så ringer han, på den där klockan, två slag för betjänten. Och så skickar han efter länsman, och så talar jag om allt. Allt!
Åh, det ska bli så skönt att få ett slut, bara det ville bli slut! Och så får han slag och dör ... Så blir vi slut allihop - och så blir det lugn, ro, evig vila. Och så krossas vapnet mot likkistan, grevesläkten är slocknad och betjäntätten fortsätter på ett barnhus ... Vinner lagrarna i rännstenen och slutar i ett fängelse.

Det var de jag kunde utantill. =) Hoppas det blir till nån hjälp i framtiden.

Kommentarer
Postat av: Victoria

nja. lite familjedrama

2009-03-22 @ 13:15:05
URL: http://nineintheafternoon.blogg.se/
Postat av: rebecca

snygg blogg :)

2009-03-22 @ 18:46:31
URL: http://rebeccaekstrom.blogg.se/

Åsikter och invändningar här:

Namn:
Kom ihåg mej

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din text:

Trackback
Denna blogg har för närvarande bloglovin)
RSS 2.0