al

Halv fyra är klockan. Ge mej tre o'n halv timme och jag har knäckt dygnet. Jag har slutat vara trött, vilket jag annars varit sen jag vaknade 0700.
På bussen hem var jag hungrig, kissnödig och trött. Det var så jag satt och nickade mellan Ryssby och Växjö.
När jag kom hem så botade jag två av tre grejer, dasset först, mikron sen, men sov gjorde jag aldrig. Fast jag var jävligt nära. När Postkodmiljonären började vaknade jag till liv och sen dess har jag, tillsammans med ett par öl, suttit vid burken. Nu ligger jag dock i sängen, redo att sova, men trött är jag inte. Inte till det inre sett iaf. Till det yttre är en annan sak!
Huvva, när jag såg mej i spegeln! Ögonen var så svullna att jag blev förvånad över att jag kunde se ut över huvudtaget, de kolsvarta påsarna skulle man kunna knyta en fin rosett runt näsan med. Shit, jag ser förjävlig ut! Jävligare än vanligt alltså!

Skönhetssömn kanske man skulle börja införa ...