al

Dansade idag, det gick inget bra. Riktigt dåligt faktiskt. Värdelöst. Jag grät diskret under lektionen. Jag grät mer under stretchen i den nedsläckta salen, så pass att ena kontaktlinsen for ut. Fick avbryta stretchen för att sätta tillbaks den framför spegeln. Jag grät under cykelfärden hem. Grät i duschen. Fick ett samtal av mamma, men hon tröstade inte, för hon kunde inte se att jag gråtit. Fast å andra sidan har inte mina föräldrar tröstat mej när jag gråtit, jag blev skickad nån annanstans och fick komma tillbaka när jag var glad igen.

Här hemma finns ingen som kan trösta, bara jag själv, men det är svårt att trösta någon som man är arg på. Arg för man gjort en besviken, arg för att man ha presterat undermåligt, arg för att man blir så arg på sej själv.

Nu gråter jag igen.