Stark vilja att förtvina

Kom hem från Ronneby Brunn igår, en underbar helg, även om det blev en del krabb med förbokade massagebokningar och missade betalningar.
Dock återvänder man ju alltid till verkligheten någon gång, varesig man vill eller inte. Jag ville inte. Lappar fortsätter dimpa ner i brevinkastet och obehagliga samtal inkommer från min hyresvärds döttrar. Spelreglerna ändras allt eftersom, det jag tidigare blivit lovad har nu aldrig nånsin nämnts, av någon, bara uppdiktats av mej. De tidigare instruktioner jag fått - och lytt - ska jag nu bli straffad för, för att det nu helt plötsligt är fel agerat. Statusen på lägenheten har blivit totalt förändrad efter min inflytt, medan de bestämt hävdar att jag visste vad jag gav mej in på.
Exempel:
1. : "Ni får fria händer att fixa och måla i lägenheten, för jag kommer inte renovera den så länge jag lever." (Tips om hur man måste spackla i hörnen innan målning yttrades.)
NU: "Vi har kontaktat advokat och kommer polisanmäla och stämma dej om du gör nån åverkan på lägenheten."
2. DÅ: "De möbler och saker du inte behöver kan du ställa i trapphuset så kommer Erikshjälpen och hämtar det." (De flesta möbler ställdes ut av manlig anhörig till hyresvärden.)
NU: "Möblerna som fanns i lägenheten tillhörde den eftersom den skulle hyras ut möblerad."
OCH: "Det är du som har ställt ut sakerna, så då blir det sin uppgift att köra dem till tippen, annars debiteras du med räkning."
3. DÅ: Alla visste att jag inte var student, de visste vad jag jobbar med och att jag dansar på kvällarna. De tyckte det skulle bli SÅ roligt att jag skulle flytta in. De visste att jag hade mina egna möbler, ingen sa ett knyst om att jag hade egen tvättmaskin innan inflytt, det var fritt fram att fixa som jag ville ha det.
NU: Jag visste från början om att det var ett tillfälligt boende, att den hyrdes ut möblerad. Tvättmaskinen fick inte finnas kvar, så de går in med huvudnyckel när jag inte är hemma för att konrollera det, stämning och polisanmälning hotas med om jag förändrar nånting.
 
Ja, det tär på mej, detta. Har legat i sängen hela dagen och kollat på serier, försvinner bort från verkligheten för några ögonblick. Sedan frukosten på hotellet har jag ätit två kakor och druckit en Cola och en o'n halv kopp kaffe. Idag är intaget noll. Jag biter sönder mina läppar när jag glömmer tänka på att låta bli.
Vill bli en utspridd, äcklig, illaluktande, svårborttaglig fläck som de kan få komma och försöka skrubba bort, på samma sätt som jag försökt skrubba bort den ingrodda skiten i badkaret.

Kommentarer

Åsikter och invändningar här:

Namn:
Kom ihåg mej

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din text:

Trackback
Denna blogg har för närvarande bloglovin)
RSS 2.0