al

Allt är bara hemskt. Dagen, veckan, livet. Noll energi, minsta ansträngning får musklerna att skrika, främst de i benen och ryggen och vägra samarbeta, när flåset går upp tar det onaturligt lång tid för det att återställas. Ögonen känns ständigt kladdiga och grusiga vilken får mej att vilja blunda hela tiden. Tänker jämt att det skulle vara skönt att sova, men får inte tillräckligt många lediga timmar i rad.

Pga detta går allt uselt. Jobbet går uselt, dansen går uselt, hushållsskötslorna går uselt. Jag går uselt!

 

Imorgon har jag ett jobbpass att ta itu med, sen åker jag och kusinen till Ronneby Brunn. Snacka om behövligt! Misstänker siartalanger i släkten. Mina stackars ben som inte vill slappna av eller låta sej sträckas på. Eller ens låta syre passera utan bara mjölksyras och krampas.

 

Nej, nu ska jag börja lägga fram saker som ska packas inför Ronnebyhelgen! Önskar att få återvända som en helt annan mänska, en otrött och otrasig mänska. Men man kanske inte ska förvänta sej för mycket ...