al

Så var denna jobbvecka över, bara för att komma igång igen på måndag =) . Veckan har frestat på både fysiskt och psykiskt, det har varit mest påfrestande på det mentala planet.

Tisdag: Den tuffaste dagen, den som jag skrivit om i inlägget innan. Dagen flöt på bra fram till mitten av första balettlektionen, då bröts allt isär. Jag gjorde inte alls bra ifrån mej, men till en början kunde man liksom skratta åt den haltande form man var i efter juluppehållet, men när det aldrig blev bättre så blev det mer och mer frustrerande. När lektionen var slut hade flera tårar redan fallit och uppgivenheten infunnit sej, jag var måttligt peppad på efterföljande tåklass. Genomförde den dock, mycket tack vare att läraren sett hur trötta vi alla (särskilt jag) var, så slutet på lektionen fick till massage av fötter och vader - det kunde jag klara av!
De som såg mej på cykeln hem kunde se en storgråtande vuxen mänska, jag kunde bara inte hejda mej tills jag kom hem, då och då kom även ett litet hulkande utmed cykelvägen.
Jag kände att jag mist allt värdefullt, dansen som är det sista jag har kvar som skänker mej trygghet och glädje sviker mej också.

Onsdag: Började med jobb och till skillnad från tisdagen hann jag åka hem och sova innan jag for ner till steppen. Det var riktigt jobbigt att arbeta denna dagen, för ögonen var helt igensvullna av all gråt kvällen innan, samt att deppen höll i sej hela onsdagen. Tom min chef tyckte jag såg ledsen ut, och jag kände att det inte var nån idé att försöka låtsas som ingenting, så jag sa att jag var det. Han ställde dock inga följdfrågor, han hade sett min statusuppdatering. Jag är tacksam för det, för om jag hade börjat prata om det skulle tårarna börja rinna igen.
Steppen på kvällen gick dock bra, lektionen bestod i repetition från förra terminen och till skillnad från baletten dagen innan så satt rörelserna kvar och jag fick känna mej lite duktig igen. Kanske tack vare tuppluren på eftermiddan.

Torsdag: Jobb, hem och sova, ner till dansen. Dagen kändes mycket bättre, fast nån livsnjutarkänsla hade inte infunnit sej. Jazzen på kvällen gick över förväntan. Av nån anledning har läraren inbillat sej att jag är stensäker på jazzuppvärmningen, så hon bad mej ställa mej längst fram och leda alla andra, främst de nya för terminen så hon själv kunde gå runt bland eleverna och korrigera. Ingen press! Jag är inte alls säker på uppvärmningen, jag har skitdålig koll på vilka moment som kommer efter vilka, men jag har nånstans på vägen lyckats fejka det.
När det så småningom var dags för kombination valdes en som över häften gjort förut på nån ta igenlektion som jag inte kunnat vara med på pga jobbet. Men jag har nog aldrig lärt mej en kombination så snabbt i hela mitt liv, jag bara kopplade allt! De som kunde fick visa en gång, sen fick vi en kvick genomgång och sen var det klart att köra =O . Det var lite som att dansen dessa två dagar ville be om ursäkt för tisdagens "svek". Ursäkt godtagen så länge det går bättre på nästa veckas balettlektion.

Fredag: Äntligen sovmorgon, sen iväg till arbetet. När jag kom hem på kvällen var jag ändå så trött att jag somnat vid halv elva.

Lördag: Dags dato. Arbete vankades och när jag kom hem efter lunch var det fotvård som gällde. Ett hett fotbad i badkaret och sen massage och insmörjning efteråt. Sen en tupplur och nu är jag här, två Bailey's in i Gladiatorerna. Var inbjuden till utgång, men jag har ledarkurs imorgon vid tio så jag tackade, men avböjde. Det hade varit askul annars.