al

Ja, då har vi alldeles snart kommit fram till den fruktade dagen. Den dag då det på mitt jobbschema står 0400-1530. Alltså, jag börjar klockan fyra imon bitti, helt sinnessjukt! Då måste jag cykla hemifrån 0330. Då måste jag stiga upp 0230. Det är vid ungefär den tiden jag går och lägger mej när plikter inte kallar.

Idag har varit motgångarnas dag.

För det första utgår tågen från när jag cyklar hemifrån, för det spelar ingen roll när på morgonen jag cyklar, nog fan ska bommarna gå ner precis innan jag hinner fram till spåret! Till råga på allt satt det idag en gubbe med uppsträckt hand med spretande fingrar och tummen på näsan i ett fönster när tåget passerade mej och övriga väntande trafikanter.

På jobbet märkte jag att jag tagit fel påse i mörkret. Min mat stod kvar hemma medan jag hade lite random stuff med mej =/ .

Efter jobbet märkte jag att jag lyckats punktera mitt bakdäck. Jag ringde mamma, mamma fjäskade till sej en akutlagning hos en reparatör och jag fick ta promenaden med cykeln bredvid till samma (rätt stilige) reparatör.

Då märkte jag hur satans ont det gjorde runt ögonen, särskilt under. Av nån anledning har denna vintern torkat ut huden i mitt ansikte nåt så fruktansvärt, så medan cykeln plåstrades om fick jag en guidad tur i ögon- och ansiktskrämernas gigantiska värld.

Men när jag tillslut var på väg hem tittade jag ner på mitt högra styreshandtag. Där står det att det ska finnas tre växlar. Men sen både mamma och pappa var och mekade med cykeln i sensomras/höstas har ettan och tvåan varit samma växel. Så jag växlade ner. Fötterna bara ven runt med pedalerna, halledar, ettan funkar igen!

Nu ska jag alltså försöka sova, och sen hålla den sömnen till halv tre inatt. Fy fan, vad jag kommer vara trött imon. Tur att det är sportlov från dansen denna veckan.