al

Ju oftare bussar och spårvagnar går, desto mer stressar man. Hur kan det komma sej? Man borde ta det piano, missar man en, kommer snart en åter.
Iaf, 9an var lite lusig och innan den var framme vid hållplatsen såg jag 18 komma bortifrån avenynhållet. Stress, stress, det var ju den jag skulle med, men om jag bara joggar lite så ska jag hinna bort till den hållplats 18 går ifrån. I helvete heller, alla på 9an skulle ut före mej, men väl i dörren hade de ingen brådska. Panik, väl ute ur vagnen var det att kuta som fan, 10 meter från den stillastående bussen ser jag hur den sista passageraren kliver ombord och dörrarna stängs.
Nej, säg inte att bussen kör iväg när jag är bredvid den! Det har jag ju sett hända andra, de står och trycker för att dörrarna ska öppnas, men så åker fordonet utan pardon.
Döm om min förvåning när dörrarna öppnas framför mej, utan att jag tryckt nånstans! Chauffören hade sett mej spurta och väntade faktiskt in mej! Jag steg på och från bakdörren höjde jag handen som tack åt bussföraren i backspegeln. Sen satte jag mej andfådd på en plats och åkte hem.