al

Tro't eller ej, men igår var jag överlycklig att det var värdelöst väder ute, det gav mej större anledning att ligga i sängen hela dan. Fast jag kunde inte ligga längre än till 1500, det kändes så fel. Men skönt var det =) .

Imorse tog jag en kvarts sovmorgon, jag har kommit på att jag inte behöver cykla fullt så tidigt längre. Dock kom jag på att jag ju skulle duscha, och sånt drar ju ut på tiden man har på sej att göra sej i ordning, så jag kände lite oro. Helt i onödan, för det tog mej exakt en timme från det att jag vaknade att duscha, sminka mej, klä på mej, sätta på mej linserna och äta frukost - två portioner! Tjugo minuter till godo alltså, så jag slöade runt och var allmänt nöjd med livet (förutom att det var mörkt ute, klockan var åtta på morgonen och jag mycket hellre hade velat gå och lägga mej igen) .
Men så blev jag varse om varför jag blev klar så tidigt. Anledningen var naturligtvis att jag skulle cykla tidigare så jag kom fram i vettig tid i den sjuka blåsten!

Jag hade sån fruktansvärd motvind ner för bron att jag trodde att jag skulle rulla tillbaka upp för backen om jag inte trampade emot! Man behövde knappt anstränga sej med att andas heller, luften trycktes ner genom näsan till lungorna =/ .

Nu är jag bara trött och vill inte ta mej tillbaka till skolan ikväll för sånglektion, orkar inte! Jag är inte bara trött i ögonen, som jag brukar, idag är även musklerna helt slut. Jag fick mjöksyra i låren av de mest simpla övningarna.