Jag är så svag

I en tid då vår vinterrevy inte hade tagit riktig form satte klassen sej ner och skriver en eller ett par rader på en liten papperslapp som representerade var och en av klasskompisarna. De namnade lapparna lades i små boxar och när som helst, när livet kändes motigt, kunde man få tillgång till sin egen box.
Detta gjorde inte alla, så idag var det allmän utdelning på dessa boxar, några satte igång att läsa på en gång, några skulle spara till senare tillfällen. Jag valde att tillhöra de sistnämnda.
Nu då, efter att ha haft tankarna på annat i ett par timmar, kom jag hem, satte mej i sängen och upptäckte att jag med en hårsmån nästan krossat min lilla pappersbox. Jag tog upp den och höll den framför mej. Hmm, om man skulle läsa en iaf? Bara en, de andra 26 när det går tungt att leva.
Jag föll, jag kunde inte sluta, jag fortsatte bläddra fram den bakomvarande lappen, jag log, skrattade till emellanåt. Så, vad har mina klassisar för uppfattning om mej? Hur ser de mej som person? Ja, alla skrev inte samma saker, så klart, men en tydlig röd tråd höll flertalet fästa vid varandra.
Jag ska tydligen vara rolig. =)

Kommentarer

Åsikter och invändningar här:

Namn:
Kom ihåg mej

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din text:

Trackback
Denna blogg har för närvarande bloglovin)
RSS 2.0