al

Kanske inte idag just, men annars. När jag inte hinner blogga så orkar jag inte, det är hårt.

I onsdags var det party tillsammans med Jojje, jag cyklade direkt efter jobbet hem till hennes kompis nere i stan där det var förfest. Efter det blev det Pauze för hela slanten och vår trio utökades till sju. Dessutom ropade två grundskoleklasskompisar till sej Jojje utan att jag hörde det och de ska ha frågat henne vem hennes kompis var. Det var jag, som bara har gått i er klass 8,5 respektive 4 år! Sånt stort spår lämnade jag efter mej ... Jerks.

Efterfesten skulle först hållas hos samma kompis som förfesten, men sen ändrades de planerna och vi stannade hos Jojje. Vi stod i hennes hall när det helt plötsligt ringde på dörren, jag öppnade dörren på bred glänt, men inte en själ jag såg i loftgången. Men så tittade det fram ett blont huvud bakom dörren och frågade efter Jojje, när hon kom till dörren så sa han inte mer utan bara viftade med två cdskivor. Det var grannen två dörrar bort.
Hur det blev att efterfesten flyttades till honom är lite luddigt för min del, jag var ju själv väldigt luddig, men han lockade med sitt flipperspel och sen gick timmarna inne i hans lägenhet. Han var dock inte med så länge själv, han var sketfull och däckade pladask på mage på vardagsrumsgolvet.
För oss fyra som var kvar var det hålligång till halv åtta på morgonen.
Ja, en händelse under den tidiga morgonen, Jojje friar till mej, och jag tackar ja. Jag är nu officiellt hennes bästa vän. Jag hade ingen ring att ge tillbaka ...

Fredagen bjöd på jobb, pengaväxling, bankärenden, fika och en massa, massa mensvärk. Ingen rolig dag nånstans. Jag blev dessutom över 2000 kronor fattigare, men samtidigt 150 pund rikare!

Igår var det uppstigning 0500, jobb till 1830, kasta sej hem, in i duschen, göra sej iordning snabbt som fan och sen kom Therése. Då blev det partydags igen. Vi satt hemma hos mej till 23, sen åkte vi ner till Pauze. Jag upptäckte att jag hade ett missat samtal från ett, för mej, okänt nummer. Nummerupplysningen avslöjade att det var ytterligare en gammal klasskompis från grundskolan. Varför har hon kvar mitt nummer efter alla år? Iaf, hon ville att vi skulle komma bort till McDonald's till dem, vilket vi valde att göra. Där fanns fler gamla bekanta från högstadiet så vi satt ett bra tag och snackade skit.
Mitt i maten går min sista buss och jag får ta den 6 km långa promenaden i högklackat. Men det var ljummet och jag hade sällskap av Hjortsbergapojkarna jag kände för längesen. Dock hade de sin bostad halvvägs hem till mej och en av dem avvek. Den andra följde mej en bra bit på vägen, hela den långa skittråkiga raksträckan. Jag tyckte det var hemskt vänligt.

Fan, klockan är kvart över tre. Imon ska jag ner till stan och shoppa det sista inför resan, sen ska jag dinera med Therése. Tisdag får bli den stora packardagen. Fan, jag ska snart lämna landet, känns gött <)) !