al

Ja, det är väl det mildaste man kan säga om den här maskinen. Den har gått och drabbats av nåt program som styr om internetsidorna (eller hur fan det var) och som inte går att avinstallera. Datorn hänger sej och så ploppar det upp en massa reklamrutor hela tiden.. Åt helvete med den, säger jag.

Som den uppmärksamme märker så krabbar jag med nytt utseende till bloggen, men det blev inte riktigt klart då datorn HÄNGDE SEJ!! Förbannad för mindre blir man.

Min syrra har varit i Berlin och hon kom tillbaka med ett gäng euromynt.
Är det detta man vill införa? Nä, fy fan för alla dessa mynt! Nu går detta till 2 euro, det kanske finns 5 och 10 också i mynt, vad vet jag?

Den cyklande kunden är tillbaka från sin Indienresa, nu utan sina blåa fläckar i håret. Creepy... Det började med oskyldiga små "-Hur är läget?" som så många andra frågar. Senare samma dag kommer han in igen, frågar hur läget är och vad jag ska hitta på ikväll. "-Sova" svarar jag och tar mej an de som står efter honom i kön. "-Varför?" frågan han och jag svarar att jag skulle ladda upp inför Sveriges fotbollsmatch. Lite halvvitlögn så där.
Han berättar att han ska se den med några polare. "-Okej, jag ska se den på torget." Lite allmänt dividerande om hur mycket det kostade och att jag höll på att skura golv pågick nån minut innan han insåg att jag hade fler kunder som förtjänade min uppmärksamhet. Då gick han och jag andades ut. "Hej" och "Tack" till två-tre kunder och sen dök snubben upp igen. "-Du.. Jag tänkte, du vill inte hänga med och käka en pizza sen?" sa han med sitt eviga tuggande på ett tuggummi.
"- Ööh, nä, du är liksom lite för gammal för min smak och verkar lite för retard..."
Tänkte jag. Jag sa istället nästa lögn:
"- Ööh, nej, tack, jag går på diet."
Och sen ett ytterligare en halvminuts dividerande om att jag inte behövde det, men han tog det och gick, och kom inte tillbaka då det var kanske fem minuter till stängning.
"- Så, vad ska du göra ikväll?" frågar min kollega för dagen.
"- Tja, jag får väl gå och lägga mej och börja på min diet"
Hon hade stått och hört min samtal med mannen och hon sa att om han blir för jobbig så skulle hon byta av mej nästa gång han kom in igen. Men min diet kunde hon inte förstå.
"- Asså, jag fattar inte varför du går på diet!"
"- Ja, det måste jag ju, annars ljög jag ju!" säger jag, hela tiden med ironi i rösten, som uppenbarligen inte gått fram.
Ytterligare dividering om att jag ljög för kunden för att slippa käka pizza. 

Ja, det är väl det största, viktigaste, väsentligaste som hänt mej.

Heja Sverige, ner på torget bär det av!